Bokvärlden som Pija Lindenbaum skriver och tecknar befolkas ofta av personer som ser världen på sitt eget speciella och inte särskilt insmickrande sätt. Som den återkommande flickan Gittan, som ställer sig vid sidan av och betraktar omgivningen – något som säkert de flesta kan känna igen sig i, åtminstone stundtals. Lika allmänmänsklig är nog fantasin om att ta en paus från allt och stänga om sig, eller lämna allt och börja om från början.
I Lindenbaums roman Plats dras dessa tankegångar till sin spets. Huvudpersonen – en kvinna i medelåldern – tar det drastiska beslutet att lämna vardagen för att barrikadera sig i en hyrd lägenhet med en hund som enda sällskap. Kvar hemma finns make som inte förstår vad som händer, vuxen son, jobb och älskare. Kvinnans intresse för dessa sina närmaste kan beskrivas som minst sagt svalt. Hon uppfattar dem alla som störande inslag i en omvärld som hela tiden ovälkommen tränger sig på.
När kvinnan så kliver in i sitt nya hem, den hyrda lägenheten, börjar en oundviklig och klassisk väg mot sammanbrott och galenskap. Sakta närmar hon sig djurets sätt att vara och reduceras till en driftstyrd individ. Hon äter bara för att överleva, tappar begreppet om tiden och umgås inte med andra människor utom då hon måste rasta hunden eller göra något ärende utanför lägenheten. Även romanens titel understryker det djuriska temat i egenskap av det kommando som ofta används till just hundar för att få dem att vara stilla. Plats kan förstås också syfta på den plats eller icke-plats som människor skapar åt sig i en värld som man på något sätt måste förhålla sig till.
Alla vardagliga detaljer och upplevelser i boken återges ur kvinnans perspektiv och beskrivs med Lindenbaums noggranna och underfundiga språk. Jag kommer att tänka på Hanne Ørstavik, en författare som genomgående intresserar sig för de psykologiska mekanismerna hos människor. Även hon tar med läsaren in i huvudet på romanpersonerna och målar omsorgsfullt upp deras förnimmelser.
Pija Lindenbaum visar återigen att hon förmår låta sina påhittade personer inta ett alldeles eget perspektiv som åtminstone på ytan sticker ut, även om det i det här fallet är en långtifrån trevlig syn på världen som läsaren får uppleva.
