Den 20 oktober 2012 bordade den israeliska militären Ship To Gazas skepp Estelle på internationellt vatten. Samtliga passagerare blev attackerade med elpistoler och hot. I går anlände de sista aktivisterna till Sverige och höll en presskonferens på ABF – huset i Stockholm.

När vi gör intervjun med Maria Pia Boëthius har hon varit hemma i Sverige i tre dagar. Hon har just varit och anmält Israel hos polisen, samt besökt en läkare för att få skadorna på kroppen dokumenterade efter det våld hon utsattes för i samband med bordningen.

– Jag var den som israelerna gick hårdast åt under själva bordningen. De använde elpistolen på mina armar så jag föll ihop flera gånger. De bröt armarna mot ryggen så jag trodde de skulle gå av. Jag vet inte om det berodde på att jag är kvinna eller journalist. Det hela var absurt, säger hon.

Att Boëthius har valt att agera tillsammans med Ship To Gaza är för henne inte ett dugg komplicerat.

– Jag tycker att det är outhärdligt att bara skriva och aldrig göra något konkret. Det är oerhört viktigt att handla – också. Palestiniernas ohyggliga situation driver mig. Jag som inbäddad journalist sympatiserar med palestinierna och Ship To Gaza är ett bra sätt att visa det på.

Icke-våld

Årets Ship to Gaza-aktion var Maria Pia Boëthius andra i rad. Hon var med förra året men då stoppade de grekiska myndigheterna båten i samarbete med Israel så den som hon skulle åka med kom aldrig i väg. Men trots att det inte blev någon avfärd mot Gaza den gången är hon inte förvånad över israels våldsamma bordning.

– Jag vet var de är kapabla till, det räcker med att kolla vad de gör med Palestinierna. Men jag hade väl tänkt att de skulle behandla en inbäddad journalist annorlunda. Samtidigt är jag glad att de inte gjorde det så att jag fick uppleva det alla andra utsattes för.

Besättningen på Estelle visste att natten innan morgonen då de bordades var kritisk. De närmade sig målet – Gazaremsan, fortfarande på internationellt vatten.

Natten förblev lugn och morgonen den 20 oktober låg Estelle fortfarande och guppade fredligt. Men efter ett tag ser aktivisterna de israeliska båtarna. Nu var lugnet över. De intog sina intränade positioner och var inställda på att stå upp för sina demokratiska rättigheter och möta israelerna med icke-våld.

– Där ligger vi och plötsligt ser vi vid horisonten fler och fler krigsfartyg. Ur dessa kommer små båtar med soldater maskerade från topp till tå. De hade med sig kulsprutor och massa andra vapen på sina kroppar.

Faller ihop

De tar sig ombord på båten. Ja de myllrar ombord med sina vapen berättar Maria Pia Boëthius som tog plats vid styrhytten för där tänkte Israelerna filma.

– Jag som inbäddad journalist måste verkligen skydda det fria ordet – yttrandefriheten. Men där blev jag utsatt för elpistolen, på båda armarna och benen. Vi använde inget våld, vi bara stod.

Maria Pia Boëthius föll ihop

– Det går inte att stå emot så man faller ihop. Men sedan reser man sig upp lika snabbt. Alltså det går inte att stå kvar, hålla ett grepp. Det är elektriska stötar fast hundra gånger värre.

Efter att IDF tagit sig på båten och bordningen börjat, tvingades aktivisterna sitta på bakdäcket i nio timmar i gassande sol. Vissa fick stå för det fanns inte sittplatser till alla. Helt plötsligt hör Boëthius en av de israeliska kamraterna på båten fråga en av kvinnorna från IDF varför de inte är maskerade som männen.

– Han får såklart inget svar, men påpekar i alla fall att ”fattar ni inte att ni är omaskerade och begår just nu ett brott mot mänskligheten. Männen klarar sig kanske, men inte ni”.

