När socialantropologen Renita Sörensdotter snubblade över artiklar om vulvasmärtor i dagspressen såg hon ett mönster som var för intressant för att bortse från. Artiklarna framställde de drabbade kvinnorna som speciella och fokuserade på deras beteenden snarare än smärttillståndet. De beskrevs som unga, högpresterande och neurotiska, som kvinnor som gör för mycket. När Sörensdotter letade sig vidare in i diskussionsforum fann hon kvinnor som desperat sökte efter hjälp, som inte funnit lösningar inom sjukvården.
Tillsammans med idéhistorikern Ulrika Nilsson har Renita Sörensdotter drivit ett forskningsprojekt kring vulvasmärtor inom genusvetenskapen på Stockholm universitet. Hon har intervjuat 21 kvinnor som har erfarenhet av, vad de definierar som, vestibulit vilket är ett smärttillstånd i slidmynningens nedre del. Hos vissa informanter har smärtan dykt upp efter några års sexuell aktivitet, och för andra har det gjort ont redan första gången som de använde en tampong, var på gynundersökning, eller hade penetrerande sex. Renita har undersökt vad som händer när smärttillstånd gör entré i sexlivet.
– Vårdpersonal kallar det ofta för samlagssmärta. Jag kan för mitt liv inte kalla det för samlagssmärta eftersom jag är kritisk mot samlagsnormen som bygger på en väldigt tydlig idé om heterosexualitet och de heterosexuella ”vanliga” samlag som en ska ha. I engelskspråkiga skrifter används begreppet vulvar pain, det är därifrån ordet vulvasmärtor kommer, säger Renita.
Utgångspunkten för forskningsprojektet var vestibulit vilket numer går under namnet provocerad vestibulodyni. Men området breddades till vulvasmärtor då fler smärttillstånd kom upp under intervjuerna. Definitionerna av de olika vulvasmärttillstånden revideras, och Renita dröjer inte vid de exakta diagnoserna i sin studie även om en diagnos så klart kan vara oerhört viktigt. Men detta är inte en medicinsk studie.
Ökar bland unga
Vissa av informanterna har ont i stora delar av vulvaområdet, en informant beskriver smärtan såhär: ”För jag har ju ont, även om jag är helt naken och ligger ner på en säng typ så har jag ont, så det spelar egentligen ingen roll vad jag gör”. Smärtorna dyker alltså inte bara upp i samband med penetration. Informanterna har beskrivit smärtan som brännande, stickande, skärande. Den kan vara ständigt pågående eller tillfällig. Är detta ett nytt fenomen?
– Vestibulit framställs som en ny diagnos och det är tänkbart att det har ökat, framförallt bland unga kvinnor. Men det är inte en ny diagnos. [Idéhistorikern] Ulrika Nilsson har gått tillbaka en bit in på 1800-talet och problemen har funnits men beskrivits på olika sätt, de har haft olika namn. Från början var det inte kopplat till sexuell praktik, utan det kunde göra ont när som helst, om en åkte vagn och det skakade väldigt mycket till exempel. Det har experimenterats med behandlingar, liksom det gjorts nu även om det nu har blivit ganska så fasta behandlingsscheman, berättar Renita.
På Vårdguiden.se nämns insmörjning av det smärtande området med mjukgörande och eventuellt bedövande kräm, och så kallade knip- och avslappningsövningar som del i behandlingen av vestibulit. På specialmottagningar finns möjlighet att få teambehandlingar där läkare, barnmorskor, kuratorer och sjukgymnaster arbetar tillsammans med smärtproblematiken. Avlägsnande av den nedre delen av slemhinnan genom operation nämns som ett sista alternativ vid specialfall.
