Astrid Johansson träffar mig i korridoren utanför hennes klassrum i Tunaskolan i Luleå. Jag sträcker fram handen för att hälsa och får en kram till svar. Hon sitter och kokar te i en knallrosa vattenkokare på golvet med klasskompisen Ida Granberg och väntar på att bildlektionen ska börja. Vi börjar prata. Om väggmålningen som rektor Agneta Hedenström ”såg med humor” men som nu har målats över – inte för att ge Astrid rätt utan för att skolan behövde ”arbetsro” – och om hur hon och Ida tycker att skolan agerat, om priserna hon fått från olika håll för att hon stått på sig trots skolans motstånd. Astrid blev bland annat utsedd till Årets Wendela, blev Årets Luleå-bo 2013, fick Ung Vänsters årliga feministpris och Luleås jämställdhetsstipendium. Motståndet ja, hur är det med det idag egentligen?
– Det är som det är, ingen av lärarna säger eller har sagt nånting om det som hänt, och i skolan har jag typ bara två kompisar – Ida och Johanna - som står bakom mig, säger Astrid och skrattar och rycker på axlarna.
Hon berättar att hon haft ett samtal med skolledningen. Det var med rektorn, Astrids mentor och bildläraren.
– De sa att jag fick tycka att de hade gjort fel om jag så ville. Och allt var jätteskuldbeläggande, till exempel att alla mådde dåligt på grund av mig.
Hon säger att allt bara blivit värre sen hon kritiserade väggmålningen.
Efter den händelsen är det många som tycker att jag är en ”jobbig jävel” för att jag säger som det är. Till exempel var det en kille i klassrummet som bara ”håll käften jävla fitta ingen lyssnar på dig ändå”, efter att jag bett honom att vara tyst för att han bara babblade hela tiden. Då var det jag som ombads att träffa kuratorn, inte han!
Astrid Johansson och Ida Granberg känner inte igen de åtgärder skolan uppgivit att de vidtagit till DO.
Vägrar gå till skolkuratorn
Skolan har uppgett till BEO (Barn- och elevombudet) att Astrid har erbjudits samtalsstöd hos skolkuratorn. Astrid säger att hon vägrat varje gång. Hon berättar att innan skolan var tvungen att bevisa sig för myndigheterna så var det ingen lärare eller anställd på skolan som verkade bry sig eller bad att få prata med Astrid om det som hade hänt, men efter att skolan fått ögonen på sig av BEO och DO (Diskrimineringsombudsmannen) så var det plötsligt viktigt att få henne till kuratorn.
– När allt bröt ut var det ingen som brydde sig, men senare så visste skolan att de var tvungna. Då var kuratorn på mig hela tiden, och jag bara ”nej, nej, nej”.
Hon säger att skolan försöker skuldbelägga henne, och rikta problemet mot henne när det egentligen är skolledningen som gjort fel.
– Jag känner inget förtroende för skolan. De vill få det att framstå som att jag har gjort fel och är den med problem. När jag i själva verket har kritiserat en väggmålning och anmält skolan för hur de har betett sig. De har velat få mig till kuratorn bara för att kunna säga att ”Astrid har pratat med kuratorn, allt är bra”. Men jag kommer inte gå i den fällan.
Skolan har även uppgett till BEO att man ska koppla in en specialutbildad kurator med DISA-utbildning (DISA är en metod som används för att förebygga stress och ohälsa bland tonårsflickor). Astrid säger att ingen sådan har kopplats in.
– Det stämmer inte. Ingenting stämmer. De har inte gjort vad som står.
Dagen efter mitt möte med Astrid får jag tag i Tunaskolans kurator Angelica Ökvist på telefon.
– I Luleå kommun finns det bara en kurator med DISA-utbildning. Jag har inte den utbildningen, och ingen annan har kopplats in.
Hon säger att hon inte vet om skolan planerar att koppla in en DISA-utbildad kurator, och refererar precis som rektorn tidigare gjort till önskad arbetsro.
– Jag vet inte hur planeringen ser ut. Jag vill inte uttala mig för vi på skolan vill liksom bara ha arbetsro. Jag förstår inte varför ni ska nysta i det här? Myndigheterna har ju avslutat ärendet, säger Angelica Ökvist.
Men det är intressant att veta eftersom skolan haft krav på sig att arbeta med aktiva åtgärder, och bland annat har man även skrivit man ska koppla in en särskild kurator.
– Jag har ingenting mer att säga om det här, skolan har inte kopplat in någon, säger Angelica Ökvist.
Superheteronormativt
I och med att Astrid Johansson anmält skolan till DO valde man att göra en särskild granskning av Tunaskolan. Tunaskolan skulle då komma in med handlingar till DO som visade att man arbetade aktivt med åtgärder för att främja likabehandling.
I de handlingar som skolan lämnat till DO uppger skolan att man mellan den 2 september och den 20 december i år bland annat ska jobba med ”tidningen Respekt” i alla klasser varje vecka för att främja likabehandling och motverka kränkande behandling. För Astrid Johansson och Ida Granberg är det något som skolan hittat på.
– Skolan hittar på grejer för att leva upp till vad som krävs från myndigheterna. Den där tidningen Respekt som du berättar om har jag aldrig hört talas om, säger Astrid. Kompisen Ida håller med.
– Däremot har vi gjort lite teaterövningar. Vid ett tillfälle tog lärarna initiativ och kallade två kvinnliga elever för mamma och pappa, och när vi påpekade att det lika gärna kunde vara ”mamma och mamma” så skrattade lärarna bort det, säger Ida.
Astrid tycker att skolan hela tiden agerar utifrån heteronormativa ideal.
– Allting är superheteronormativt. Från sexualundervisningen till teaterövningar. Och lärarna bryr sig inte om att eleverna varje dag kallar varandra för bögjävel till exempel. Skolan failar hela tiden, säger hon.
– Jag känner inget förtroende för skolan. De vill få det att framstå som att jag har gjort fel och är den med problem, säger Astrid. Till vänster Ida Granberg.
Skiter i allt
Astrid berättar att hon på senare tiden har tappat lusten till mycket.
– Jag har alltid haft lätt att lära mig, och förut brydde jag mig om mina betyg men nu känner jag att jag skiter i allt.
Är det någon lärare eller anställd på skolan som sagt att du i din kritik mot väggmålningen gjorde något bra?
– Nej, inte en enda. Jag skulle byta ut alla priser jag har fått i år mot ett erkännande från skolan. Det är liksom hit jag går varje dag.
Rektor Agneta Hedenström har kontaktats både innan, under och efter intervjun och svarar både via mail och på plats att hon inte vill ställa upp på någon intervju eftersom hon inte har några kommentarer. Efter besöket på Tunaskolan har Astrid och Idas lärare sökts i tre dagar utan framgång. Skolans definition av arbetsro tycks helt enkelt inte gälla Astrid Johansson.
