Det var förra sommaren som 55-åriga Reem bestämde sig för att det inte fanns någon annan utväg än att fly. Hon arbetade som kock på ett sjukhus i det belägrade oppositionsfästet Homs i centrala Syrien och hade egentligen tänkt stanna kvar trots den rasande konflikten. Hon ville inte lämna sin hemstad. Men så kom den där ödesdigra dagen i juli.

Reem stod i badrummet när lägenhetshuset hon och hennes familj bodde i började beskjutas med raketgevär. Hon klarade sig undan med fotskador men en nära släkting på våningen under omkom och stora delar av familjens lägenhet totalförstördes. Dessutom var Reem själv eftersökt av Bashar Assads säkerhetstjänst för att hon hade hjälpt till att transportera skadade rebeller och oppositionsaktivister till hemliga fältsjukhus.

Så hon gjorde det allt fler syrier gör, desperata att fly undan striderna och våldet i hemlandet: hon tog kontakt med en människosmugglare. Det billigaste alternativet skulle bli landvägen via Turkiet och Grekland och vidare till ett annat EU land. Sverige, berättade smugglaren, tog emot flyktingar från Syrien och skickade inte tillbaka. Reem betalade smugglaren motsvarande 45,000 kronor och de gav sig av mot den första anhalten: Turkiet.

Ohållbar situation

– Vi kom från Homs till den turkiska gränsen, vi gick igenom ett längre bergsområde och stannade vid gränsen i en vecka, berättar Reem över en kopp kaffe i ett shoppingcentrum i en förort till Malmö. Hon flydde tillsammans med två av sina söner, den ena sonens fru, och deras tre barn. För att de skulle få ihop pengar till smugglaren för alla sju sålde Reems tredje son, som bor i södra Sverige sedan innan, sin restaurang och hon lånade också pengar av släktingar.

Efter att ha korsat delar av norra Syrien till Turkiet till fots mitt under brinnande strider i närliggande områden trodde Reem att den värsta biten var över. Men väl i Turkiet på väg mot Grekland utsattes hon och hennes resesällskap för ytterligare eldprov.

– De (smugglarna) visade oss till en flod och satte oss i en gummijolle och blåste upp den. De sa åt oss att ta oss till Grekland med den. Det var jättefarligt, vi var 25 personer i flotten. Smugglarna är tjuvar och bryr sig bara om pengar. De bryr sig inte om vi dör, säger Reem.

De var på väg att korsa Evros, gränsfloden mellan Turkiet och Grekland där flest immigranter tar sig in olagligt i EU, i en överlastad liten gummibåt. Dödsfall har rapporterats när gummijollar kapsejsat eller punkterats på floden. När Reems flotte väl hade anlänt till andra sidan var alla så utmattade att de sov i ett skogsområde. Men situationen blev allt mer och mer ohållbar. De hade varken mat eller kläder.

– Vi började säga att vi ville komma i kontakt med polis. Barnen var utan tofflor och det fanns ingen barnmat. Så polisen kom och tog oss till något slags läger, säger Reem.

Enda alternativet

Efter en tid i ett grekiskt flyktingläger tog de sig ut och vidare med hjälp av medlemmar i Grekland av det smuggelnätverk de reste med genom Syrien och Turkiet. Reem berättar med gester hur smugglarna placerade dem inuti en stor tankbil som de färdades i en längre bit.

– Vi höll på att kvävas därinne. Vi visste inte om det var dag eller natt. Det var en mycket svår period, säger hon.

Till slut hamnade Reem och hennes familjemedlemmar i Milano och tog tåg därifrån till Köpenhamn och vidare den sista biten till Malmö där deras släktingar väntade. Då hade det gått mer än två månader sen gruppen lämnade Syrien.

Människosmugglingen från det krigshärjade landet blir en allt större handel allteftersom konflikten förvärras, menar många av de syriska flyktingar som jag träffat här den senaste tiden. Alla har kommit hit via människosmugglare och beskriver det som det enda alternativet kvar. Oftast kostar det tusentals dollar per person och många gör av med sina livs besparingar.

Växande marknad

– Det är en som en souk, eller marknad, beskriver en 33-årig man som flydde från det palestinska lägret Yarmouk i Damaskus människosmugglingsbusinessen. Han betalade 10,000 dollar för att komma till Sverige på falska papper han ordnat av en turkisk smugglare.