Vad ökningen bland unga kvinnor beror på grubblas det förstås kring inom sjukvården. Renita berättar om en avhandling där sambandet mellan p-piller och vestibulit diskuteras. Kroniska svampinfektioner ses som en väg till vestibulit, det är viktigt att söka hjälp vid återkommande svampinfektioner. Många funderar kring sex, om det kan vara så att vaginalpenetrerande sex är mer vanligt förekommande nu, att människor fastnar i att det är sådant sex som gäller. Vårdguiden.se nämner att samlag utan sexlust frestar på slemhinnan i underlivet. När en fitta blir upphetsad så blodfylls den och blir som vadderad delvis vid slidöppningen, slidan vidgas och lubrikation, alltså kroppens glidmedel, dyker upp. Om detta inte händer och vaginalpenetration ändå genomförs så kan det bli skavande.
Bita i kudden av smärta
Flera av informanterna pratar om ”falsk marknadsföring”. Detta innebär att de känner sig hindrade att hetero-ragga då det förväntas resultera i penetrationsligg. Här visar sig ”den normerande heterosexuella relationen” vilken verkar röra sig som en röd tråd genom intervjustudien.
– Ett stort problem som kom upp, som var massivt, är ställa upp-sex och tjat-sex. Det är vanligt förekommande i alla relationer, det spelar ingen roll om en lever samkönat eller olikkönat. Men det blir ännu värre när en förstår att det finns ett inslag av smärta. I heterosexuella relationer ingår vaginalsamlag som något som en måste göra, för annars är sexet inte fullbordat. Som en av informanterna säger ”Den ska in, för annars är det inte klart”. Det ligger så djupt rotat i vårt kulturella medvetande, säger Renita.
Kvinnor tar i högre grad ansvar för relationer och ser till att de fungerar, det finns en tydligt genusbestämd omsorgsdel inom den normerande heterosexuella relationen. I detta kan ställa upp-sex ingå, alltså sex där den som ställer upp inte har sex för sin egen skull, utan för att någon annans. Renita betonar att omsorgsuppdelningen så klart också förekommer bland samkönade par, men att det inte är lika genusbestämt. Hon menar också att det finns ett sex-skript som inte förekommer lika ofta bland de informanter som har samkönade förbindelser:
– I heterosexuellt sex finns ofta ett skript som innehåller förspel som inte benämns som sex, vilket följs av vaginalsamlag. Det finns oerhört många variationer på det här, men det intressanta är att många refererar till det här skriptet. I själva verket har många en mycket större variation på sitt sexliv.
Kvinnorna i intervjustudien är mellan 18 och 39 år, och även åldern kan påverka synen på sex. Renita Sörensdotter berättar att många av de som är 30 år och äldre har omförhandlat sin sexualitet. Det kan vara svårare att göra det när en är yngre, förväntningarna kan kännas mer rigida.
Stark norm om penetration
Vi pratar vidare om förväntningar på sex. En informant misstänker att hennes partner ljuger om att sexet är bra utan penetrationen. Själv tycker hon att de har bra sex, men misstanken finns där. En annan kvinna menar att vaginalsamlag kan vara värt en veckas efterföljande smärta. Ytterligare en annan informant sade till sin partner att hon inte längre hade ont, och brukade efter det bita i kudden för att inte skrika rakt ut av smärta när de hade penetrerande vaginalsamlag som de genomförde utan att han visste hur det egentligen låg till. Det hör till, det ska vara penetration enligt den normerande heterosexuella relationen.
– Ett par har gjort jättemånga spännande grejer och har jättebra sex, och hon säger faktiskt att hon tror att hon skulle få det sämre om de helt plötsligt skulle kunna ha vaginalsamlag för då skulle de kanske inte testa så mycket saker och prova sig fram. Det är hon som misstänker att han kanske egentligen vill att de ska ha vaginalsamlag. Där tänker jag att det refererar till föreställningen om att vara en normal, riktig kvinna. Då måste en kunna genomföra vaginalsamlag. Det blir slående när en ställer det mot kvinnor som har sex med kvinnor, särskilt de som har haft sex med män tidigare. De säger att de är mycket friare nu. De kan ta en aktiv del och välja vad de ska göra, säger Renita.
