Av alla barn som bor med sina biologiska eller adoptivföräldrar var det år 2011 2,9 procent av barnen eller 41 300 barn som var med om en separation. År 1999 var motsvarande antal 48 500 barn, alltså 7 200 fler.
Risken för att föräldrarna separerar skiljer sig för olika grupper barn. Exempelvis har barnets ålder betydelse. Den vanligaste åldern då barn är med om att föräldrarna separerar är mellan 1 och 4 års ålder. Även föräldrarnas ålder påverkar. Barn med en mamma som var över 30 år vid barnets födelse har drygt hälften så stor risk att vara med om en separation jämfört med om mamman var 24 år eller yngre när barnet föddes. Under 2000-talet har föräldrarna blivit äldre när de får barn.
Föräldrarnas utbildningsnivå är en annan faktor som inverkar på risken att separera. Barn med föräldrar som har hög utbildningsnivå har lägre risk än andra. De barn där föräldrarna har eftergymnasial utbildning har även de drygt hälften så stor risk för en separation jämfört med om föräldrarna endast har förgymnasial utbildning.
Den största minskningen i andelen barn som var med om en separation under 2000-talet var mellan år 2000 och 2006. Sedan ökade andelen åter något fram till 2009 men både år 2010 och 2011 sjönk andelen åter jämfört med år 2009. En möjlig förklaring till nedgången är förändrade demografiska och socioekonomiska faktorer bland barnen.
Lars Jalmert, familjeforskare och professor emeritus i pedagogik vid Stockholms universitet konstaterar tydliga mönster i statistiken:
– Precis som tidigare statistik visat kan vi se hur skilsmässorna följer kvinnors löneutveckling. När kvinnornas löner steg på 1970-talet ökade antalet skilsmässor. Nu har kvinnornas löner stått still eller minskat och då minskar också antalet antalet skilsmässor. Poängen är förstås att kvinnor ser att maktobalansen inte tillåter dem att skilja sig men när det är ok så gör det så.
Sophia Lövgren, orförande i Sveriges Makalösa Föräldrar ser också socioekonomiska tendenser i statistiken:
– Resultatet pekar tydligt på att ekonomisk och social utsatthet är en riskfaktor för separationer, då barn som själva är utrikes födda eller som har föräldrar som är det har större risk än de med inrikes födda föräldrar. Ju högre utbildning föräldrarna har desto mindre risk har barnet också att vara med om en separation.
Sophia Lövgren konstaterar också att jämställdhet alltjämt är en framgångsfaktor för långvariga relationer:
– Barn i familjer där båda föräldrarna förvärvsarbetar är de där minst andel upplever en separation mellan föräldrarna, medan barn i familjer där ingen av föräldrarna är sysselsatt är de som har en större risk för att vara med om en separation.
