Landets kvinnojourer har länge bildat opinion för haverikommissioner i samband med att en kvinna mördas av sin nuvarande eller tidigare partner. Regeringen hörsammade kraven och utlovade förra året att Socialstyrelsen skulle utreda hanteringen hos myndigheter och vårdinstanser som kvinnan haft kontakt med innan hon blev berövad livet. Detta för att se var det brustit, lära av eventuella misstag och vidta åtgärder för att förbättra sina insatser.
Men i ett möte med Socialstyrelsen nyligen framkom att morden inte ska utredas var för sig och omedelbart, utan rapporteras till regeringen vartannat år, via något som kallas utredningsverksamheten. Den styr under Lagen om dödsfallsutredningar, en utvidgad lag som från början gällde barn, men nu även män och kvinnor.
– Vi hade ju trott i vår enfald att det skulle handla om en ren haveriutredning i stil med sådana som tillsätts vid olyckor, säger Angela Beausang, ordförande för Roks, Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige. Eftersom det finns så många olika instanser som varit i kontakt med den mördade kvinnan, och vetat att kvinnan levt under dödshot, skulle man utreda vart myndigheter och vårdinstanser brustit, och på så vis kunna förbättra arbetet.
Olga Persson är oroad över vad som hinner hända under de två åren.
– Det mördas 17 kvinnor per år. Det innebär att det kommer hinna mördas 34 kvinnor under två år, utan att vi hinner lära oss någonting, säger hon. Det här var inte alls det kvinnojourerna bildat opinion kring.
Lotta Nilsson, utredare på Socialstyrelsen menar att syftet med utredningarna är just att inte peka ut enskilda aktörer.
– Syftet är att undersöka vad myndigheter har gjort och vad de kunde ha gjort, för att hitta systembrister. Syftet är också att detta ska kunna vara ett underlag för att föreslå åtgärder, säger hon.
Målet är detsamma, att se vart det brustit, för att förbättra situationen till nästa gång. Men kvinnojourerna vill ha en utredning direkt, kunna förebygga nya mor medan Socialstyrelsens utredningsverksamhet vill lyfta upp utan att identifiera någon myndighet eller annan instans. Olga Persson menar att sådant övergripande underlag inte räcker. Hon vill ha en konkret kommission som efter varje mord backar tillbaka och granskar alla de myndigheter som varit inblandade innan kvinnan dog, för att därmed direkt kunna peka på ett systemfel. Och Angela Beausang är inne på samma linje.
– Det handlar ju inte om att hänga ut någon, menar Angela Beausang. Det finns inget som säger att någon hade kunnat förhindra ett mord. Men man måste ändå kunna se innan ifall man kan agera förebyggande.
Lotta Nilsson är medveten om kritiken som finns mot hur lagen är utformad.
– Men vi kan ju självklart inte göra annat än att följa lagen, säger hon.
Olga Persson anser att de intentioner kvinnojourerna har när de presenterar förslag till politikerna, senare tolkas helt annorlunda av Socialstyrelsen.
– Vi kvinnojourer blir inte involverade i den utsträckning politikerna tror.
I en skriftlig kommentar till Feministiskt Perspektiv framhåller Nyamko Sabuni, jämställdhetsminister (FP), att syftet med lagen är just en ”så kallad haverikommission.” ”Avsikten är att fokusera på systemfel och gemensamma nämnare mellan de olika fallen och dra slutsatser av övergripande karaktär” skriver hon.
– Vi får väl se vad som händer, säger Olga Persson. Det är ju alltid svårt att kritisera något innan. Men vår förhoppning hade varit en myndighet som utredde fall för fall. En haverikommission helt enkelt.
