Ida Ali-Lindqvist har på SVT Debatt kritiserat min debatt med Marcus Birro angående hans anklagelser i Expressen om att feminister fokuserar på fel saker, samt på sättet jag bemötte honom i ett efterföljande samtal i direktsändning i Aktuellt. ”Hans upplevelse av att vara en ondskefullt kränkt vit man legitimerades och gjordes lika viktig som kampen för människors lika värde”, menar hon.

Vad gäller min artikel så instämmer jag med Ali-Lindqvist i att det var onödigt att bemöta anklagelser om manshat med att nämna min status som gift med en heterosexuell man, även om det bara var i förbigående och att det inte gör mig till helt igenom hetero.

Jag är väl medveten om det historiska marginaliserandet av lesbiska inom och utanför kvinnorörelsen, och vill verkligen inte bidra till någon uppdelning mellan ”goda” heterofeminister och ”onda” lesbiska. Därför ber jag om ursäkt för det.

Däremot håller jag inte med om att jag gav Birro tolkningsföreträde. ”Att Birro ska få utrymme att diktera villkor för hur en feministisk kamp ska bedrivas är löjligt” menar Ali-Lindqvist vidare, och jag instämmer. Men var det verkligen det som hände?

Ali-Lindqvist ifrågasätter vidare min beskrivning av feminismen som en rörelse där även han är välkommen. Att välkomna Birro och andra kränkta män till feministisk rörelse ska förstås som en uppmaning att ta de första stegen mot insikt och omprövning – inte att jag lovar ovillkorlig kärlek från alla feminister eller tillträde till alla rum.

Beträffande samtalet i Aktuellt, så har Ali-Lindqvist naturligtvis rätt till sin tolkning av vad som hände. Helt klart är dock att Birro bad om ursäkt för sina ogenomtänkta anklagelser, uppgav sig ha tagit till sig av saklig kritik från undertecknad och många andra, samt uttryckte en vilja att lära sig mer och omvärdera tidigare ståndpunkter. Jag var vänlig, men samtidig tydlig med att vad som gäller är ökad medvetenhet om de egna privilegierna och att utveckla sin förmåga att lyssna och lära istället för att reflexmässigt försvara sig och försäkra andra om sin egen förträfflighet. Här tog jag som exempel att som vit få ta del av berättelser om rasism. Ali-Lindqvist tycks helt ha missuppfattat min avsikt med att delta i Aktuellt.

Huruvida Birros ursäkt och hävdande av vilja att lära verkligen var genuina är sekundärt i sammanhanget. Vad jag sysslade med i Aktuellt var feministisk folkbildning av TV-tittarna, inte försök att värva Birro till Feministiskt initiativ.

De hundratals positiva kommentarer jag fått efter Aktuellt från människor av alla kön – från såväl uttalade feminister som nyfikna andra – tolkar jag som att det finns en längtan efter ett annat slags samtal än de vi är vana vid. Jag verkar ha lyckats få många människor som tidigare varit skeptiska att faktiskt vilja lära sig mer om feminism. Därmed inte sagt att det är fel att ibland vara mer konfrontativ än jag var just där, i mitt livs första TV-debatt.