I dag, tolv år senare, sitter USA med talibanerna vid förhandlingsbordet för att återlämna den politiska makten. Samtidigt kandiderar talibanernas kända ansikten och Bin Ladens närmaste män till presidentposten och i parlamentsvalet som ska äga rum i april 2014. Kvinnorna som skulle befrias och delvis har fått möjligheten att organisera sig och höja sina röster lämnas återigen ut till talibanerna.
Frågan som ställs är nu om förlorarna i detta långa och kostsamma krig inte är afghanska folket som satte sitt hopp till fred och demokrati, men nu förbereder sig för ännu värre dagar framöver när utländska trupper lämnar vid slutet av 2014 och talibaner och krigsherrar tar över. Frågan är också i vilken utsträckning dessa krafter kommer att ta hämnd och straffa kvinnorna som varit aktiva i samhället.
Terrorister vid makten
En av de mest kända afghanska kvinnorna som motsatt sig såväl utländsk inblandning som talibaner och krigsherrar är före detta parlamentarikern Malalai Joya. I tolv år har hon ständigt sagt att det är en illusion att terrorism och fundamentalism kan bekämpas genom att hålla en högst korrumperad regim under armarna medan civila bombas med drönare. Bara under de senaste åtta månaderna har antalet civila offer ökat med 16 procent, enligt en färsk FN-rapport. Joya och likasinnade i Afghanistan har hela tiden varnat för att denna politik, trots mindre förbättringar via de miljontals dollar som pumpades i landet, i längden inte leder till något annat än ännu en tragedi.
I en intervju denna vecka med den amerikanska Democracy Now säger kvinnorättsaktivisten Malalai Joya att hon befarar USA:s planer leder till att talibanerna officiellt inkluderas i den politiska makten.
– Jag tror att resultatet av försoning med talibaner leder till att afghanska folkets fiender förenas, det vill säga talibaner, krigsherrar, narkotikaherrar och terrorister.
I en intervju med Vice news diskuterar Joya uppgörelsen med de som USA för inte så länge sedan kallade för terrorister. Hon som har undkommit flera attentat under de senaste åren på grund av sin kamp mot talibaner och krigsherrar, menar att det kan vara en bra idé att bjuda terrorister till förhandlingsbord och sträva efter försoning. ”Men i Afghanistan sitter redan en grupp terrorister vid makten. Att bjuda in ännu en grupp terrorister i fredens namn är bara löjligt.”
Vidare i en annan intervju med The Tufts Daily, i samband med tolvårsdagen av Nato-invasionen säger Joya att detta krig omvandlat hennes land till en maffia-stat och ett styre bestående av krigsförbrytare. Nu blir livet ännu tuffare för miljoner afghaner, befarar hon.
Kvinnor betalar priset
Att Afghanistan är kvinnors helvete är inget nytt. Djupet och omfattningen av våldet mot kvinnor är ofattbart. Nu kommer en hel del av berättelserna ut till medier och sprids genom de kvinnoorganisationer som arbetar mot våldet. Men utbredningen av våldet mot kvinnor i Afghanistan har olika orsaker och dimensioner. En av de mest avgörande faktorerna förklaras i forskning med att kvinnor i regel är mer utsatta i krigsdrabbade länder än i andra länder. Men det finns även andra aspekter av våldet i Afghanistan som direkt kan länkas till korruptionen.
En FN-rapport från 2009 visar att 39 procent av de rapporterade våldtäktsfallen i norra Afghanistan har begåtts av män vid makten eller de män som har nära anknyttning till myndigheter och därmed undkommer straff. Det finns ett antal kända fall av våldtäkt och mord på unga kvinnor där förövarna är mäktiga män. Den unga Shakilas horribla öde är ett av de mest kända fallen i Afghanistan. Hon mördades av män från en inflytelsesrik och välbärgad familj som fortfarande, trots rättsliga bevis och ständiga folkliga protester, går fira.
Ett annat känt fall gäller Sara, en ung kvinna vars gruppvåldtäkt 2005 beordrades av en polismästare. Hon gruppvåldtogs av tre män och torterades med bajonett i underlivet och sedan slängdes hon helt naken ut på gatan och blödde tills död. Hennes man tog fallet till domstol och förövarna dömdes till elva års fängelse. Tre år senare fick de amnesti av president Karzai och friades. När Saras man överklagade och den skyldige polischefen arresterades efter internationella påtryckningar, utsattes Saras man för ett attentat och mördades. 2008 blev en parlamentariker anklagad för att hade våldtagit en 13-årig flicka. När hennes farbror gick till polisen blev han hotad och sparkades från sitt jobb. Det finns ett stort antal kända liknande fall som afghaner pratar om, och ändå har majoriteten av fallen inte ens rapporterats på grund av rädslan för hämnd från förövarna.
