Det är kallt och lördagsglatt när jag letar mig fram till Skärholmshallen där The Royal Swedish Roller Derby ska spela sin match. Publiken är blandad med ett gemensamt gott humör. Det är kanske inte den publik en oftast möter när det gäller sport, men entusiasmen är densamma.

Läktarna fylls av dreadlocks, vaxade svarta luggar, snusnäsdukar, tatueringar och en ensam sjömansmössa. Hög skäggtäthet. Några småbarn.

Matchen, eller boutet som det heter på roller derbyska, står mellan det burleska Brass Knuckle Harlots och det mordiska Slayer Sisters. De förstnämnda värmer upp i den föga glamourösa gymnastikhallen i svart-röda korsetter, hotpants och nätstrumpbyxor.

Slayer Sisters har vita toppar nedstänkta med blod. Ingen av spelarna är någon en vill möta i en mörk gränd. De ser helt livsfarliga ut.

Kommentatorn drar snabbt reglerna för oss oinvigda medan lagen kör ett demonstationsjam. Varje lag har en person som är jammer och resten av laget är packet som består av fyra blockers.

Packet ska hålla motståndarlagets jammer bakom sig och samtidigt släppa fram sin egen. Jammern ska ta sig igenom packet och ta poäng genom att passera motståndarna. Packet får blocka med tacklingar med axlar och höfter. Blåmärken är inte ovanligt och kallas kärleksfullt för Derby kisses.

Det är mer brutalt än det låter.

Krossade svanskotor

Fyra domare i svart och vit-randiga tröjor finns i mitten av banan. En domare per jammer och en domare per pack. Innan boutet börjar kontrollerar domarna spelarnas utrustning.

Hjälm, knäskydd, armbågsskydd, handledsskydd och tandskydd ska finnas på plats. En av domarna blåser två signaler i visselpipan och matchen är igång.

Brass Knuckle Harlots tar ledningen och en av Slayer Sisters åker på en utvisning med en gång. Jag tar plats på golvet nära den ovala banan. Platserna kallas Suicide Seats. Det är inte svårt att förstå varför.

Spelets brutalitet överraskar mig. Spelare tacklas omkull och faller till höger och vänster. Publiken jublar lika mycket när det sker som när favoritlaget tar poäng. Själv oroar jag mig för de krossade svanskotor jag tycker mig se, men spelarna är tuffare än så. ”Upp igen!” ropar supportrarna. Och de reser sig upp. Om och om igen.

Gymnastikgolv och strumpeband. Nätstrumpbyxor och blåmärken.

Bredvid mig pågår en picknick. Salli Honkanen spelar i Malmölaget Crime City Rockers. Hon är här med kompisen Kristina Eriksson från Stockholm Roller Derby. De hejar ivrigt och vrålar instruktioner till spelarna på planen. ”Fram, fram, ni måste fram för fan!”

– Det här är en ganska annorlunda liga i och med att lag inom samma klubb spelar mot varandra, säger Salli.

Jag uppskattar att de gör sin egen grej. Roller Derby-mässigt är det kanske inte så hög nivå och det ser faktiskt lite läskigt ut ibland. Men det är bra att alla får vara med och ju fler som vill hålla på desto bättre.

Kristina Eriksson och Salli Honkanen hejar på sitt lag.

”Fucka up”

När vi närmar oss halvlek är poängskillnaden stor och mjölksyran tung. Det mjuka gummigolvet är inte optimalt för rullskridskoåkning. Att resa sig upp efter den femtionde tacklingen måste vara tungt, tungt, tungt.

När domaren blåser för halvtid är ställningen 105 – 33 till Slayer Sisters. Deras jammer, Siri Bergqvist a.k.a Tinysaurus Rex, sitter i utvisningsbåset.

– Jag vet inte riktigt vad jag har gjort, säger hon, men här sitter jag i alla fall.

Siri tycker det känns skönt att hennes lag leder med så mycket.

– Det här är min första match och nu känns det som jag kan fucka upp hur mycket som helst utan att någon blir arg på mig.

Matchen är snart igång igen och stort jubel utbryter när Lady Lovely Blocks tar sig loss från packet, råkar fälla en domare av bara farten och tar poäng för Slayer Sisters.
Publiken är helt med. En liten bebis börjar gråta när ett sällsynt högt publikvrål hörs. Den skrattande pappan försöker trösta.

Lady Lovely Blocks är ostoppbar och de som försöker tackla henne åker själva i backen.
Brass Knockles Harlots ligger under med 68 mot 191 och lagledaren, Anna Porsner a.k.a Vixhen Kill-Her, skriker instruktioner till sitt lag. ”Jobba ihop!”

Tinysaurus Rex blir utvisad igen vilket innebär att hon är borta från matchen i en minut. Kanske ger den ändå en välbehövlig vila. De är trötta nu och kommentatorn uppmanar publiken att peppa spelarna. Hen behöver inte be dem två gånger.

Kämpade hårt

The Royal Swedish Roller Derby kämpar för att få ihop en inhemsk liga med fyra lag som spelar mot varandra 1 – 2 gånger i månaden. Men Roller Derby är mer än en sport.

Klubben har en humanistisk utgångspunkt med fokus på feminism och systerskap. Queerteori och kvinnlig sexuell frigörelse är ledord. Och så musiken. Punk, rock, rockabilly. Jag anar det burleska släktskapet med wrestling. Men här är inget repeterat. Varje tackling är på riktigt. Varje fall känns.

Mc Fury kommer in i matchen efter sin utvisning och Slayer Sisters stampar igång publiken inför det sista jammet. När båda lagens jammers tar sig loss från packet med en gång vet publikens jubel inga gränser.

Trots att båda lagen kämpade hårt lider Brass Knuckle Harlots ett förkrossande nederlag. 201 mot 75. Slayer Sisters firar med ett ärevarv.

Gratulationer och fotograferingar. Båda lagen är glada. De ingår ju trots allt i samma klubb. Innan publiken hunnit lämna lokalen börjar spelarna ställa undan publikstolar och dra loss tejpen som markerar banan på golvet.

.”Ta med tandskyddet på efterfesten”, säger någon. ”Det brukar gå hårdare till där än här.”

Suicide seats, öl och snus.