Du har tagit initiativ till en demonstration mot sexism. Varför?

– Varje dag möter vi sexism och till slut blir det för mycket. Jag har pratat ganska mycket om det här med mina kompisar. Nästan varje dag kommer det upp någonting riktigt äckligt, så vi ville göra något.

Diskussionen fortsatte i veckan på eventsidan som skapades för att protestera mot att Facebook hade blockerat en välspridd länk till Sofia Zackrissons blogg, där hon listar 33 anledningar till varför feminism behövs. En sida som på kort tid fått 24 000 medlemmar.

– Nu har Facebook tillåtit den här länken men jag ville inte att det skulle lägga sig, för det här är ett större problem och vi måste prata om det, för vi är många som inte tycker att det är okej. Jag ville också att vi skulle samla oss rent fysiskt, och gå till plats där vi kan känna styrka, kärlek och gemenskap så det blir tydligt att vi är många som inte tycker om att kvinnokroppen är så sexualiserad som den är.

Vem är du?

– Jag är en feminist som har varit aktiv i den ideella ungdomsorganisationsvärlden. Jag ser det här runtomkring mig och har turen att förstå och se sammanhanget och kunna göra något åt det, säger Isabel W Sörensen, som är 23 år, studerar psykologi och bor i Stockholm.

I inbjudan till demonstrationen listar du några av den senaste tidens uppmärksammade sexistiska övertramp. Vad krävs för att tillräckligt många ska få nog?

– Jag tror at det framför allt handlar om att koppla samman de här händelserna med varandra så att de inte går att bortförklara som en enskild grej. Alla pusselbitarna tillsammans blir ett mönster av sexism. När man får kunskap om hur det funkar blir det lättare att se sammanhangen och då blir det lättare att nå ut till andra. Feminister blir starka tillsammans.


– De här företagen gör kalkyler över vad som är mer värt för dem – att framställa kvinnor som ett köttstycke utan tankar eller att inte göra det. Som det är nu räknar de med att tjäna på att använda sig av sexism i annonserna. Om vi blir tillräckligt många som tar avstånd kommer de att tvingas tänka om.

Vad hoppas du att demonstrationen ska leda till, blir det en engångsgrej?

– När jag blev feminist gjorde jag upp en strategi i mitt huvud, för det insåg jag ganska tidigt, att den här kampen som vi jobbar med på vår fritid är en lång kamp och en svår kamp. Jag tycker att man ska se det som att vi är en stor feministisk familj och att vi gör saker med jämna mellanrum. Vi visar att vi finns och visar att vi reagerar när samhället gör antifeministiska saker.

– Visst, det är en engångsgrej, men det påverkar saker, för det är inte den sista feministiska demonstrationen och inte den första heller. För 100 år sedan demonstrerade vi för rösträtten. Nu har vi den. Nu kämpar vi mot sexismen och för att få räknas som människor. Jag tycker att vi ska vara stolta över det. Att kunna sin historia ger styrka och kampvilja.