Runtom i landet har protester höjts mot projektet Rättssäkert och effektivt verkställighetsarbete, mer känt som Reva, som handlar om hur polisen med konfrontativa metoder försöker hitta och utvisa människor gömda i Sverige utan uppehållstillstånd. I Malmö har protesterna flera gånger tagit ett alldeles speciellt uttryck, nämligen i form av dans och musik istället för högljudda talkörer. På nationaldagen arrangerade Malmös nätverk mot rasism ett torgmöte med flera musikinslag för rätten till asyl, och under våren har det hållits festliga karnevaler i olika stadsdelar i Malmö under temat ”för solidaritet, emot Reva”.
Det hittills största arrangemanget i kölvattnet av vårens stora protester är dock tveklöst ovannämnda ”Artister mot Reva - Fristad för alla” som gick av stapeln i Folkets Park i Malmö i helgen.
Arrangörer var Asylgruppen i Malmö, Malmö - Fristad för papperslösa och Aktion mot deportation, och bland artisterna på scen var bland andra Malmö Feministiska Kör, Tiffany Kronlöf och Behrang Miri, som alltså också agerade konferencier för aftonen.
Shiid Life.
Störst av alla var nog ändå Shiid Life, beståendes av unga killar som genom Sveriges Ensamkommandes Förening gått samman i ett band och fått en enad röst, även om språken de rappar på är olika, med ett härligt gung i sina musikaliska hiphopbeats.
Att visa sitt motstånd mot Reva genom musik menade Maria Svensson, en av alla dem som arrangerat festivalen, har flera fördelar:
– En stor musiktillställning ger stor uppmärksamhet, och det är väldigt publikfriande. Dessutom blir det mer folkligt, och eftersom fler deltagare kommer går det bättre att visa på det stora motstånd som finns mot Reva.
Att motståndet mot Reva är så starkt och brett förvånade henne inte alls, eftersom hela projektet är så katastrofalt felriktat.
– Personer som flyr krig och diktaturer behöver stöd och hjälpinsatser från flera håll i samhället, men istället läggs resurserna på ökad polisnärvaro. Dessutom leder Reva till att människor vänds mot varandra, de styrande vill att vi ska ange varandra och övervaka varandra. Det är den yttersta motsatsen till solidaritet och medmänsklighet.
Maria Svensson.
Maria Svensson har flera nära vänner som ständigt blir kontrollerade, ibland även gripna, i de ständiga trakasserierna från poliserna. Bland de många i publiken med liknande erfarenheter var festivalbesökaren Åsa Coulibaly:
– Min dotter, som har en afrikansk pappa, gick och samtalade med en vän på sitt andraspråk då hon blev stoppad av polisen och ifrågasatt om hon var svensk. Hon svarade jakande, polisen hade då hånfullt kommenterat men varför pratar du då ett sådant där språk?
Åsa Coulibaly
Maria Svensson önskade att alla skulle få med sig en stärkt känsla av solidaritet från dagens festligheter:
– Jag hoppas att människor efter denna dag kommer bära med sig en känsla av att vi är många som står upp för medmänsklighet och solidaritet och som är emot REVA. Förhoppningsvis kommer denna känsla att göra att nästa gång vi ser en polis utför en kontroll, så går vi fram och ifrågasätter vad som händer, istället för att bara gå vidare och förutsätta att allt är i sin ordning.
Mitt i all musik var kvällens höjdpunkt ändå konferencier Behrang Miris intervju med Ali, sedan över tio år papperslös flykting som trots risken valde att gå upp på scen och berätta sin historia om flykten från Afghanistan och det otrygga livet i Sverige och Europa. En enda mening i hans berättelse sammanfattar allting så bra:
– Alis högsta dröm är att någon dag kunna gå bredvid en polis utan att vara rädd.
Behrang Miri.
Grafitti som målades under musikmanifestationen.
