Under sensommaren har flera fall av sexualiserat våld uppmärksammats i media. En man som våldtagit sin sovande flickvän friades nyligen i hovrätten, och beviljades skadestånd för rättsprocessen. Det och fallet med Julian Assange påminner oss om att diskussionen kring sexualiserat våld alldeles för ofta skuldbelägger tjejen.

I debatten ursäktas våldtäktsförövarna, eller glöms helt bort, och istället diskuteras offrets beteende och sexuella preferenser.

I den allmänna debatten är det skummisen i busken eller snubben med psykiska problem som våldtar men den krassa sanningen är att det lika gärna kan vara klassens coola kille, hunken i baren man raggade på, den du älskar eller en av grundarna till Wikileaks. Det sexualiserade våldet tar sig många uttryck, där våldtäkter är en av de grövsta formerna. En stor andel av det våld som sker mot kvinnor begås av en man som kvinnan sedan tidigare har en relation till.

Att inte säga nej är inte samma som ett samtycke, och avsaknaden av fysiskt motstånd är inte detsamma som ett ja. En kärleksförklaring ger inte en pojkvän rätt att ha sex när han vill. Det är dags att samhället tar problemet med mäns våld mot kvinnor på allvar, till exempel genom att ge personal inom rättsväsendet regelbunden utbildning om sexualiserat våld.

Det ska aldrig handla om att tjejer får skylla sig själva utan att killar måste sluta våldta. Lägg skulden där den hör hemma.

Uttalande antaget av Ung Vänsters förbundsstyrelse 2012-08-25–26