Den 23 april 2012 samlas kommunfullmäktige i Simrishamn för att rösta om Barn- och utbildningsnämndens (BUN) framtid. Omröstningen kommer att skära rakt genom de politiska blocken. Problemen inom BUN är en långdragen historia. Flera skolor hotas av nedläggning och det talas om ett sammanlagt underskott på drygt 20 miljoner kronor sedan 2008. Moderaterna i Simrishamn vill få stopp på nämndens skenande ekonomi och yrkar för att BUN inte ska beviljas ansvarsfrihet. De får med sig Sverigedemokraterna (SD), Miljöpartiet (MP), Vänsterpartiet (V) och Feministiskt Initiativ (Fi) och vinner majoritet i omröstningen. BUN:s samtliga ledamöter sparkas med omedelbar verkan.

Ringar på vattnet

När det vankas budgetberedning några månader senare snurrar rykten om vem som samarbetar med vem i budgetprocessen. ”Kanske är det rent av så att de borgerliga och socialdemokraterna tänker sig en samlad insats?”, spekulerar Gudrun Schyman på Fi Österlens blogg. Mycket riktigt – så blir det. Efter en utdragen beredningsprocess går S och M ut med en gemensam budget.

Samtidigt pågår en hätsk debatt mellan S och Fi på insändarsidan i Ystads Allehanda under sommaren. S manifesterar sitt missnöje med Fi genom att anklaga partiet för att sakna trovärdighet. S menar nämligen att Fis framgång i Simrishamn endast är en effekt av ”personkulten” kring Gudrun Schyman. Fi anses också brista i trovärdighet som feministiskt parti genom sin ojämlika representation av kvinnor och män i kommunfullmäktige. Tre av Fi:s fyra representanter är nämligen kvinnor. Dessutom var Fi med och avsatte BUN, som var den enda nämnd där det fanns två kvinnor på topposter. ”Vi är övertygade om att samhället blir bäst då kvinnor och män under samma förutsättningar jobbar tillsammans och respekterar varandra som totalt jämställda! Då behöver man inte som (FI) försöka få bort kvinnor och män som begrepp och istället skapa ett overkligt tredje kön – hen.”, skriver S.

Det blir en livlig debatt om hur demokrati och jämställdhetsarbete bäst utförs. Fi svarar med att påpeka hur S avslöjar sin grunda kunskap om jämställdhet genom sin syn på representation, och att S saknar respekt för demokratin när de hävdar att Fi blivit invalda i kommunfullmäktige endast på grund av Gudrun Schyman.

Blockpolitiken rämnar

S kontrar i sin tur med att ifrågasätta Schymans trovärdighet som demokratisk politiker och hänvisar till hennes bakgrund i Vänsterpartiet kommunisterna. ”Till sist hoppas vi att det i framtiden även i (FI:s) demokratisyn ska bli möjligt att föra en fri och öppen debatt utan att (ironiskt nog) just på grund av sitt (manliga) kön med automatik alltid bli betraktad som gubbig, mansgris och förtryckare/taliban. En sådan fastlåst hållning främjar inte en seriös politisk debatt om de faktiska sakfrågorna.”, avslutar S.

”Blockpolitiken vittrade sönder inför starkare lojaliteter”, konstaterar en nöjd Gudrun Schyman, som hoppades på större politisk självständighet och ökat intresse för vad som sägs i stället för vem som säger det.

Långt ifrån alla delar Schymans entusiasm över det blockpolitiska uppbrott som BUN-mötet resulterade i. När vice ordförande i kommunfullmäktige Håkan Erlandsson (C), intervjuades om den ovanliga situationen i radions P4 och beskrev han det politiska läget som mycket problematisk. Särskilt oväntat menade han att Vänsterpartiets och Feministiskt Initiativs illojalitet med Socialdemokraterna var. I motsats till Schyman såg Erlandsson en risk för att politiken uppfattas som luddig när blocken inte är eniga.

S som debatterat för att bevilja BUN ansvarsfrihet var inte sena att visa sitt missnöje. Dagen efter BUN-mötet mottog Fi ett mail där S förklarade att de inte längre fann samarbetet mellan oppositionspartierna som meningsfullt. Fi, V, och MP hade svikit S genom att avsätta BUN. Villkorslös lojalitet inom oppositionen gick inte längre att ta förgivet.

Friare roller, hårdare debattklimat

En av författarna bakom Socialdemokraternas artiklar är Karl-Erik Olsson, oppositionsråd i Simrishamns kommun. Han menar att det trots allt inte finns någon konflikt mellan S och Fi, även om S hade hoppats att Fi skulle ansluta sig till oppositionen.

