Maria Arnholm har varit feminist sedan hon var tonåring. Det sa hon redan på sin första presskonferens och det kom som en lättnad för många. Äntligen en jämställdhetsminister som kallar sig feminist. Däremot var det aldrig ett uttalat krav från partiledaren Jan Björklund, som en del medier påstod för ett år sedan.

– Jan Björklund vet att jag är feminist och att jag har kallat mig det sedan tonåren. Om det var en förutsättning för honom vet inte jag, men det behövde han inte fråga mig i alla fall, det visste han redan, säger Maria Arnholm när vi träffas på hennes arbetsrum på Utbildningsdepartementet i december.

På väggarna hänger konst av Siri Derkert, Marie-Louise de Geer och Olle Bertling. Efterfrågade av Maria Arnholm och utlånade av bland annat Moderna Museet. Det första året som minister har gått fort, tycker hon. Jättefort. Sedan Jan Björklund ringde den där söndagen strax efter jul för ett knappt år sedan har det varit som en enda lång utandning. Att överhuvudtaget få frågan kom som en stor överraskning. Efter 20 år i näringslivet trodde hon att hennes återtog till politiken skulle vara på kommunal nivå.

– I små partier är det ändå så att det är riksdagsledamöter eller människor som har jobbat med politik länge som får belöningen att bli statsråd, det är viktigt att den karriärvägen finns. Därför har jag aldrig tänkt på det, jag har trott att jag valde bort den möjligheten för 20 år sedan, säger hon.

Många var väldigt glada när du tillträdde och hade höga förväntningar på dig. Är smekmånaden över nu?

– Klart att jag har gjort misstag och fått kritik, men den där positiva känslan jag mötte handlade om att många människor, både inom och utanför alliansen, tyckte om att jag har en feministisk grundsyn och att jag säger det.

– Det känns också som att jämställdhetsfrågan är rätt högt uppe på agendan och det har sammanfallit med att jag har tillträtt. Och jag har verkligen inte mer än i bästa fall bidragit lite till det, men jag känner ändå att det inte är en smekmånad som är över utan att jag var där när en sluss öppnade.

Ett annat språkbruk

Det finns de som menar att inriktningen på jämställdhetspolitiken helt har förändrats med Maria Arnholm vid rodret. Maria Arnholm själv håller inte med. Bland annat för att en av hennes tre prioriterade frågor är ett av Nyamko Sabunis viktigaste områden: mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck.

– Skillnaden är att jag har ett annat språkbruk, att jag kommunicerar annorlunda. Det är ju inte min förtjänst, men jag har också kommit in i en tid när Folkpartiet har bestämt sig för att det här är frågor vi vill driva hårdare.

En av Nyamko Sabunis åtgärder i frågan om mäns våld mot kvinnor var att skriva om Socialtjänstlagen för att göra kommunernas ansvar ännu tydligare. En förändring som både har hyllats och kritiserats. Men faktum kvarstår: mäns våld mot kvinnor är ett stort samhällsproblem och den hjälp som samhället är skyldig att erbjuda dem som drabbas räcker inte alltid till.

– Jag tror inte att det är lagen det är fel på. Jag tror att kommunerna fortfarande inte är framme vid att ta det ansvar som lagen stipulerar, inte tillräckligt många av dem i alla fall. De har inte hittat ett bra sätt att samverka med kvinnojourerna där man tar sitt ansvar samtidigt som man ger jourerna goda förutsättningar att verka.

Att kvinnojourernas otrygga och kortsiktiga finansieringssystem måste göras om är hon helt inställd på, men hur vill hon inte säga förrän Carin Götblad, som just nu utreder hur ett bättre stöd kan se ut, har presenterat sina förslag under 2014.

– I väntan på det har vi fördubblat det permanenta verksamhetsbidraget. Men jag säger också till kommunerna att de ska veta att de har vant sig vid att få det här gratis eller till en alldeles för låg kostnad.

