I två år har sjuksköterskeupproret ”inte under 24 000” pågått runt om i Sverige, och i två år har landets politiker vägrat prata med studenterna om deras lönekrav. Så när det innan jul budades ut en lunch med Filippa Reinfeldt i Musikhjälpen i P3 passade de ansvariga för upproret i Stockholm på att buda på lunchen. 25 201 kronor senare var den deras. Jonas Carlsson, en av talespersonerna för ”inte under 24 000” blev den som gick på lunchen med landstingsrådet. Feministiskt Perspektiv pratar med Carlsson en vecka efter mötet med Reinfeldt. Även om Filippa Reinfeldt inte gav svar på alla frågor från Jonas Carlsson och de andra studenterna bakom ”inte under 24 000” så var lunchen värd en skälig månadslön för en sjuksköterska.
– Pengarna går till att ge barnen i slummen rent vatten, och det är ju något väldigt bra. Jag tror att de flesta som bidrog till budgivningen skulle ha skänkt pengar ändå. Att vi fick lunchen var bara ett plus. Men det är ju riktigt märkligt att det enda sättet att få prata med politikerna är såhär, säger Jonas Carlsson.
Fungerar inte i längden
Jonas Carlsson berättar att Filippa Reinfeldt inte ser sig som ansvarig för lönerna. Det är kollegan, landstingsrådet Anna Starbrink, som bestämmer över dem. Carlsson håller inte med.
– Vi tycker att Reinfeldt visst kan påverka lönerna i och med att hon sätter budgeten som avgör hur mycket pengar sjukhusen får. Om hon sätter av mer pengar till löner i budgeten så går det att ge sjuksköterskorna marknadsmässiga löner, förklarar Jonas Carlsson.
Carlsson förklarar att budgeten läggs genom att politikerna sätter upp krav på hur vården ska se ut för att sedan ge sjukhusen minsta möjliga summa pengar för att uppfylla målen.
– Filippa Reinfeldt måste förändra sin syn på hur sjukvården ska bedrivas. På det här sättet blir det visserligen pengar över till annat, men det fungerar inte i längden. Om sjuksköterskorna inte får marknadsmässiga löner så söker sig många till andra arbetsgivare och med för lite personal går det inte att ge en patientsäker vård.
Jonas Carlsson förstår att sjuksköterskor byter arbetsplats för att öka sin lön och berättar att ”inte under 24 000” uppmuntrar studenter att söka sig till arbetsgivare med bättre lönevillkor. De har planer på att börja hålla seminarier för sjuksköterskestudenter om hur det går till att söka jobb och arbeta i Norge. Organisationen vill uppmuntra studenter att jobba i Norge, eftersom de får högre lön och bättre arbetsvillkor där.
– Många känner sig osäkra på sitt värde och den kunskap de har. Vi vill stötta dem och hjälpa dem att se sitt värde, säger Jonas Carlsson.
Flera gånger under Jonas Carlssons och Filippa Reinfeldts lunch togs jobbskatteavdraget upp av landstingsrådet. Reinfeldt anser att ett till skatteavdrag skulle ge sjuksköterskorna mer än en lönehöjning. Carlsson håller inte med.
– Vad man än tycker om jobbskatteavdrag så är de inte aktuella i sammanhanget. Problemet är ju att sjuksköterskeyrket inte är tillräckligt attraktivt i och med lönenivån. Det leder dels till att inte tillräckligt många utbildar sig till sjuksköterskor och dels till att de som jobbar och får för låg lön.
Ställer inte upp
Jonas Carlsson betonar vikten av att inte låta sjuksköterskornas löner försvinna från den politiska och mediala agendan. Genom att fortsätta prata om problemen inom vården och sjuksköterskornas löner tvingas politikerna så småningom att börja prata om det.
– Politikerna hoppas att debatten ska dö ut och att frågan ska bli inaktuell. Men de kan inte ducka hur länge som helst, så om vi ser till att fortsätta prata om situationen inom vården så kommer politikerna pressas mer och mer.
Teveprogrammet Debatt i SVT har försökt styra upp en debatt om sjuksköterskornas löner i sitt program. Inte mindre än fem gånger har man försökt, men misslyckats. Anledningen är att ingen politiker vill ställa upp och debattera mot studenterna från ”inte under 24 000”. Och den totala oviljan att diskutera med sjuksköterskestudenterna sträcker sig bortom partigränserna.
– Det är inte bara de borgerliga politikerna i Stockholm som vägrar prata. Vi har flera rörelser runt om i Sverige som också får kalla handen av de lokala politikerna. Socialdemokraterna i Göteborg vägrar till exempel också prata om det. Det här är ingen partipolitisk fråga. Det är tyvärr större än så.
