En bekant till mig gick med i Facebook-gruppen ”Vi som inte tycker att negerbollar är rasistiskt”. Tröttsamt, tänkte jag och diskuterade lite. Just denna diskussion är inte ovanlig idag. På sistone har upprörda röster höjts om både pepparkakor och barnprogram. Att se det rasistiska i det som är vardagligt kan vara svårt för den som inte är utsatt för rasism.

På mångkulturellt centrum i Fittja visas nu utställningen ”Varning för ras”. Det är en omtumlande upplevelse som behandlar det vita privilegiet och arrogansen som kan komma med den. Via en tidslinje i utställningens början går rasismens historia genom världen, Sverige och orden. Den korta historielektionen visar tydligt hur ”normal” rasismen har varit i västvärlden under en väldigt lång tid. De som anser att en chokladbolls originalnamn är kränkande har inte snubblat på något harmlöst enstaka bakverksnamn utan en strukturerad rasism som är integrerad i vår kultur. Det som kan tyckas som enstaka småsaker för vissa (chokladboll, en godispåse med en stereotyp kines på, eller en barnboksfigur med tveksam inspirationskälla) bildar sammantaget ett rasistiskt och kränkande mönster.

Att tala om ras är inte oproblematiskt. Mångkulturellt centrum har valt att använda ras-begreppet som något vi skapar socialt och kulturellt. På samma sätt som vi konstruerar kön konstruerar vi också ras. De kallar det att göra ras. I utställningen används orden vit och icke-vit. Utställningen riktar kritik mot vithetsnormen. En projicering på väggen riktar ljuset mot de vita svenskarna. Vad för din vithet med sig? Olika människor får berätta. ”Jag kan för det mesta gå och handla och vara säker på att jag inte kommer att bli förföljd av säkerhetsvakter.” Jag lever i ett samhälle präglat av kristendomen, men mitt liv förklaras inte med vad som står i Bibeln.” Jag behöver aldrig fundera på om jag fick jobbet för att jag är vit”. ”Jag kan ha ett kors utan att någon påstår att jag blivit tvingad att bära kors.”

Utställningen är pedagogisk och tar upp frågor som många kan relatera till. Exempelvis vad den till synes vänligt menade frågan ”Var kommer du ifrån” kan ha för alternativa betydelser. Oskyldig nyfikenhet eller ett påpekande att ”det syns att du inte hör hemma här”.

En mängd prydnadsföremål finns samlade. De illustrerar den exotiserande bild av de ”icke-vita” som finns i västvärlden. En prydnadskudde med en vacker asiatisk kvinna, barnboken Lille svarte Sambo från 60-talet, kina-puffar och lilla hjärtat. Tintin i Kongo finns också med. Dessutom en stor bur fylld av reliefer och statyetter föreställandes svarta män och kvinnor. En starkt kolonial bild av den svarta människan som exotisk och som ”den andre”. Många känner jag igen från när jag var liten. De hängde på väggar och stod på spetsdukar i grannars och släktingars hem.

Varning för ras ställer frågor som är nyttiga att fundera på och ta till sig. Jag kommer förstås att tänka på min bekant och hens kamp för chokladbollen. Varför är hens rätt att använda kränkande ord större än andras rätt att inte bli kränkta? Hur kan rasismen stoppas om vardagsrasismen är så viktig för vissa, till och med värd att kämpa för? Eller beror det bara på att rasismen är så svår att få syn på för den som inte behöver leva med dess konsekvenser?

Utställningen Varning för ras formulerar det bäst: ”Frågan är varför så många vita svenskar känner sig kränkta av att inte få kalla en chokladboll för n-boll? Är det så att vanmakt hos vissa, hänger samman med att andra är maktvana?”