– Socialdemokraterna är starkare nu. Sedan oppositionen upplösts kan vi vara friare i våra roller och föra den politik vi gått till val på, säger Karl-Erik Olsson när Feministiskt Perspektiv ringer upp.

Karl-Erik Olsson poängterar dock att debattklimatet förändrats och blivit hårdare sedan Fi och i synnerhet Gudrun Schyman valdes in i kommunfullmäktige.

– Man kan få rätt så skarpt på näsan av Gudrun, det får jag själv tampas med, säger han.

Karl-Erik Olsson understryker att han tycker att Gudrun Schyman är en enormt skicklig politiker, men är samtidigt oroad för det hårdnade debattklimatet.

– Gudrun som talare kan kännas hotfull för den som inte är en lika skicklig debattör, menar Karl-Erik Olsson. Han är rädd att de ledamöter som är fritidspolitiker blir avskräckta att gå upp i talarstolen.

– Gudrun skriker ibland och det om något kan ju avskräcka vem som helst att gå upp i talarstolen, allra helst kvinnor, fortsätter han. Karl-Erik Olsson kan inte riktigt förklara varför han tror att kvinnorna skulle avskräckas mer än männen. Majoriteten av de som går upp i talarstolen är män, något som Gudrun Schyman kritiserat, berättar han. Inför frågan om det inte kan vara bra att det hettar till i debatterna ibland är han kluven.

– Det är bra att det är en debatt men det får ju vara inom vissa ramar så att det inte handlar om personangrepp eller att trycka ner andra talare, säger Karl-Erik Olsson.

– Fullmäktige ska handla om att ha en bra samtalston. Politik ska vara roligt att hålla på med, avslutar han.

Tystnadskultur och dialog

Jacques Öhlund är en av Fi:s fyra representanter i Simrishamns kommun och har ett annat perspektiv på debattklimatet.

– Vi i Fi har kunnat konstatera att det finns en tystnadskultur i kommunfullmäktige, brist på argumentation och dialog, säger Jacques Öhlund till Feministiskt Perspektiv.

Han berättar att viktiga beslut alltför ofta tagits i kommunstyrelsen och att argumentation sedan uteblivit i kommunfullmäktige.

– Målet är att komma ifrån trögheten och skapa demokratiska diskussioner. Vi vill få fart på en demokratisk dialog, säger Jacques Öhlund.

– Socialdemokraterna är lite som en skiva som alltid går i samma spår, fortsätter han och refererar till BUN-frågan. Att bevilja BUN ansvarsfrihet bara för att vara lojal med S och oppositionen hade enligt Jacques Öhlund inte varit hållbart.

– Man måste ta ett större ansvar, menar han.

Från den borgerliga majoritetens sida har en förändring i debattklimatet också uppmärksammats.

– De flesta skulle nog säga att debattklimatet förändrats till det sämre och
mötena blivit längre. Men här tycker jag att Gudrun Schyman gör nytta. Hon
tvingar ”gubbarna” att försvara och förklara sig, menar Christer Hallerby från Folkpartiet.

– Vid några tillfällen har de också pressats till att justera i besluten. I det långa loppet är det positivt för demokratin, tror han.

Moderaternas Stefan Lamme är håller snarare med oppositionsrådet, Karl-Erik Olsson.

– Gudrun Schyman är tveklöst en duktig debattör och använder sig av härskarmetoder vilket gör att många, inte minst kvinnor, inte vågar gå upp i talarstolen, tror han.

Angående blockpolitikens upplösning i Simrishamn ser Stefan Lamme inte Fi som ensam orsak.

– I Simrishamn finns tio partier men där de två stora är helt dominerande och till sist blir det då lättare att lösa frågor mellan S och M som har tydlig majoritet tillsammans. Fi har tillfört ännu ett parti och därigenom en osäkrare parlamentarisk situation.

Befogad nervositet

Feministiskt Perspektiv har även intervjuat Gudrun Schyman via mejl (mer från intervjun här). Hon tror att de andra partierna i kommunfullmäktige ser på Fi med skräckblandad förtjusning.

– En del känner mer skräck än förtjusning. Vi har vitaliserat det politiska livet, debatten och samtalet. Väljarna möter oss med respekt. Socialdemokraterna är väldigt nervösa.

Det kan bidra till att de har svårt att ta till sig Fi:s feministiska politik:

– Vi har inte diskuterat ”hen” överhuvudtaget i kommunen, men Socialdemokraterna har under sommaren gått ut med ruggigt dåliga och osmakliga artiklar. Desperationen över att tappa mark i väljarkåren lyser igenom. De gör självmål.