Det skiljs mellan altruistiskt och kommersiellt surrogatmödraskap. Vid det förra får surrogatmamman inte betalt, utan ersätts för inkomstbortfall och utgifter i samband med surrogatmödratiden. Detta är tillåtet i Nederländerna och Storbritannien.

Kommersiellt surrogatmödraskap, där surrogatmamman får betalt för tiden hon bär barnet, är bland annat tillåtet i Indien, vissa amerikanska delstater, Brasilien och Sydafrika.
Surrogatmödraskap är inte tillåtet i Sverige. I mars beslutade regeringen att utreda frågan.

Sveriges kvinnolobby är en av flera organisationer som tagit ställning mot surrogatmödraskap i kampanjen ”Feministiskt nej till surrogatmödraskap”. Två skäl är kvinnors fullständiga rätt till sin egen kropp och att handeln med kvinnor ska stoppas.

RFSL, riksförbundet för homosexuellas, bisexuellas och transpersoners rättigheter, anser att ”det inte finns några fullgoda skäl till att förhindra par och ensamstående som vill bli föräldrar genom surrogatmödraskap från att förverkliga detta”.

Få indiska kvinnor får vård för egen del. I en tidigare intervju med Amrita Pande i webbtidningen Biopolitical Times pekar skribenten Gina Manto på det ironiska i att kvinnor från hela världen reser till Indien för högklassig teknologisk och medicinsk hjälp med IVF-behandlingar, medan endast 17,3 procent av de indiska kvinnorna har kontakt med vården överhuvudtaget.

Källor: RFSL, ”Feministiskt nej till surrogatmödraskap” och riksdagen samt ”They are just the wombs” i Biopolitical Times, 6 december 2010