United Nations Assistance Mission in Afghanistan, Unama, rapporterade i december 2012 att det till och med har blivit svårt att få information om våldet mot kvinnor från myndigheter, delvis för att de inte vill att det ska avslöjas hur lite som görs.
Unama-rapportens slutsats, som delas av kvinnorättsaktivister, är att dessa fall tydligt illustrerar det rådande politiska klimatet i Afghanistan, där makthavarna våldtar och mördar kvinnor, ofta från fattiga familjer. I och med detta normaliseras våldet och sexuella mord.
Högt uppsatta kvinnor
Statistiken visar att av elva kvinnor i Afghanistan mördas en på grund av våldet mot kvinnor. Inte ens kvinnliga politiker kommer undan våldet och rättsväsendets kvinnofientliga ställningstaganden. Noorzia Atmar, en före detta parlamentariker, fick halsen skuren av sin man. Hon överlevde och lyckades fly till en säker plats och få juridisk hjälp att ta ut skilsmässa. Efter flera månaders förhandling gick mannen med på skilsmässan under ett villkor. Han sade om hon någonsin blir mördad, ska han inte pekas ut som mördaren och därmed straffas. Domstolen godkände villkoret.
Kvinnorättsaktivister i Afghanistan tar upp dessa återkommande fall i sina artiklar och intervjuer i medier och menar att när myndigheter själva begår och godkänner våld mot kvinnor, hur de kan förvänta sig att vanliga medborgare och analfabeter i byarna ska förstå att våld mot kvinnor är ett brott.
Högt uppsatta kvinnor blir i allt större utsträckning måltavlor för talibaners och krigsherrars hotelser och terrordåd. Under de senaste månaderna har även två kvinnliga polisbefäl mördades brutalt i en provins. En före detta riksdagsledamot kidnappades. Budskapet är klart. Ingen kvinna, oavsett samhällsposition, ska känna sig trygg. Kvinnor på maktpositioner i samhället uttrycker oro och menar att de inte får något stöd från myndigheterna.
Riksdagsledamoten och kvinnorättsaktivisten Shinkai Karokhail kommenterar läget och anser att kvinnors liv alltid är i fara i detta land, och det är ännu värre för arbetande kvinnor, kvinnor med samhällspositioner samt politiskt aktiva kvinnor.
– Ingen av oss känner sig trygg. Det internationella samfundet måste ta ansvar när utländska trupper lämnar Afghanistan och se till att staten verkligen skyddar kvinnorna. Vår säkerhetstjänst måste få stöd genom utbildning och verktyg för att kunna jobba effektivt. Afghanska kvinnors säkerhet ska bli vår regerings och internationella samfundets främsta uppgift, svarar hon till Feministiskt Perspektiv.
Vid ett seminarium i september anordnat av Sida om förhållandet i Afghanistan och Sveriges insatser berättade Ingibjörg Gisladottir, chef för UN Women i Afghanistan ”…att vara kvinna i offentligheten kan vara mycket riskabelt i Afghanistan. Kvinnliga aktivister behöver skydd, annars kommer vi att se en kraftig minskning av antalet kvinnor som deltar i samhället. Vi bör ställa som villkor att regeringen genomdriver lagar och politik för kvinnor för att vi ska stödja deras favoritprojekt.”
Den sittande presidenten Hamid Karzai som snart ska lämna över till andra efter tolv år vid makten, tycker dock inte att kvinnor har något att frukta. I en intervjuerna med BBC denna vecka ställde sig Karzai bakom inkluderingen av talibanerna i den politiska makten och menade att de är ju afghaner och därför ska de vara med och regera. När BBC frågade honom om afghanska kvinnor ska frukta talibanernas eventuella återvändo, svarar han bestämt nej. När han får frågan om han är beredd att offra kvinnors rättigheter för fredens skull, vilket är Karzais definition av försoning med talibanerna, svarar han:
– Jag är beredd att ta ställning för allt som leder till fred i Afghanistan och genom det förbättras kvinnors situation.
