”Tvångssteriliserade kräver upprättelse” stod det i Svenska Dagbladet för några dagar sedan. Nyheten är såklart glädjande, men så även tidningens ordval – att det faktiskt står tvångssteriliserade och inte bara steriliserade – trots att det hade varit lika korrekt. När tvång finns med tydliggörs övergreppen på alla de som tills nu varit tvungna att sterilisera sig för att få genomgå könskorrigering.
Många ord och ordval är såklart politiskt laddade och får oss att tänka och agera på olika sätt. Det är därför politiska partier, tankesmedjor och andra lobbyorganisationer satsar så mycket på att lansera nya ord, plocka upp glömda ord som passar bra för syftet eller ge dem ny innebörd. Men det är nog inte alltid vi tänker på detta – inte ens journalister, som arbetar med språket som verktyg, gör det. Jag fick exempelvis en gång frågan av en journalist hur jag ser på ”skattetrycket”. Jag svarade upprört att jag inte vill få så vinklade frågor. Skattetryck är ett skapat ord för att implicera att skattenivån i Sverige är orimligt hög.
En del feministiska ordkamper har fått visst genomslag. I dag hör vi exempelvis inte lika ofta familjevåld och kvinnovåld som tidigare. Numera används istället mäns våld mot kvinnor eller våld i nära relationer. Många gånger har även feminister fått kämpa för innebörden i ord som exempelvis våld, våldtäkt och sexuella övergrepp. Vi behöver dock skapa fler egna ord – ord som inte rymts i patriarkatet, ord som utmanar och skapar nya världar.
Ord som exempelvis relationsanarki och poly används en del i Sverige – ord som används för att visa på andra begär, kärlekar och nära relationer än det förväntade monogama.
Skapade ord
I USA har feministiska sexualpolitiska aktivister lanserat ordet outercourse istället för intercourse – sex mellan kvinna och man såsom gnid och smek som inte inbegriper någon form av omslutande. Jag säger omslutande istället för penetration. Det är ett val jag gör då penetration vanligtvis är ett ord som används för att beskriva män som aktiva och kvinnor som passiva - kvinnor blir penetrerade medan män penetrerar. Varför skulle inte den som får i sig något kunna aktivt omsluta?
Ett annat skapat ord är klitorissex. På uppdrag av RFSU gjorde jag för några år sedan en liten skrift om just klitorissex där ordet formellt lanserades. Tanken var att skapa ett ord för sexuell praktik som så många med kvinnokroppar uppskattar mest av allt men som många har lite kunskaper om. Många frågor kring orgasmproblematik vittnar om detta. För många kvinnor är sex som är fokuserat på klitoris det som ger mest njutning, orgasmer och tillfredsställelse. Ändå anses det ofta inte i heterosexuella sammanhang som gott nog.
Sex utan penis i slidan räknas sällan som sex, som att man har ”gått hela vägen”, eller som att man har ”gjort det”. Klitorissex ses istället som förspel – detta för mig så förhatliga ord och tankesätt. Ordet implicerar just att samlag med penis i slidan är det som ska fokuseras, det som inte går att förhandla bort. Man hör ju på ordet förspel att det inte räcker, att något annat måste följa: sex, som är lika med penis i slidan. Alla som tycker om samlag med penis i slidan ska självklart få ägna sig åt det. Men problemet är att så många inte kan välja bort det – då blir det som att man väljer bort sex. Denna definition av sex är så tydligt patriarkal – det som är extra skönt för mannen är det som räknas.
Ordens makt
I slutet av 90-talet började jag som sexualupplysare formulera mig kring dessa frågor. Några runt omkring mig på RFSU (där jag då var anställd) hakade på och tillsammans började vi föreläsa och skriva om hur ord och normalitetens mallar för sex låser in oss. Kanske kan detta tyckas vara navelskåderi, men för de kvinnor som känner att de inte kan få orgasm på ”rätt sätt”, som är utleda på samlag, eller som lider av smärtor i slidan kan dessa tankegångar och nya ord vara revolutionerande. Var och en måste få definiera vad sex är, vad man själv njuter av, vad man vill göra och vad man vill slippa – utan att behöva känna sig orimlig eller onormal.
De med mycket makt har makt att bestämma vilka ord som ska finnas, vad de ska betyda och när de är passande att användas. Dessa ord är en del av vår världsbild – en del av vilka människor som ”finns”, vilka upplevelser som räknas och när vi ska skämmas eller vara tacksamma. Ord går in i våra kroppar, är med och styr vad vi gör med dem, vad vi ser som möjligheter och vad vi inte ens kan tänka oss. Vi måste därför vara ännu mer uppfinningsrika och ge nya ord åt det många känner, gör och vill – ord som utmanar patriarkatets makt över kroppen.
