Vid månadsskiftet diskuterades den så kallade post 2015-agendan och medlemsländernas positioner av FN:s generalförsamling i New York. statsminister Fredrik Reinfeldt inledde sitt tal med att lyfta kvinnors rättigheter och ägnade en stor del av talet åt att förklara vikten av dem. Bland annat sade han såhär:

”Kränkandet av kvinnors rättigheter är det största brottet mot de mänskliga rättigheterna. Det borde vara en självklarhet att kvinnor över hela världen ska ha samma mänskliga, ekonomiska och sociala rättigheter som män. Ändå utsätts 1 miljard kvinnor varje år för sexuellt och fysiskt våld. Ändå dör 800 kvinnor varje dag på grund av komplikationer relaterade till graviditet eller förlossning. Dessa komplikationer skulle ha kunnat åtgärdas om kvinnorna hade haft rätt att bestämma över sina egna kroppar, tillgång till sexuell och reproduktiv hälsa och reproduktiva rättigheter.”

Resultatet av mötet i FN är ett ”outcome document” som sätter ramen för de fortsatta förhandlingarna. Ledare inom FN vill att den nya, slutgiltiga agendan ska antas i generalförsamlingen som hålls om två år. Fram till dess finns alltså utrymme att försöka påverka medlemsländernas positioner och det som nu står med på agendan. Sveriges Kvinnolobby kommer att hålla ett antal kunskapshöjande seminarier längs vägen.

Fler medlemmar än samtliga partier

I måndags hölls det första, och Gertrud Åström, Kvinnolobbyns ordförande, konstaterade att medlemsorganisationerna sammanlagt har över 300 000 medlemmar, vilket är mer än vad samtliga riksdagspartier har tillsammans. En kraft som borde gå att räkna med alltså. Samtidigt upplever Åström att de universella, ohierarkiska, odelbara mänskliga rättigheterna aldrig någonsin tidigare varit så hotade och ifrågasatta. Och trots att de flesta av millenniemålen är på god väg att uppfyllas, kommer varken målet om jämställdhet och kvinnors egenmakt, eller de om barn- och mödradödlighet att uppnås.

”Blunda för varandras problem”

En central fråga som kom upp under seminariet handlade just om uppföljning. Vad göra när åtagandena inte uppfylls. Den nya agendan kommer till skillnad från millenniemålen att omfatta alla länder, inte bara de så kallade utvecklingsländerna. Ina Eriksson, internationell sekreterare i Lärarförbundet, lyfte risken för att länder börjar blunda för varandras problem för att själva komma undan närmare granskning.

Mikael Gustafsson – som är ordförande i jämställdhetsutskottet i EU-parlamentet, där han annars representerar Vänsterpartiet – höll med om att risken finns, och att mekanismer för hur uppföljningen ska ske därför blir en viktig utmaning. Han redogjorde för hur EU kommit fram till sin linje i förhandlingarna, en linje som visserligen tar upp jämställdhetens betydelse för världens utveckling men inte driver att jämställdhet ska vara ett eget mål.

EU-parlamentet ville gå längre, och i ljuset av detta anser Mikael Gustafsson att det civila samhället, inklusive kvinnorörelsen, har en viktig roll att spela. Framför allt handlar det om att visa att det finns ett starkt tryck som politiker som vill mer kan luta sig mot för att få in starkare skrivningar i det slutgiltiga dokumentet. Tendensen inom EU är att jämställdhet ska integreras i alla områden, men så länge världen är ojämställd anser han det självklart att jämställdhet ska vara ett specifikt mål – också.

På bordet i FN:s generalförsamling låg även rapporten från den högnivågrupp som nyss avgångna biståndsministern Gunilla Carlsson ingått i. Där har hon hårt drivit jämställdhetsfrågor, och inte dragit sig för att hela tiden lyfta kontroversiella frågor som sexuella och reproduktiva rättigheter och hälsa (SRHR), berättade Amalia Garcia Thärn som samordnar arbetet med post 2015 på regeringskansliet.

Vidar Wetterfalk, från Män för jämställdhet, är besviken över att det ramverk som bestämdes i New York inte hörsammat FN:s högnivåpanel fullt ut. Det kräver nya strategier av hans organisation och det globala nätverk med 400 medlemsorganisationer som heter Men Engage som MFJ ingår i. Wetterfalk berättade om deras gemensamma arbete för att involvera män aktivt i kampen för jämställdhet och att stoppa våld.

Enligt Amalia García Thärn visar det faktum att Reinfeldt valde att tala om jämställdhet på en så pass detaljerad nivå att det inte är den svenska regeringen som behöver övertygas. Sveriges position inte är offentliggjord ännu, men hon kunde berätta att jämställdhet mellan kvinnor och män, flickor och pojkar, som förutsättning för hållbar utveckling och tillväxt, ingår bland de tio målområden som kommer att beskriva vad som är viktigt för Sverige.

Amalia Gardía Thärn berättade om EU-processerna och viktiga tidpunkter för påverkan. Hon menar att det framför allt är på EU-nivån och global nivå som det går göra skillnad. På FN-nivå finns en öppen grupp som jobbar utifrån olika temaområden där alla som vill kan delta. Jämställdhet kommer upp där i februari 2014 och i april anordnas en interparlamentarisk konferens i Sverige med där regering och riksdag jämställdhet och SRHR-frågorna kommer att vara profilfrågor för regeringen.

Politikerna sätter agendan

Trots milenniemål 4 och 5 om minskad barnadödlighet och förbättrad hälsa för mödrar är längst ifrån att uppfyllas, har de varit viktiga instrument för Sida, menar jämställdhetsspecialisten Carolina Wennerholm. Och att få jämställdhet och kvinnors egenmakt högst upp på den kommande agendan skulle ge ännu mer kraft, menar hon. En viktig kanal som Wennerholm lyfter fram är UN Women, en aktör som den globala kvinnorörelsen drev fram och som Sverige stödjer via UD. Men det finns andra länder inte har levt upp till sina löften om finansiering, vilket orsakar problem med budgeten.

Via Sida finns fler ingångar till påverkan, även om arbetet för närvarande främst handlar om att bevaka frågorna. Wennerholm kommer från årsskiftet att vara en av tre i styrgruppen för ett jämtälldhetsnätverk på global nivå som samlar personer från utvecklingsmyndigheter i olika länder, men också från multilaterala organ som UN Women och Världsbanken. Frågan om jämställdhet i den nya utvecklingsagendan kommer också att tas upp när FN:s kvinnokommission CSW har sin årliga sammankomst i mars, vars tema är utmaningar och framsteg i implementeringen av millenniemålen för kvinnor och flickor.

När det gäller Sverige är Carolina Wennerholms främsta råd att uppvakta nya biståndsministern, Hillevi Engström och jämställdhetsminister Maria Arnholm, eftersom det ytterst är politikerna som sätter agendan.