Att ”konst” är helt frikopplad från ”världen” är ett axiom inom konstvärlden. Feiler menade att konsten visst är en del av samhället. Den både speglar och påverkar sin omvärld. Föreställningen att en armlängd råder mellan konst och politik är befängd.

– Det kanske inte är en slump att jag är den enda i den här listan som har rubrik ”konst”, sa Yael Feiler. Som om konst inte skulle ha någonting att göra med den här samhällsanalysen som vi håller på med i dag.

Idén om den scenkonstens obundenhet lägger, i samverkan med nyset om det manliga geniets suveränitet, grunden för sexuella trakasserier och osynliggörande av kvinnor inom teatern. Sveriges statliga teaterinstitutioner regleras officiellt av politiskt tillsatta styrelser, men i praktiken utförs repertoarval och anställningar av dramaturgiat eller konstnärliga ledningar.

Arena för kamp?

Sålunda delas teatern upp i två sfärer. Styrelser kan möjligen ha något att säga till om rörande ekonomi och logistik, men ”det konstnärliga” är höjt ovanför politiken. Styrelseledamöter, vars övertygelse är att jämställdhet mellan könen bör råda överallt, kan inget göra när operativa ledningar fattar bigotta beslut. Feiler efterlyste ökad insyn i nationalscener.

– Men man kan också tänka sig; konsten och kulturen kan ju faktiskt vara en arena för aktiv feministisk kamp, invände Kristina Hultman. Och där vi känner att det är väldigt skönt att slippa statlig styrning och kanske inte vill ha politisk styrning.

– Det finns faktiskt vissa lagar som ska tillämpas i Sverige och de ska tillämpas överallt, replikerade Feiler. Att det finns fri konst och fria teatergrupper är naturligtvis bra, men det ska finnas överallt.

Kontroll och konsekvenser

Feiler förtydligade vidare att hennes förslag skulle innebära en kontroll av teatrar i stil med kontrollen av akademiska institutioner. Uppnår inte dylika institutioner uppsatta jämställdhetskrav påpekas det och man ombes förbättra. Misslyckas man därmed kan man fråntas sitt examenstillstånd.

Avslutningsvis påpekade Feiler att Feministisk Tribunal kolliderade med det judiska nyåret rosh hashana. Därmed kom hon i kläm mellan sitt feministiska jag och sitt judiska. Efter sitt eget framträdande skulle hon missa återstoden av tribunalen till förmån för shofarblåsning.