Det blev inget samförståndsavtal mellan alla världens länder för vapenhandeln i världen. Förhandlingarna föll i sluttampen efter invändningar från Iran, Nordkorea och Syrien. Däremot antogs en resolution som uppmanar till ratificering av vapenhandelsavtalet ATT:s slutgiltiga text av en övertygande majoritet i FN:s generalförsamling. Och ett historiskt antal stater ställde sig bakom kraven på att stärka vapenhandelsavtalets kriterier när det gäller att förebygga genusbaserat våld.
Internationella kvinnoförbundet för fred och frihet, IKFF, är en av de organisationer som mobiliserade civilsamhället i kampanjer för att göra skrivningarna bindande. Organisationen välkomnar avtalet som ett första steg mot en reglerad världshandel med vapen, men varnar för att avtalet riskerar att legitimera oansvarig vapenhandel om det inte tolkas och implementeras strikt.
Planeringen för att se till att regeringarna får svara för sina åtaganden har redan påbörjats, skriver IKFF i ett pressmeddelande, och uppmanar till fortsatt kamp.
– Vapen ökar risken för genusrelaterat våld, inklusive sexuellt våld, och förhindrar kvinnor från att delta politiskt runt om i världen. Avtalets uttryckliga skrivningar om genusrelaterat våld erkänner inte bara kopplingar mellan den typen av våld och vapenhandeln, utan gör det olagligt att överföra vapen om det finns en risk, till exempel, att vapnen används för att underlätta våldtäkt, säger Ray Acheson, som har lett IKFF:s arbete med ATT.
Eftersom avtalet har förhandlats fram under krav på konsensus mellan samtliga världens länder är dess räckvidd begränsad, exempelvis vad gäller vapenslag. Och även om texten som till slut antagits är starkare än tidigare utkast finns enligt IKFF fortfarande stora begränsningar och kryphål.
Madeleine Rees, IKFF:s generalsekreterare framhåller att ATT bara är en början:
– ATT-processen har visat prov på en betydande internationell mobilisering mot den globala vapenhandelns negativa effekter för mänskliga rättigheter och humanitär rätt. Nu måste vi implementera det med starkast möjliga tolkning för att åstadkomma vad avtalet från början förutsatte, att minska mänskligt lidande.
