Carin Holmberg känner igen den process My Gerndt beskriver och konstaterar att den inte skiljer sig nämnvärt från andra kvinnors berättelser om misshandel.

– Det brukar oftast börja med en väldigt intensiv förälskelse, det gör det ju i alla relationer. Sedan kommer det ju gradvis andra sidor som kan sluta med fysiskt våld.

Att själva slagen inte upplevs som det värsta med misshandeln, utan manifestationen av makt är inte alls ovanligt. Carin Holmberg berättar om en kampanj som Länsstyrelsen i Stockholm har haft som handlade om att de värsta ärren inte sitter utanpå. Att det psykiska våldet kan vara jobbigare att hantera.

– En smäll i ansiktet, den rodnaden lägger sig, men saker som sägs och saker som man blivit gjord med kan sitta kvar i åratal, menar Carin Holmberg.

Skuld och skam är dessutom ett viktigt skäl till att kvinnor stannar kvar i destruktiva relationer, enligt Holmberg. Tankar som att ”jag måste ha gjort något fel”, är oerhört vanliga i sådana situationer.

Den typen av tankar leder i längden till att den som blivit misshandlad – psykiskt eller fysiskt – tar ansvar och känner sig ansvarig för den andras agerande. Carin Holmberg betonar att den som utsätts för våld inte kan kan förhindra det genom att själv agera annorlunda.

– Man måste släppa sådant och rikta in sig på sig själv. Tänka ”vad behöver jag nu?”. Vad han gör och vad han har för liv, det får han ta ansvar för själv.