I veckan gjorde Patricia Hill Collins sitt första besök i Sverige. Den världskända intersektionalitetstänkaren gästade Lund och Uppsala universitet. Hon var inbjuden genom ett samarbete mellan föreningen Antirasistiska Akademin (ArA), Centrum för genusforskning vid Lunds universitet, det nordiska forskarnätverket ”Research on Multiculturalism and Societal Interaction” och Uppsala universitets nätverk för postkoloniala studier.

Den 5 september var salen i centrala Uppsala proppfull av entusiastiska åhörare, redan en halvtimme innan föreläsningen började. I en ödmjuk och samtidigt bestämd ton gick professor Hill Collins inpå temat för föreläsningen: “Flying blind? Racial justice and the contradictions of colorblindness”.

Uppdaterad analys

Färgblindhet handlar, förklarade Hill Collins, om majoritetsbefolkningars goda vilja att inte se hudfärg som markör för kategoriseringar. Påståenden som ”jag ser ingen hudfärg när jag möter människor” eller ”färgen spelar ingen roll”, riskerar att befästa de hegemoniska ras/maktförhållandena. Faran med denna strategi kan jämföras med det retoriska ersättandet av kategorin ras med begreppet etnicitet. När man låtsas att ras inte är en relevant kategori förmår man inte att se vad rasism gör med människorna. Man överför således frågor som handlar om makt och ideologi till den kulturella sfären.

Utifrån flera exempel, som inkluderade den så kallade tårtdebatten i Sverige och massakern på Utøya, vandrade Hill Collins genom en engagerad och uppdaterad analys av hur kampen för rasrättvisa (racial justice) bör se ut. En grundläggande tanke i Hill Collins förståelse av dominerande ideologier i samhället i dag är att rasism måste förstås dels som ett maktsystem och dels utifrån ett intersektionellt perspektiv.

Rakt om makt

Som svar på frågan om hur hon förstod den situation och det mediedrev som hade uppstått vid kulturministerns närvaro på invigningen pekade Professor Hill Collins på nödvändigheten av kontextualisering av konst precis som all annan kulturproduktion, samt att det är viktigt att inte skada andra med konstverksamheten.

Delar av diskussionen ägnades också åt begreppet intersektionalitet och relationen mellan den förståelseramen och genuskategorin, vilket hon uttalat hade valt att inte tala om. Jag är feminist sade hon, men förklarade att ibland pratar man inte uttalat om genus. Det finns ju inbegripet i alla sociala relationer.

Under föreläsningen tänkte jag att det inte är konstigt att Patricia Hill Collins har inspirerat så många forskare och aktivister i Sverige och överallt. Hon kan prata rakt om makt och förtryck och hon kan på ett förträffligt sätt avslöja dess dolda strukturer och mekanismer.