I veckan lanserade Madonna projektet #Secretprojectrevolution tillsammans Steven Klein. #secretprojectrevolution är en del i projektet Konst för frihet som vem som helst kan delta i – för att förändra världen. Madonnas bidrag är en 17 minuter lång film – ett statement – för revolution och mot fascism. Kajsa Grytt har sett den och är tagen.
Men oj vilken grej!
Jag har svårt att förhålla mig kritiskt till den film Madonna och Steven Klein gjort för att presentera sitt ”#Secretprojectrevolution”. Det är ett politiskt statement. Inledningen växlar mellan två scener. En Madonna bakom galler och en som i korsett avrättar ett antal människor, placerade som ett dekadent stilleben, medan hennes röst läser en text om hur hon ser fascismen och fientligheten mot det så kallat avvikande växa sig starkare överallt på jorden.
Hon ser den gödslas av rädsla och uppmanar till revolution, en revolution hon själv vill starta. Jag väntar genom hela filmen på att låten ska börja, men det händer inte. Det här är endast ett statement, inte en hit, och hur underhållande och tjusigt glassigt det än är, verkar hon uppriktigt mena det hon säger.
Hon har självklart rätt. Det är en fruktansvärd, men allt för tyst, värld där fascismen och rädslan marscherar i utkanterna på väg in. Homofobin, diagnostiserandet, likformigheten, religionskrigen, klasskillnaderna, pengaspelet, konsumismen. Skrämseln. De styr oss med rädslan, hotet om utanförskap, hotet om ruinen.
Hon säger. Den riktiga fienden finns inte utanför utan inuti dig själv. Jag måste säga att jag är tagen, och jag skäms lite. Visst, jag är alltid politisk i min musik, men jag har glömt det lite när jag pratat om min egen nya skiva. Det viktigaste nu är världen och vi, och att bekämpa rädslan för varandra. Det är förvirrande att det är Madonna som talar så högt, rakt ut. Och kanske visar det sig vara en bra affärsidé, men det jag känner när jag sett hennes video är att hon har rätt och att det är viktigt och att det är enkelt. Var inte rädd. Rädslan och tystnaden är farligast av allt.
Sen plötsligt, efter några minuter framstår hon för mig som grandios. ”I want to start a revolution.” Det finns ju revolutioner överallt. Hon stöder ingen specifik, ger inget stöd där det skulle behövas utan låter den utgå ifrån henne. Hon gör det så attraktivt och romantiskt.
Det enda hon uppmanar till är att gå ut och vara snäll och god enligt den buddistiska tanken och lyckas, till och med i mig, skapa en berusande beundran av sig själv. Men det är verkligen en häpnadsväckande väg hon går. Att lägga all denna tid och ekonomi på ett politiskt budskap. Ingen annan så framgångsrik artist gör detta i världen just nu. Tar så tydligt avstånd från läget och sätter fingret på fascismen som växer. Jag måste ändå hänga med. På mitt sätt.
