Maria Persson Löfgren, Moskva. Lotten Collin, Rio de Janeiro. Jenny Sanner Roosqvist, Norden och Baltikum. Några namn i raden på ett av journalistikens mest prestigefyllda och tuffa jobb – utrikeskorrespondent.
Av 17 korrespondenter på Sveriges Radio, SR, är åtta kvinnor. Men av de nio männen är några inte helt renodlade utan rapporterar om specifika ämnen som exempelvis kultur och ekonomi. På de tunga posterna i Washington och New York finns Inger Arenander och Agneta Furvik. På de riskfyllda uppdragen i Mellanöstern hörs Katja Magnusson och Cecilia Uddén.
Men betyder det något för innehållet, kan en undra. Nej, inte mycket. Vad som rapporteras handlar inte så mycket om biologiskt kön som om hur journalistiken är genuskodad. De ämnen som väljs ut som viktiga är ofta manstunga och traditionella. Jag tycker mig dock märka att radiokorrarna – kvinnor som män – använder sig av större mångfald i sina val av källor. Det känns inte så elitinriktat och gubbigt längre men det skulle behöva mätas för att säkert våga påstå det.
Bildning och språkkunnighet
Utrikes- och krigskorrespondent har tidigare setts som ett riktigt machojobb och har dominerats av män. Allmänt sett har män setts som orädda, trygga, säkra och pålitliga på uppdrag som är riskfyllda och som rapporterar om en orolig värld.
Samtidigt har senare tids presshistoria visat att det funnits ganska gott om kvinnor på utlandsjobb – men med undantag för några kända exempel har de osynliggjorts. Fredrika Bremer och Barbro Alving – Bang – är sådana exempel.
Faktum är att kvinnor tidigt arbetade med utlandsmaterial. Dessa kvinnor kom från så kallade fina familjer, var bildade och språkkunniga. Runt förra sekelskiftet hamnade de ofta på utrikesavdelningen just därför. Där skrev de c-notiser, översatta sammandrag av pikanta nyheter från utlandet. Men de gjorde även reportage utomlands. En av dem var Ida Bäckman som i början av 1900-talet kallades specialist på revolutioner på grund av sina reportageresor i länder där det var politiskt oroligt och våldsamt.
Språkkunnigheten var en stor anledning till att kvinnor tilläts träda ut i den dåtida mediala offentligheten. De – pennskaften – var generellt sett högre utbildade än männen – murvlarna. Att bli murvel krävde inte så mycket mer än att ha så kallad nyhetsnäsa.
Kvinnor på redaktionerna bidrog till att utveckla journalistiken. I bland annat boken Tidningskvinnor 1690-1960, redaktörer Kristina Lundgren och Birgitta Ney, framgår att det sociala reportaget var en kvinnoinnovation, liksom porträttintervjuer. Det blev nya genrer. Presskvinnorna förde också upp frågor om kvinnors villkor på tidningarnas dagordning på ett nytt sätt. Det kunde handla om arbete och rösträtt.
Ointresse och särintresse
Kvinnornas framryckning i journalistiken har gått i vågor, som i stort sett följt olika feministiska vågor. En viktig våg var under 1960- och 70-talen då kvinnorna på bland annat Aftonbladets redaktion gjorde uppror och protesterade mot hur bilden av kvinnor framställdes i tidningen men även hur kvinnor utsattes för negativ särbehandling på redaktionen.
I början av 1980-talet när jag gick journalistutbildningen och började jobba var det motstånd och förändringsarbete tidigare kvinnogenerationer i nyhetsvärlden gjort som bortblåst. Glömt. En våg av särartstänkande tog vid och det som framförallt dryftades var om kvinnor kunde tillföra något annorlunda, ”kvinnligt” i journalistiken. En del tidningar införde livsstilsmaterial som ansågs tilltala kvinnoläsare. När en försökte föra upp feministiska frågor på dagordningen sågs det med ointresse alternativt som att en sysslade med ett särintresse. Under hand har nyhetsredaktioner då och då visat ett visst intresse för könsbalans i innehållet. Men jämställdhet som maktfråga är fortfarande underbevakat.
Åter till SR, som verkar uppfylla sin jämställdhetsplan, åtminstone när det gäller utrikeskorrar. Även om innehållet är långt ifrån feministiskt är det i hög grad genom kvinnors röster jag får min omvärldsrapportering. Känns tryggt. För inom ramen för vad traditionell journalistik är gör de ett jäkligt bra jobb.