”Besök i helvetet”

Efter nio timmar kom Estelle med besättning fram till hamnen. IDF tar klockor, telefoner, alla deras tillhörigheter. Sedan fick de sätta sig i ett tält med uppsatta strålkastare. En vägg var borta, den mot hamnen.

– Jag vet inte om det var meningen att det skulle stå demonstranter där som skulle skrika mot oss, men det fanns ingenting. Men där fick vi sitta, urfånigt. Sedan fördes vi till migrationsmyndigheten. Där var det kroppsvisiteringar igen. Sedan fördes vi med buss till Mossads förhörscenter.

Efter alla dessa djupt förnedrande förhör och kroppsvisitationerna fördes de tillslut in i ett fasansfullt fängelse, i en cell.

– När de stängde dörren tänkte jag ” Det är så här de har det i Gaza – hela tiden. Jag är här på besök, men de klarar sig aldrig i undan. De är hela tiden utsatta. För är det någonting den israeliska militären är specialister på, så är det just att förnedra. Jag är på besök i helvetet.

När de sitter inlåsta i cellen kommer en av vakterna in och säger att kvinnorna skulle skyla axlarna för att fängelsechefen är på väg.

– Vi hade inget att skyla oss med. Då sa han ”ta en handduk”. Förstår du så absurt. Detta sker alltså i ett demokratiskt land.

Sedan berättar hon om de tre israeliska aktivisterna som var med på båten som hon nu känner stor oro för.

– De hade lämnat Israel med fasa. Men trots det valde de att delta för att bryta blockaden. Men nu har alla nu återvänt. De anser att om en förändring ska ske måste man ändra landet inifrån med hjälp av utomstående krafter. De säger att majoriteten av israelerna inte vet vad som pågår eller att de inte vill veta.

Jämn könsfördelning är kravet

Kan Maria Pia Boëthius deltagande ses ur feministiskt perspektiv?

– Allt jag gör är med ett feministiskt perspektiv. Hur går solidaritet till utan feminism? svarar hon snabbt och vi lämnar ämnet.

Ändå är det feministiska perspektivet avgörande för om hon skulle kunna tänka sig att åka med en tredje gång. Hennes krav är att besättningen då ska bestå av lika många män som kvinnor. Denna gång var det 27 män och fyra kvinnor, vilket Maria Pia Boëthius inte tycker är okej.

– Jag hade hoppats på att det skulle vara en jämn könsfördelning denna gång men det var ändå fint att få göra detta tillsammans med dessa människor. Framför allt med de unga killarna. Det var fruktansvärt när de var kvar i fängelset och jag blev deporterad. Vidrigt att inte veta hur de hade det. De är ju så unga. Men allihop klarade sig utmärkt och det är helt enkelt urmodiga killar.

Vad ska du göra med denna erfarenhet?

– Jag tänkte sätta mig ner och skriva i detalj hur de behandlade oss. In i detalj. In i minsta detalj om vad som hände. Människor verkar inte fatta vad som håller på att hända med israel.

Det finns de som anser att Ship To Gaza är en provokation, ett jippo och att det är Hamas som bär ansvaret. Hur ser du på det?

– Det är inte Hamas som bär ansvar för blockaden och jag har inget till övers för Hamas. Den som bär ansvar för det upptrappade våldet och förtvivlan är
Israel och deras politik av illegal ockupation, förnedring och stjälandet av mark. Ständiga förödmjukelser av palestinierna.

Maria Pia Boëthius säger samtidigt att Ship To Gaza är en provokation…

– Visst är den det och ska så vara. Världssamfundet, EU och Sverige låter Israel göra detta. Vi vill att de ska se att världen låter Israel begå brott mot folkrätten. Det ät oerhört sorgligt att vi inte kunde bryta blockaden, säger hon ock fortsätter:

– Samtidigt vet vi ju från kontakter med gazaborna och i flyktinglägren runt om – att de är oerhört glada att vi finns. Ship to Gaza gör det jobb som staterna borde göra. Vi säger ”Bryt blockaden” och gör så gott vi kan för att gazaborna inte ska bli eller känna sig bortglömda.