Som vi väl alla vet vid det här laget har den ryska staten sankionerat diskriminering av hbtq-personer i landet. Lagar som hindrar hbtq-personer att uttrycka tex sin sexualitet offentligt skylls på brott mot god sed, stämplas som propaganda mot barn och ungdomar, och kan straffas med böter och fängelse.

I februari 2014 ska världen samlas i ryska Sotji för vinter-OS, och många röster höjs nu för en svensk bojkott av spelen. Jag tycker att det är fel.

Självklart inte för att vi inte ska protestera mot den ryska staten, för hbtq-personers grundläggande mänskliga rättigheter (även om sexualitet fortfarande inte nämns i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, däremot nämns rätt till äktenskap, yttrande- och tankefrihet).

Det är något så många som möjligt ska göra så tydligt som möjligt, genom uttalanden, aktioner och manifestationer, före, under och efter spelen. Men en bojkott av ett idrottsmästerskap slår hårdast mot de aktiva idrottarna, inte mot värdlandet.

Fler medaljer

En idrottsbojkott kan fungera om alla länder bojkottar ett land, som fallet var med Sydafrika under apartheidregimen. Den idrottsliga bojkotten skapade incitament för förändring inom landet, och väckte uppmärksamhet kring frågan i omvärlden.

När däremot ett eller flera länder bojkottar ett specifikt mästerskap, till exempel ett OS, blir resultatet bara att värdlandet tar fler medaljer och vinner enorma propagandaframgångar.

Det hände när USA tillsammans med flera andra länder bojkottade spelen i Moskva 1980 i protest mot den ryska invasionen i Afghanistan, och det hände återigen när öststaterna, med Sovjetunionen i spetsen, i sin tur bojkottade spelen i Los Angeles 1984 i protest mot den amerikanska bojkotten.

Kuba och Nordkorea, tillsammans med fem andra länder, bojkottade spelen i Seoul 1988 i protest mot att Nordkorea inte tilläts delta i värdskapet,
och vem kommer ihåg den bojkotten idag?

Om det vore möjligt att samla alla, eller en stor del av, världens länder i en bojkott mot Sotji, då skulle det kunna fungera. Men det kommer inte att hända.

Det enda resultatet av en bojkott skulle bli att svenska idrottare inte får möjlighet att visa upp sina färdigheter, och samtidigt missa chansen att inför mängder av tv-kameror deklamera sitt stöd för hbtq-personers rättigheter.

”Hångelmanifestation”

Idrottare är individer som gör frivilliga val. Man kan därför inte tvinga dem för eller emot ens något så självklart som mänskliga rättigheter.

Min förhoppning är dock att så många som möjligt väljer att stå upp för sina medmänniskor, gärna genom uttalanden, manifestationer och aktioner för hbtq-personer snarare än mot den ryska staten. Publika kärleksyttringar inför mångmiljonpublik är svårare att vifta bort än ett politiskt uttalande.

Drömmen hade varit en hångelmanifestation under invigningens intåg, men jag tar vad jag kan få. Idrottare av samma kön som går hand i hand, med regnbågsflaggor eller regnbågsmärken på kläderna (som SOK ska tillåta, uppmuntra och skydda) eller ett ”för övrigt anser jag att hbtq-personer ska ha samma rättigheter som alla andra människor” inslängt i en intervju.

Ju fler idrottsliga protester, desto bättre, men ansvaret kan och ska inte ligga på idrottarnas bord.

Det är inte heller SOK:s uppgift att kritisera den ryska staten, det ansvaret ligger på den svenska regeringen. Istället bör man fokusera sina ansträngningar på att dels tydligt uttala sitt stöd för hbtq-personers rätt att leva sina liv.

Inklusive rätten att få idrotta, utan repressalier. Man bör också uppmuntra, stå bakom och skydda idrottare som själva uttrycker sitt stöd för hbtq-personers rättigheter, såväl under spelen i Sotji som före och efter dem.

Men vad bör göras högre upp i den organisatoriska hierarkin? Ja, det bästa hade förstås varit att aldrig ge Ryssland spelen från början, men det skeppet har för länge sedan lämnat hamnen.

Tyvärr är vi alldeles för låsta till att ha OS 2014 i Ryssland. Det finns inga alternativ som kan slänga ihop det kolossala värdskap som ett vinter-OS är på ett halvår, men framtida mästerskap är däremot möjliga att rucka på.

”Flytta mästerskap”

Det jag skulle vilja är att man från IOK, men även andra idrottsorganisationer, från FIFA (fotboll) till FIS (skidsport), från IIHF (Ishockey) till FEI (ridsport) och FIG (gymnastik), markerar sitt missnöje.

Det gör man genom att vägra ge Ryssland något mästerskap, samt hota om att flytta de mästerskap som landet redan har fått, om de inte ändrar på de diskriminerande lagarna. Det här gäller förstås inte bara Ryssland, utan alla diktaturer, alla länder som uppenbart bryter mot grundläggande mänskliga rättigheter.

Det första steget som bör tas är att FIFA hotar med att flytta fotbolls-VM 2018, som ska arrangeras i Ryssland. Fotbollen är världens största sport, och herrarnas VM är det största enskilda idrottsarrangemang som finns. Det ligger en enorm prestige i valet av värdland, och många länder tävlar hårt om att få arrangera mästerskapet.

Förutom en gratisplats i turneringen ger arrangemanget mängder av turistinkomster och goodwill över hela världen.

Ett kraftigt, enat och ärligt hot om flytt från FIFA:s sida skulle faktiskt kunna få riktiga konsekvenser, särskilt för ett land som Ryssland, där idrotten är så central för den nationella identiteten.

Så låt oss dra igång kampanjen om att flytta fotbolls-VM från Ryssland 2018. För jädrar vad det skulle svida i den ryska heterosexualiteten.