Det första utkastet till första kapitlet i Tunisiens nya grundlag publicerades 23 oktober. Det finns sex författningskommittéer som jobbar inom Tunisian National Constituent Assembly (TNCA). Den folkvalda församlingen består av ledamöter från olika politiska partier, med islamiska partiet Ennahda i majoritet. Varje bearbetat kapitel diskuteras i församlingen och om det når två tredjedelar av rösterna godkänns det och skickas tillbaka för eventuella ratificeringar.

Processen ger utrymme för protester, uppvaktningar och debatt i medier med syfte att påverka ledamöterna och omröstningen. Ennahda-partiet, med en majoritet i församlingen, har bestämt sig för att avstå från att nämna ordet ”sharia” och islamiska lagar som grund för lagstiftninge. Detta för att undvika oenighet, oro och missförstånd, förklarade deras ledare nyligen.

Ett av de förslag som trots allt har oroat civilbefolkningen i Tunisien, i synnerhet de sekulära, är kriminaliseringen av hädelse som Ennahda partiet och Salafisterna stödjer. Förslaget har nu efter kritik från lagexperter och internationella organisationer tagits bort från första kapitlet som är en inledning i grundlagen, men enligt vissa källor i Tunisien är det oklart om det inte flyttas till andra kapitel och dyker upp igen senare.

Nyligen gick journalisterna i hela landet i strejk för första gången efter revolutionen. Journalistförbundet larmar om brotten mot pressfrihet och anklagar regeringen för att genom nytillsatta direktörer försöka styra medier. Flera fall av censur har rapporterats. I skuggan av journalistförbundets avslöjande om bristande yttrandefrihet och systematiska kränkningar som utförs av den sittande koalitionen med islamiska Ennahda i spetsen, blir varje form av inskränkning av yttrandefrihet i grundlagen extra upprörande i samhällsdebatten.

Firdaous Oueslati, medlem i det islamiska partiet Ennahda och ledamot i Tunisian National Constituent Assembly, var på besök i Sverige nyligen. Oueslati har levt hela sitt liv i Nederländerna på grund av att fadern var förföljd av den nu störtade Ben Alis regim. Hon flyttade till Tunisien först efter revolutionen med sin familj. Feministiskt Perspektiv träffade henne hos Ibn Rushd Studieförbund i Stockholm, för ett samtal som handlade om grundlagen och dess innehåll med fokus på kvinnors rättigheter.

Hon förklarar Ennahdas argument när det gäller hädelselagen:

– I grundlagens introduktion står det att staten har ansvaret att försvara de saker som majoriteten av Tunisiens medborgare anser som heliga, det vill säga religionen, profeten och koranen. Men det preciseras inga straff för de som bryter mot detta.

Men straff brukar inte definieras i grundlagen utan senare i strafflagen som baseras på grundlagen. Är det inte så?

– Men det står nu ingenting om blasfemi eller hädelse i grundlagen, utan att staten måste försvara de heliga värderingarna.

Hur ska staten i praktiken försvara utan att straffa? Samma formulering i Iran, Saudiarabien eller Indien har en viss betydelse som får konsekvenser. Det finns alltid någon som skulle uppfatta någonting som hädelse. Hur skulle detta hanteras?

– Det är någonting som den kommande regeringen ska bestämma över, om det blir böter som straff eller… Detaljer måste diskuteras.

Så det kommer att finnas straff?

– Nej, bara som ett sätt att markera att det är ett spänt fält, å enda sidan garanterar vi yttrandefriheten och å andra sidan finns det saker som inte är accepterade. Liksom antisemitismen i Europa. Man kan inte skämta om detta, det är känsligt. Vi vill ha yttrandefrihet, det backar vi inte ifrån. Yttrandefriheten är viktig för oss, vi måste ha denna rättighet, det hjälper demokratin att utvecklas. Men det finns känsliga ämnen. Vi är tvungna att ha lösningar. I Frankrike är det förbjudet att förneka armeniska holocaust, i Tunisien kan man inte skämta om profeten. Det finns saker som inte är acceptabel för en muslim.

Men hur ska grundlagen hålla balansen mellan yttrandefriheten och det som uppfattas som blasfemi?

– Grundlagen säkerställer yttrandefriheten. Staten får ingen kontroll över media. Men samtidigt har staten ett ansvar att försvara respekten för samhällets heliga element.

En omdiskuterad artikel i det första utkastet är artikel 28 där lagen fördömer våldet mot kvinnor och förbjuder all form av diskriminering. Men den avslutas med en mening som har tolkats som ”en dörr till kommande diskriminerande lagar” av experter inom kvinnorörelsen. I paragraf 28 sägs att kvinnor och män ”kompletterar” varandra. Det har ordnats stora demonstrationer av kvinnorörelsen utanför grundlagsförsamlingen mot denna formulering av statusrelationen mellan könen.

Hur förklarar du denna paragraf och har du någon förståelse för den oro som kvinnorna hyser över meningen där kvinnors roll beskrivs som komplementär till männens?

– Många kvinnor är oroliga att ett islamiskt parti skulle begränsa demokratin eller deras rättigheter. Detta har inga grunder alls. Ennahda har alltid försvarat kvinnors rättigheter. Även inom själva partiet har kvinnorna ett stort utrymme.

Ledamoten Oueslati förklarar att kvinnorna inom Ennahda partiet hade ett stort utrymme redan under Ben Alis tid när deras män fängslades och mördades. Kvinnorna fick stå framme i rampljuset som männens talesperson, leda makens företag och vara ensamstående mammor och förföljda av regimen. Denna period menar hon har gett kvinnorna en maktposition inom rörelsen.

