Hushåll 1
Karin Hansson, 42, språkvårdare
Karl Eklund, 36, systemutvecklare
Karl Eklund och Karin Hansson bor i en tvårummare nära Mariatorget. Karin, som tenderade att göra en större del av hushållsarbetet tycker att hon börjat göra mindre sedan de började spela Komma Lika.
- Jag tycker spelet har fört väldigt mycket gott med sig, säger hon.
Karl: Jag har försökt plocka undan mer...
Karin: Men det har du ju gjort, jag tycker att det har förändrat mycket.
Karl: ...för att få mer poäng. Jag har plockat undan från bordet, det har jag kanske gjort lite innan också... he, eller vad tycker du? Gjorde jag aldrig det innan? Nä, men så här, det här är lätta poäng, det tar jag.
Karin: Men också att man måste ta fem grejer för att få poäng, det har ju faktiskt bidragit till att... man är ju taktisk, man tar fler grejer för att få poäng. Och att man har pratat om hushållsarbetet på ett mer avslappnat sätt. Som, nä, men gör inte det här nu, det är min tur att plocka poäng.
Karl: Det blir ju som ett mätvärde.
Karin: Jag har blivit ganska fäst vid det.
Karl: Det skulle absolut vara bra att fortsätta med det. Men jag skulle vilja ha mer... att man spelar under mer ordnade former. Det största problemet med spelet nu tycker jag är att själva spelmekanismen är inte rolig i sig, det är inte ett kul spel. Det fyller sin funktion, men det är för fritt. Det står så här, du får välja helt fritt hur länge du vill hålla på, hur man ska räkna poängen och så vidare.
Karin håller inte med:
– Det har inte jag nåt emot, det tycker jag verkar jätterimligt.
Däremot har det inte varit självklart hur man ska hålla koll på poängen. De förslag på figurer som ingår i spelet har inte tett sig tillräckligt lockande.
– Jag tänkte att man kunde göra figurer senare men så blev det aldrig av, säger Karl. Det fanns inget incitament till att göra en figur liksom.
Men skulle det inte synas tydligare om man gjorde en figur, att det är incitamentet?
Karl: Jo. De kunde ha haft de där (figurbilderna) så att bitarna passade på dem, så att man sätter bitarna på figuren. Då kunde spelet ha hjälpt mer oengagerade spelare. Man behöver vara en ganska engagerad spelare för att... liksom sätta ramarna för spelets form själv.
Karl Eklund och Karin Hansson.
Karl Eklund i disktagen.
Karin Hansson steker plättar.
Hushåll 2
Emil Lörelius, 36, ljudtekniker
Ulrica Källén, 42, jurist
Ebba, 5 och Alma, 2
Familjen Källén/Lörelius bor i fem rum och kök i Aspudden. Ulrica och Emil upplever sig som hyfsat jämställda; om någon tar mer ansvar så är det oftast Emil, som har större möjligheter att jobba hemifrån. Med spelet har det dessutom blivit lättare att identifera.
- Den som är hemma gör mer, så blir det verkligen, säger Ulrica. Och då har jag känt fram emot helgen att nu är det min tur, nu kör jag en städning eller nu tar jag tvätten. Och då kanske man också lite tänker på såna saker som ger massa poäng, där det rasslar till rejält liksom...
Emil: Jag tycker också det. Om man nu har gjort mycket under veckan är det lätt att glömma bort det när helgen kommer. Då kan det kännas lite skönt att luta sig tillbaka, med hyfsat gott samvete då, för att det ska bli en jämnt fördelad vecka. Helt plötsligt blir det man har gjort synliggjort på ett sätt som det inte blev förr.
Ulrica: Ja, absolut. Det är klart, det syns ju inte riktigt vad det är för nånting, utan det syns bara vem som har gjort det och hur många poäng det ger. Så det är klart, ibland skulle det kanske vara intressant att veta, vad ligger bakom alla de här poängen?
Emil: Samtidigt tycker jag, olika sysslor är ju värda olika mycket poäng, och det är ju ganska bra bedömt utifrån hur mycket energi och tid det tar.
Ulrica: Om man kunde placera sina ”spelpjäser” intill de här olika kategorierna, då skulle man också se skillnaden i vårt arbete, man skulle se den här genusfördelningen, för det är det som inte syns nu.
Emil: Men är det så viktigt då? Det kan ju vara olika i olika familjer, men ur ett feministiskt perspektiv, är det viktigt att man gör samma saker? Kan man inte tänka sig att det är viktigast att det obetalda hemarbetet fördelas någorlunda rättvist?
Innan ni började spela, tyckte ni att ni gjorde ungefär lika mycket?
Ulrica: Du Emil har ju varit föräldraledig ett år och då är det ju självklart så att du drar ett större lass hemma, men jag har en känsla av att du går runt och tror att du har gjort väldigt mycket mer än jag. Eller det har känts så i många år, att du tycker att du över huvud taget gör mer i familjen, och det kanske du gör, men jag tror att det är väldigt mycket som jag gör som du inte ser, som handlar om små saker. Plocka upp vantar och så.
Emil: Från och med att jag var pappledig så var ju dealen att jag gjorde mer hemarbete.
Ulrica: Och jag försörjde familjen.
Emil: Ja, men sen hängde det nog kvar lite grann i början efter det, att jag gjorde mer hemsysslor, kan det inte ha varit så? Ulrica: Jo, det tror jag, jag hade tappat lite där och då var det en liten utmaning att komma tillbaka.
Emil: Och jag tror att du fick en liten skjuts av det här spelet, eller?
Ulrica: Ja, lite kanske, det kan man nog säga.
Har spelet skapat några konflikter?
Ulrica: Jag tycker snarare att gnället mellan dig och mig har blivit mindre. För det är kanske sånt vi tjafsar om, jag tror vi båda tycker att vi går runt och gör massa saker som vi inte får cred för, och nu blir det så tydligt.
Emil: Jag tror faktiskt inte vi har tjafsat om hemarbete sen vi började med det här. Ulrica: Det har faktiskt fungerat som en broms när det gäller den typen av konflikter hemma.
Vad gäller spelets fysiska utformning så har man, precis som hos Karin och Karl, inte använt sig av figurerna. Spelbrickorna har hamnat i kolumner men både Emil och Ulrica tycker att det funkat bra och gett en tydlig bild av hur man ligger till.
- Det var lite överkurs för oss med figurerna, säger Ulrica. Men jag tror nog att den biten, om man har tid och lust och tycker att det är roligt, så kan det säkert vara lite extra bonus.
Emil: Om man har en familj med lite äldre barn som är med och spelar, då kan det säkert vara kul att bygga figurerna.
Ulrica Källén tycker att spelet har lett till mindre tjafs om hemarbetet.
Emil Lörelius med Ebba.
