En ny promemoria från regeringskansliet föreslår att uppföljningen av regeringens jämställdhetspolitiska mål ska systematiseras.
– Jag är jättepositiv. Det är jättebra att man äntligen får tydliga uppföljningskriterier som utgår från de jämställdhetspolitiska målen. Det har vi efterfrågat länge, säger Gertrud Åström, ordförande i Sveriges kvinnolobby.
I en departementsskrivelse föreslås nu att 26 indikatorer för en sammanhållen utvärdering av jämställdhetspolitiken och dess effekter.
Till viss del framgår jämställdhetspolitikens utfall av statistik från Statistiska centralbyrån, SCB. Bland annat ger myndigheten ut en lathund om jämställdhet vartannat år – På tal om kvinnor och män – och liknande produkter finns även på regional och lokal nivå. Uppföljningar görs även av statliga myndigheter, kommuner och landsting.
Men enligt promemorian som utarbetats på utbildningsdepartementet saknas fortfarande ”en tydlig struktur och en mer sammanhållen uppföljning av jämställdhetspolitiken på nationell nivå med en underbyggd analys”. Det är en kritik som funnits länge och så sent som den 29 maj aktualiserades när Sveriges Kvinnolobby presenterade sin femte feministiska granskning av regeringens budgetproposition.
Avsikten är nu att förbättra möjligheterna att följa upp
jämställdhetsmål – utan att det kräver nya regler, uppdrag eller arbetsuppgifter för olika aktörer. Tidigare uppföljningar har enligt promemorian främst varit inriktade på resultat av särskilda satsningar, snarare än på effekterna i relation till den övergripande samhällsutvecklingen.
Gertrud Åström konstaterar att det inte är någon ny statistik som ska tas fram, utan om att välja ut indikatorer ska sammanställas och göra det möjligt att följa utvecklingen över tid.
– Jag tycker det är bra, bara det görs och används. Eftersom indikatorerna bygger på robust statistik förutsätter det här att SCB får fortsätta att ta fram underlagen. Regeringen bör säkerställa det, annars faller alltihopa, säger hon.
I departementspromemorian görs också en beskrivning av hur jämställdhetspolitiken ser ut som politikområde betraktat. Att det inte följer den gängse förvaltningsmodell där det finns myndigheter som efterfrågar kvalitativa analyser, och ansvarar för att politiken utförs. Detta är något Gertrud Åström länge lyft fram som en komplikation.
– Ja, jag kunde inte ha sagt det bättre själv, säger hon.
Och den här komplikationen kvarstår.
– Vad som ska analyseras levereras inte i statistiken. I normala fall är det berörda myndigheter som analyserar och kommenterar utfall. Indikatorerna ger underlag för politiska beslut, men gör inga analyser och fattar inga beslut.
Promemorian tar i en internationell utblick upp globala strategier för uppföljning av jämställdhetsutvecklingen. Inom FN har exempelvis ett förslag till miniminivå på de nationella indikatorerna tagits fram, och förra veckan lanserades det första EU-gemensamma indexet för jämställdhet.
De 26 indikatorerna föreslås nu användas för att följa upp jämställdhetspolitikens mål i regeringens årliga budgetpropositioner. Eftersom statistikunderlaget för indikatorerna redan finns hos SCB kan arbetet, enligt promemorian, ske utan att det påverkar vare sig statens eller någon myndighets samlade kostnader.
