Lena Sommestad brister i sin feministiska maktanalys eftersom hon inte tar in ras som en parameter. Det menar Bangs chefredaktör Anneli Carnelid som i ett öppet brev i senaste Bang riktar stark kritik mot S-kvinnors ordförande.
Brevet har sin upprinnelse i Feministisk tribunal tidigare i höst, när Anneli Carnelid satt i publiken och lyssnade på ett panelsamtal om rasism inom den svenska feminismen. Ett viktigt samtal där ”paneldeltagarna berättade om sina erfarenheter av den rasismen och uttryckte sin besvikelse över många vita feministers ovilja till intersektionell och postkolonial analys”, skriver Carnelid.
Men samtalet stördes av att två kvinnor som satt i publiken suckade, pratade högt och använde sig av den klassiska härskartekniken förlöjligande, kring det som hände på scenen. Anneli Carnelid blev upprörd, men ännu värre blev det när hon insåg att den ena kvinnan var S-kvinnors ordförande Lena Sommestad. Nu har chefredaktören samlat kritiken i ett öppet brev som publiceras i Bang.
Ville få synen på makt klargjord
– Lena Sommestad är en offentlig person med mycket makt. Därför är det viktigt att lyfta det som hände. Jag vill också få klargjort hur Lena Sommestad ser på makt och på vilka grunder hennes feminism vilar, säger Anneli Carnelid.
De härskartekniker som Lena Sommestad använde sig av när hon satt i publiken är upprörande i sig, menar Carnelid. Men värre ändå blev det när S-kvinnoordföranden själv deltog i det panelsamtal som avslutade dagen och, enligt Carnelid, upprört påpekade att det i panelen om rasism bara deltog ”brownish people” och i den avslutande panelen bara vita personer. Ordföranden ville ha ett samtal där alla talar med varandra.
– Det var ett anmärkningsvärt uttalande. Men jag får tolka det som att hon också var upprörd över den ensidiga sammansättningen i den vita panelen hon deltog i. Därför förväntar jag mig att hon hädanefter alltid kommer att reagera, när hon sitter i en panel med bara vita personer, säger Anneli Carnelid.
Inte mycket klokare
Men så mycket klokare tycker chefredaktören inte att hon blivit av Lena Sommestad svar. Istället för att svara på kritiken och ge sin syn på makt, menar Anneli Carnelid att Sommestad valt att koncentrera sig på innehållet i den text av Monica Amantes som var utgångspunkten för samtalet om rasism.
– Problemet med förtryck är att det finns en skev maktfördelning, oavsett vem den drabbar. Jag undrar om Lena Sommestad i sin feminism väljer att fokusera på vita kvinnor, för att det är en grupp som hon identifierar sig med, säger Anneli Carnelid.
Bangs chefredaktör anser också Lena Sommestads svar visar på en oförmåga att ta in nya perspektiv och att förstå andra.
Få ett öppnare samtal
– När feminister försöker föra in ett queer eller antirasistiskt perspektiv anklagas de ofta för att splittra rörelsen. Det är vad Lena Sommestad gör i svaret på mitt brev när hon anklagar panelen för ett bristande klassperspektiv, säger Anneli Carnelid.
Nu hoppas Anneli Carnelid att hennes kritik ska leda till ett fortsatt konstruktivt samtal.
– I bästa fall kan det bli en diskussion som bidrar till att motstånd inom feminismen synliggörs. Det är viktigt att det blir tydligt när det finns rasistiska åsikter inom rörelsen och att vi kan föra öppnare och bättre samtal, säger Anneli Carnelid.
Ser rasifieringen i samhället
Feministiskt Perspektiv har sökt Lena Sommestad för en kommentar, men hon hälsar via sin pressekreterare att hon inte har tid för en intervju, utan hänvisar till det svar hon redan gett i Bang. Samtidigt har hon valt att bemöta en del av kritiken via mejl:
”Jag välkomnar diskussionen om de här viktiga frågorna. Jag ser den rasifiering som finns i samhället och jag vill göra något åt den.
I tidningen Bang har jag redan givit ett utförligt svar på frågor om min syn på feminismen och de panelsamtal som genomfördes på Feministisk Tribunal.
När det gäller representation av personer med utländsk bakgrund vill jag instämma i den hårda kritik som har riktats mot S-kvinnor och mot andra delar av arbetarrörelsen. Vi har inte gjort tillräckligt och måste arbeta mer medvetet med dessa frågor.
På förbundsmötet år 2011 riktades hård kritik mot bristfällig representation av kvinnor med utländsk bakgrund i hela organisationen, från ombud till förtroendevalda. Som ny ordförande tar jag självklart denna kritik på stort allvar. S-kvinnor, som en gång var med och drev igenom en jämlik representation av kvinnor i politiken, har ett särskilt ansvar att också se diskriminering och exkludering som grundas på ras och etnicitet, och driva på för en förändring.”
