– Tanken med museet är att lyfta fram de berättelser och den historia som tidigare inte fått någon plats. Berättelser som kvinnor i stort kan känna igen sig i, bortom de pionjärer som blivit kända just eftersom de sticker ut, här hittar vi istället berättelserna om dem som tidigare varit fullständigt osynliggjorda. Det kan vara alltifrån dubbelarbetande undersköterskor till kvinnor i konfliktområden, och kvinnor på flykt. Deras berättelser måste komma fram.
Detta säger Tamara Spiric, ordförande i den styrgrupp som stått för utformning av Sveriges första renodlade kvinnohistoriska museum, vilken öppnar i Umeå år 2014, när staden blir kulturhuvudstad. I onsdags bjöd de in till presskonferens för att berätta sina visioner för museet.
Museet är det första i sitt slag, och i museets avsiktsförklaring står det att läsa att museet ”i sin verksamhet och sina utställningar helt fokuserar på kvinnors historia och har frågor om kön, makt motstånd och möjligheter som genomgående perspektiv och analys.”.
Insikt om avsaknaden av kvinnors berättelser
Några direkta detaljer kring kommande utställningar vill styrgruppen inte ge, men målsättningen är att museet ska fylla ett tomrum. Ett tomrum som många inte ens är medvetna om att det finns. Tamara Spiric förklarar:
– För oss som kallar oss feminister är det enkelt att se vad som saknas i utställningshallarna hos andra, vanliga museum. Där är det män, män och män. Men för många människor är det inte lika tydligt. Vår ambition är att besökare som inte tidigare var medvetna om tomrummet och avsaknaden av kvinnor och kvinnors berättelser ska få denna insikt efter sitt besök på kvinnohistoriska museet.
Att detta resultat kan uppnås på de blygsamma 700 kvadratmeter som museet förfogar över råder det ingen tvekan om hos styrgruppen:
– En stor del av museet kommer att utmana våra föreställningar om vad just ett museum är för något, här kommer det inte bara att finnas föremål bakom glasmontrar, det kan lika gärna handla om ljudinstallationer eller fotoutställningar.
Detta berättar Mia Sas, som tillsammans med Olle Emilsson utgör Katapultkontoret, och det är denna duo som ligger bakom planeringen av museilokalens utformning.
Nu är det inte enbart i form som museet skiljer sig från mängden. Även innehållet kommer att vidgas, för att inte hamna i fällan av etnocentrism:
– Vi kommer ständigt att kombinera ett globalt och ett lokalt perspektiv, vilket möjliggörs genom att vi väljer att jobba tematiskt med olika utställningar vilket gör att fler röster kommer att höras. Ofta är det ju så, att vi i Sverige tycker att vi ligger så långt framme när det gäller jämställdhet och kvinnors villkor, men när vi lyfter blicken och tittar ut i världen så ser vi att det finns många områden där vi har mycket att lära, förklarar Tamara Spiric.
Syftet är att provocera
Ett museum som drivs med utgångspunkt från ett könsmaktsperspektiv kommer givetvis att utsättas för kritik och ifrågasättande. Detta är dock ingenting som oroar:
– Ifall jag hade låtit sådant stoppa mig hade jag inte kunnat göra hälften av vad jag gör, skrattar Tamara Spiric på frågan om risken för sabotage eller protester.
– Men givetvis är det så att museet kommer att få kritik. Vårt syfte med museet är att vara provokativa, att utmana förlegade idéer och stereotypt tänkande. Dessutom kommer vi säkert att få kritik från vissa feminister som tycker att det inte sker tillräckligt mycket tillräckligt snabbt, och från de historiker som tycker vi skriver om historien på felaktiga sätt.
Dörrarna öppnas alltså 2014. Så här långt är allting mest bara skisser och visioner. En smygpremiär går dock av stapeln redan i januari nästa år.
– Rubriken för denna pilotvisning är ”Helt sjukt”. Mer än så tänker jag inte avslöja just nu, avslutar Olle Emilsson.