– Vi har 42 kvinnor från vårt parti i Constituent Assembly. Vårt parti vill behålla de rättigheterna som kvinnorna redan hade i Tunisien och även tillägga fler.

– Men grundlagen måste reflektera och artikulera tunisiernas visioner, kultur och synpunkter. Om vi som tunisier säger att män och kvinnor komplementerar varandra betyder det inte als att de inte är jämlika. Att vara komplementerande betyder att vi har samma skyldigheter och rättigheter, fast inom olika områden. Och detta är logiskt, eftersom var och en kan inte vara i alla fält samtidigt och hela tiden.

Men kvinnorättsjurister menar att denna beskrivning av rollerna öppnar en dörr till diskriminerande lagar såsom i andra liknande länder. När man ska skriva familjelagarna måste denna uppfattning som är normgivande i grundlagen tas hänsyn till. Varför inte nöja sig med ordet jämlika och lämna hur män och kvinnor väljer att relatera sig till varandra till individer? När Ennahda försvarar denna fras insisterar så envist kan kvinnorörelsen misstänka att ni har en agenda med detta.

– Låt mig säga så här, det finns andra paragrafer som tydliggör att tunisiska medborgare är jämlika framför lagen och som förbjuder alla former av diskriminering. Män och kvinnor är jämlika, men de är olika, kvinnor föder barn, män kan inte det. Jag ser inga kontradiktioner i paragrafen. De är jämlika och kompletterande och båda har samma rättigheter. Vi som kvinnor ska få lika lön för samma arbete, få hjälp vid barnafödande, eftersom familjen är det viktigaste samhällspelaren.

I Iran skrevs det, efter revolutionen, in i den nya grundlagen att alla iranier är lika inför lagen. Men sen hade man också denna paragraf om komplementerande roller. När familjelagen skrevs, som i detalj avgör kvinnors rättigheter, då tog man hänsyn till detta och tolkade det som att kvinnors främsta roll uppfylls i hemmet som mor och fru. Att arbeta och studera förklarades som sekundärt. När ni öppnar en sådan dörr, då stänger ni många dörrar för kvinnor. Varför envisas på en sådan formulering?

– I Tunisien har vi en hög nivå av kvinnors utbildning och arbetsdeltagande. Jag kan inte se att denna formulering skulle kunna stoppa dem från att delta i samhällslivet. De är aktiva i samhället. Om vi slutligen ska ändra oss och omformulera vår synpunkt om detta ämne beror på hur debatterna utvecklas. Vi måste i alla fall rösta om denna paragraf och om majoriteten av representanterna för tunisiska folket på Assembly godkänner den, då blir den lag, annars inte.

Ennahda vill gärna behålla denna formulering, varför är det så nödvändigt?

– För att den reflekterar vårt sätt att se samhället och förklarar att vi kämpar för familjen och vill att den ska utvecklas. Om kvinnor vill jobba mindre för att ta hand om sin familj, som man gör i Skandinavien, är det bra, eftersom det förstärker familjen. Tunisiska familjer behöver mycket stöd och vi vill lära oss från Skandinavien.

Men här får även fäder jobba mindre för att ta hand om barnet…

– Ja, hushållen måste kunna få bestämma själva, staten ska erbjuda möjligheten och stödja, inte bestämma över familjen.

Kvinnorörelsen i Sverige lyssnar på vad kvinnorörelsen i Tunisien säger. När de visar oro för sina rättigheter blir den svenska kvinnorörelsen också bekymrad. Skulle du säga till den svenska kvinnorörelsen att inte vara oroliga? Blir det inga diskriminerande lagar som försvagar kvinnors ställning i tunisiska samhället?

– Inte så länge som det politiska landskapet är som det är i dag. Vi hade varannan kvinna på våra vallistor. Vi har förstås mindre kvinnor i regeringen och detta måste vi ändra. Det finns mycket att göra när det gäller kvinnor, vi måste se till att vi har fler kvinnliga ministrar i nästa kabinett. I Ennahda har vi kritiserat detta.

Vad vill kvinnoorganisationen inom Ennahda partiet?

– Vi vill försvara kvinnors rättigheter i alla livets områden. På landsbygden tar kvinnorna hand om de svåraste arbeten för att försörja sina familjer, inom industrin är det samma. Men de får inte samma lön som männen. Detta vill vi ändra. Vi vill öka möjligheten till utbildning för kvinnor i byarna, fler kvinnor i högre management måste vi ha i landet.

Du som aktiv medlem i partiet och folkvald ledamot till Constituent Assembly, sitter du själv i Ennahdas ledningsorgan?

– Nej, inte just nu.

Som en politiskt aktiv kvinna och som ledamot vid en av landets viktigaste institutioner just nu, vad skulle du ge som råd till unga tunisiska kvinnor?

– Bra utbildning är mycket avgörande. Utveckla dig själv, ge din familj och din omgivning det bästa du kan, uppnå allt du vill göra genom att göra ditt bästa, bli en förebild för andra kvinnor, sikta på att bli vad du vill, läkare eller vd, gå vidare, skulle jag säga.

Vad skulle stoppa denna unga kvinna i det nya Tunisien att följa ditt råd?

– Vet inte exakt, men troligen finns det många hinder. Man kan söka ett jobb eller utbildning och inte få dem, eller familjen inte har råd att låta dig utbildas.

Sådana hinder finns även för unga män, eller hur?

– Ja, kanske, ibland finns det sämre tillgång till utbildning för unga kvinnor i byarna. Hinder finns det både för män och kvinnor men vi måste utveckla högskolesystemet.

Skulle du beskriva dig som kvinnorättsaktivist?

– Ja, om jag såg kvinnors rättigheter kränkas då skulle jag protestera.