I studien dyker ”den lesbiska drömmen” upp. Att det skulle vara som att vara ihop med en väninna, och slippa penetrationskravet, att bli friare att ha den sexualitet som en vill ha. Den lesbiska drömmen kan vara en flyktfantasi för de som lever i olikkönade konstellationer och känner av skriptets ramar.
Sexpartners är tyvärr inte alltid förstående. Ett par fick som råd av sexologen de gick till att ge varandra njutning, alltså att fokusera på en person i taget. Mannen i det olikkönade paret menade att sex skulle vara en sammansmältning, vilket innebar att vaginalsamlag var obligatoriskt. Tänk på bita i kudden-scenariot. Något att ha i åtanke när en förfasas över kompromisslösheten, vilket Sörensdotter noga påpekar, är att kommunikationen mellan partners oftast är präglad av denna normstarka kultur. Vilket ju gör det stundtals svårt att omförhandla kring vad sex kan vara. Det finns ju redan ett skript.
Bortom akademin
Renita har startat ett tvärvetenskapligt nätverk kring vulvasmärtforskning, och drev projektet Kunskapande ungdomsmottagningar där hon intervjuat personal på ungdomsmottagningar om hur de talar om och arbetar med smärtfyllda underlivsproblem. Om vikten av att förklara tydligt, att ställa diagnoser, att tidigt fånga upp tjejer med smärta. När insatser sätts in snabbt så verkar risken för långvariga problem minska. Det är viktigt att söka hjälp när en lider av vulvasmärtor. På ungdomsmottagningar är det vanligt med teambehandlingar där barnmorskor och kuratorer arbetar tillsammans med patienter som har smärtproblematik.
Det låter som att vulvasmärtforskningen når utanför akademin. Hur känns det?
– Eftersom jag också har ett intresse i en sexualupplysande verksamhet och vill förändra bilden av vad sex kan vara så känns det bara bra. Det verkar inte vara så vanligt inom akademin att en skriver om det köttiga, om hur folk har sex, hur de gör när det gör ont. På så sätt blir kanske min forskning lite annorlunda. Jag måste hålla isär det akademiska jaget och det sexualpolitiska jaget men de hänger ju samman och påverkar varandra. Men jag tycker att det är roligt [att nå utanför akademin] för det behövs mer uppmärksamhet kring det här. Kvinnor och smärta ses ofta som något psykologiskt, kvinnor ses som problematiska. Det här med sveda, brännvärk, kärring, säger hon.
Till intervjustudien sökte du kvinnor, så de som anmälde sig definierar sig gissningsvis som kvinnor. Hur känner du inför att att kategorisera människor som män och kvinnor i din forskning?
– Det där är problematiskt. Sexualpolitiskt pratar jag hellre om kroppar med fitta och då kan en vara född med en eller ha fått en genom könskorrigering. Men i forskning är det svårare, ordet fitta passar inte riktigt in i den akademiska miljön. I det här fallet måste en vara i den fysiologiska kroppen. Det är viktigt att dekonstruera genus och kön, men vissa sjukdomstillstånd kräver en viss typ av kropp för att de ska kunna uppstå. En måste ha en slidmynning för att kunna ha vestibulit till exempel. Om en penis opererats om till en vulva så kan andra smärtproblem uppstå. Sjukvården har också en tendens, när det kommer till kvinnosjukdomar, att bagatellisera och kanske inte se dem som så viktiga om de är diffusa, och då måste en kunna säga att sjukvård för kvinnor inte har lika hög status som annan sjukvård, svarar hon.
Om du skulle skicka med läsarna ett budskap, vad skulle det då vara?
– Befria sexualiteten, säger hon och skrattar. Jag är så fruktansvärt trött på att den är så knuten till genusnormer och sexualitetsnormer. Det finns en massa idéer om vad vissa kroppar bör göra, istället för att utgå från vad som verkar roligt, lustfyllt och vad en njuter av. Du har en kropp, vad kan du göra med din kropp? Nästan vad som helst, faktiskt.
