De senaste månaderna har andelen kvinnor bland ledamöterna i Nicaraguas och Mexikos nationella parlament blivit betydligt större. I Nicaragua antogs nyligen en lag som medför från och med kommunalvalen i år ska landet även ha 50 procent kvinnor bland borgmästare och fullmäktigeledamöter. Framstegen har dock hamnat i skuggan av politiska strider.
Den 8 mars 2012 antog Nicaraguas parlament ett lagförslag för kommunerna som innebär att i de kommande kommunalvalen som genomförs i år, ska 50 procent av kandidaterna till verkställande och beslutande poster utgöras av kvinnor. Lagförslaget lades fram i parlamentet av president Daniel Ortega strax före den 8 mars och röstades igenom samma dag för att högtidlighålla den internationella kvinnodagen.
Reformen kommer att medföra fler kvinnor i kommunalpolitiken. Men på nationell nivå förbättrades kvinnors representation betydligt redan vid de nationella valen i november 2011, där sandinistpartiet (med Ortega i ledningen) Frente Sandinista de Liberación Nacional, FSLN, förespråkade att kandidaterna i partiet skulle utgöras av hälften kvinnor. I och med att sandinismen erhöll över 60 procent av rösterna består parlamentet nu av 42 procent kvinnor, 18,5 procent mer än under perioden 2007–2011.
Spel för gallerierna
Även om både förändringarna i kommunallagen och kvinnors tillgång till beslutande poster nationellt är krav som kvinnorörelsen och människorättsorganisationer drivit länge mottagandet av de båda åtgärderna varit delat mellan de som ser det som framsteg för kvinnors rättigheter och de som bedömer att det handlar om manipulation där FSLN nominerar partilojala kvinnor som förväntas vara lättkontrollerade.
”Jag undrar: Till vilken nytta har FSLN så många kvinnor i parlamentet, om dessa är totat lojala med regimen och saknar en politisk position med legitimt, eget stöd? frågade sig Uriel Pineda Quinteros, medlem i det konservativa partiets ungdomsförbund, den 13 mars i en artikel i El Nuevo Diario.
Luisa Molina, representat för civilsamhället, konstaterade i samma tidning att: ”Vid första anblicken verkar det handla om partipolitisk manipulation. Det går inte att med manipulera med avgörande förslag som vi kvinnor har utarbetat via kvinnors nätverk, via den autonoma kvinnorörelsen, om att deltagandet ska vara reellt och självständigt, inte manipulerat och partibundet”.
Azahalea Solíz, medlem i Movimiento Autónomo de Mujeres (MAM) noterade å sin sida att Ortega med initiativet försöker ”rikta sig mot omvärlden för att säga att här i Nicaragua har en lag för kvinnor antagits” och att ”han använder kvinnorna som en ’siffra’, ett ’antal’, och inte värderar dem för deras ’kompetens’.”
Positiva effekter trots splittring
Även om åtgärderna har förts fram isolerat, utan att vara en del av en sammanhållen jämställdhetspolitik, som några av representanterna för kvinnorörelsen uppmärksammar, är värdet av dem inte mindre eftersom erfarenheter från andra länder visar att kvinnors medverkan i politiska miljöer ökar medvetenheten om jämställdhetsfrågor, förutom att kontrollen över den politiska makten demokratiseras. Å andra sidan är det en enorm könsfördom att anta att de kvinnor som får tillträde till poster via denna nya bestämmelse är lättare att manipulera eller kontrollera än män under liknande omständigheter.
Ledarskapet som Daniel Ortega utövar för närvarande inom FSLN, fjärran utgångspunkterna för den revolutionära process som regerade landet mellan 1980 och 1990, splittrar feminismen och andra sektorer inför åtgärder som under en annan socialpolitisk kontext hade applåderats som framsteg på jämställdhetsagendan.
Aktivism bakom bättre könsbalans i Mexiko
I Mexiko förbättrades också kvinnors politiska medverkan betydligt efter de nationella valen i juli i år. 31,7 procent av underhuset och 35 procent av senaten kommer att bestå av kvinnor. Även om Mexiko har bestämmelser om kvinnor i politiken sedan 1996 och en kvoteringslag sedan 2002 uppfylldes inte dessa av partierna. Tidigare nådde kvinnorna inte över 20 procent av lagstiftarna.
Förändringen handlade varken om något beslut från de politiska myndigheterna om att fördjupa kvinnors representation eller att börja efterleva gällande regler, utan en dom som tvingades fram 2011 av kvinnoaktivister från olika partier i den federala valmyndighetens domstol TEPJF, för att tvinga partierna att uppfylla 60–40-kvoten bland kandidaterna. Den 30 november 2011 presenterades domen som tvingade partierna att uppfylla kvoten inför de val som hölls nyligen.
