En delegation av politiker och aktivister från Nordafrika besökte Sverige under den gångna veckan på inbjudan av Kvinna till Kvinna. Efter en konferens på Svenska Institutet följde en rad möten med svenska parlamentariker och regeringsföreträdare.

Libyens representanter visar optimism för bättre dagar, glädje över att flera decennier av brutal och underlig diktatur är slut och stolthet över att kvinnors delaktighet i politiska livet ökar. Delegaterna från Egypten och Tunisien förmedlar oro för hoten mot kvinnors rättigheter och mot den sekulära staten. Samtliga hyser dock hopp om att kunna övervinna hinder genom motstånd.

Delegaterna delar uppfattningen att revolutionerna i dessa länder handlade om social rättvisa, demokrati och värdighet. ”Men de som genomförde revolutionerna har inte fått sina krav uppfyllda och inte fått den politiska makten” påpekar egyptier och tunisier i delegationen. De menade att det i själva verket behovs en ny revolution för att uppnå den tidigare revolutionens krav.

Delegaterna var också eniga om att sekulära oppositionella partier inser vikten av kvinnofrågor och stödjer kvinnorörelsens krav för jämlikhet inför lagen. Enligt Fatemah Khafagy från Egypten och Kadija Ben Hussine från Tunisien garanterar den nya lagstiftningen, som skrivs och diskuteras för tillfället, varken kvinnornas rättigheter heller yttrandefriheten. Desutom bryter den mot medborgerliga rättigheter.

Enligt Farida Allaghi från Libyen har 2 300 nya organisationer och grupper bildats sedan revolutionen och de flesta på kvinnors initiativ. Detta i sig menar hon är tecken på att kvinnorna i Libyen har inga planer att återvända till hemmet. Att kvinnor kämpar och höjer rösten, håller representanter från Egypten och Tunisien med om och menar att kvinnorna organiserar sig. Den största och mest akuta utmaningen för kvinnorörelsen är att få stopp på de nya, odemokratiska grundlagar som håller på att skrivas i dessa länder.

Protester och koalitionsbildningar pågår för att få bort de odemokratiska och kvinnofientliga paragraferna. Ett annat bekymmer som delades av samtliga delegater handlade om kvinnorättsaktivisternas säkerhet. I Libyen handlar det om beväpnade grupper som terroriserar för sina politiska syften och i Tunisien och Egypten handlar det om religiösa extremisters våld mot kvinnoaktivister, någonting som får indirekt stöd från staten.

EU:s svek

Egyptens representanter, som arbetar inom olika organisationer och en del oppositionella politiska partier, var besvikna över EU:s agerande vid det senaste mötet med president Morsi, i november. Till det viktiga mötet i Kairo var även medlemmar från människo- och kvinnorättsorganisationer inbjudna. Men den egyptiska regeringen vägrade att inkludera NGO-grupper i mötet och EU:s delegater gick med att återkalla inbjudan.

Förhandlingarna ägde alltså rum utan civilsamhällets organisationer. Detta har upprört civilsamhällets oroberoende organisationer i landet som nu kritiserar EU-delegationen för ”brist på stark politisk vilja för att genomföra den förpliktelse som de hade mandat för, att sätta demokratisering och mänskliga rättigheterna i centrum för relationer med Egypten”. Att EU inte vågade stå emot Morsi vid en så kritisk historisk tidpunkt, då egyptiska aktivister behöver starkt stöd, uppfattas som ett rent svek.