De som jag träffade beskriver smugglarna som sofistikerade ligor med dussintals medlemmar som verkar över gränserna. Personen eller personerna som smugglas lämnas i de flesta fall över till medlemmar av samma smuggelnätverk i olika länder på vägen där de får mat och husrum–eller blir inspärrade vilket var fall med den 33-årige mannen. De flesta som jag träffade hade köpt falska eller riktiga papper av smugglarna.

– Min släkting är expert på förfalskning, han är en konstnär, fnissar 37-åriga Hanan, som också är från Yarmouk.

– Så han gjorde ett Schengenvisum åt mig i Syrien.

Nervöst och riskfyllt

Liksom Reem samlade Hanan ihop pengar från släkten för att kunna fly från bombardemangen och misären med sina fyra barn. Totalt betalade hon 130 000 kronor för falska Schengenvisum åt sig själv och barnen.

– Det anses vara bra, ett lågt belopp. Nuförtiden tar de 11 000 dollar (motsvarande 70 000 kronor) per person, säger Hanan.

Hon och hennes barn korsade från Syrien till Libanon med bil i augusti förra året och från Libanon flög de till Turkiet och vidare därifrån till Spanien.

Hanan kommer ihåg hur nervös hon var och hur fort hennes hjärta klappade när passkontrollanten i Spanien noga studerade henne och hennes barn falska Schengenvisum- tillverkade i en källare i Syrien. Till slut stämplade han in dem. Från Spanien flög de vidare till Danmark och därifrån tog de tåget till Malmö.

Son togs i pant

Hanan som reste ensam med sina barn tycker att vägen på flykt är klart mer riskfylld för kvinnor, särskilt med smugglarna. Man kanske känner och litar på smugglarna i det ena landet men man har inte någon aning om hur medlemmarna av samma smuggelnätverk är i det andra landet dit man skickas vidare, menar hon.

– För kvinnor är det mycket svårare. Det finns gäng som tar droger – de kan våldta eller utsätta barnen för fysisk misshandel eller annat, säger hon.

Hon berättar om en bekant som också flytt till Sverige med sina barn från Syrien. Men när hon kom till sista anhalten i Italien började smugglarna begära mer pengar, något hon inte hade, vilket resulterade i att smugglarna tog hennes unga son som ’deposition’. Hanan säger att sonen fortfarande är kvar i Italien där han tvingas bo med smugglaren och hans familj tills det att mamman betalar de extra tusentals dollar som smugglaren begärt för att släppa sonen.

– Jag var vaken i tre dagar och kunde inte sova för att jag var så rädd för att något skulle hända mina barn, säger Hanans vän som sitter med oss när hon hör berättelsen. Hon kom från Syrien med sin familj för ungefär fyra månader sen. Halva familjen är här och halva familjen är i Grekland och hoppas på att få komma hit.

Liksom Hanan flydde hon landvägen via Turkiet och Grekland förra sommaren. Hennes 16-åriga son deltog i demonstrationer mot Bashar Assad utan hennes vetskap och på en protest blev sonen filmad och bandet hamnade hos säkerhetstjänsten. De var tvungna att fly så att sonen inte skulle bli gripen.

Inga garantier

Trots riskerna längs vägen och de ofta skyhöga beloppen smugglarna kräver – utan några som helst garantier – så fortsätter människosmugglingen från Syrien vara en mycket lukrativ business, menar Hanan. Folk är desperata och smugglarna utnyttjar det.

– Folk gör helt enkelt vad som helst för att ta sig ut ur landet, suckar hon.

Reem tittar ner i kaffekoppen och tårar fyller hennes ögon när hon berättar om familjemedlemmarna som fortfarande är kvar i Homs, om dödandet och förstörelsen i hennes hemstad, och den långa flykten till Sverige på vinst och förlust. Som många andra syriska flyktingar fick hon och hennes familj fick treåriga temporära uppehållstillstånd i Sverige. Hon pluggar svenska på dagarna och jobbar diverse ströjobb för att hjälpa till att försörja familjen.

– Vi var så rädda under resan men det var lättare än Syrien, än Bashar Assads styre. Må Gud skydda de som fortfarande är kvar, säger hon.