De andra två frågorna, utöver mäns våld mot kvinnor, som Maria Arnholm har valt att prioritera är pojkars läsförmåga och löneskillnaderna mellan kvinnor och män. De sistnämnda har hon sagt att hon vill vara med att radera ut.

– Jag säger inte som politiken länge har sagt att ”det kan vi inte göra något åt”, det tror inte jag på. Jag tror att vi från politikens sida kan bidra på många sätt. De två stora grundförklaringarna tror jag är fördelningen av det obetalda arbetet och den könssegregerade, traditionella arbetsmarknaden.

Även om den svenska föräldraförsäkringen är bra på många sätt konserverar den sättet vi fördelar det obetalda arbetet på. Att individualisera försäkringen ytterligare är en möjlighet att försöka påverka det. Något som Folkpartiet tog ställning för på sitt landsmöte i november.

För att påverka den könssegregerade arbetsmarknaden vill Maria Arnholm dels se att stat, kommun och landsting tar ett ansvar för att betala ut högre löner inom den offentliga sektorn, dels att fler kvinnor inom vård- och omsorgsyrken erbjuds möjlighet till heltid.
Hur ska du få fler kommuner att erbjuda heltid?

– Där är jag bara opinionsbildare. I Stockholms läns landsting, Västra Götalandsregionen, Nynäshamns kommun och Kungsbacka kommun har jag partivänner och andra som verkar för det och det är så jag ser framför mig att det ska gå till.

Halvdana genuskunskaper

Sedan 1990-talet har jämställdhetsintegrering varit ett medel och en strategi för ökad jämställdhet. Men i vilken utsträckning genomsyrar jämställdhetsperspektivet i dag de andra politikområdena? Maria Arnholm tycker att arbetet är långt ifrån färdigt men menar att vi går i rätt riktning. En viktig faktor är kunskap. I Frankrike har alla ministrar fått gå en kurs i jämställdhet och antisexism. En idé som Maria Arnholm är öppen för om alliansregeringen blir omvald nästa år.

Vad är det du skulle vilja att de lärde sig?

– En sak som jag har lärt mig när jag har varit ute och träffat folk är att den första insikten är att det handlar om mig. Alla börjar så här: ”jag är rätt jämställd, men det är ändå bra att jag vet lite om jag ska övertyga andra”. Men sen börjar man observera varandra på en förskola till exempel och då visar det sig att av de 65 gånger som ett barn har blivit hjälpt att få på sig kläderna när man ska gå ut så är det en flicka flicka 3 gånger och en pojke 62 gånger. Och alla blir jätteförvånande!

Hon tror att genuskunskaperna är ungefär desamma i Folkpartiet som i resten av riksdagen och regeringen, det vill säga sådär. En del kan väldigt mycket men många kan väldigt lite. Men att Folkpartitet tog ställning för en tredje pappamånad på sitt landsmöte menar hon ändå är ett bevis för att det på sina håll rör sig åt rätt håll.

– Det handlade inte om att nu har Maria Arnholm kommit hit och Jan Björklund hejar på, så nu får vi göra så. Det var verkligen att majoriteten hade svängt. Det tror jag beror på att rätt många schyssta, bra vanliga människor som tycker att det här med jämställdhet är viktigt men har tänkt att det ordnar sig, nu har insett att det gör det ju inte!

Inget samarbete med Fi

”Maria Arnholm har bra idéer om jämställdhet. Problemet är att hon finns i Folkpartiet, och Folkpartiet finns i alliansen, där de andra partierna aktivt har motarbetat förändringar.” Det sa Claes Borgström till tidningen ETC i november. Och han är inte ensam om att tycka att alliansregeringen inte är den bästa plattformen för att bedriva ett effektivt och radikalt jämställdhetsarbete. Att jobbskatteavdragen till exempel har gynnat högavlönade män och inte lågavlönade kvinnor är en kritik som hörts mer än en gång och som Maria Arnholm är väl bekant med.

– Det är en kritik som jag inte är känslig för. Min feminism bygger också på att det ska löna sig för alla att arbeta. Jobbskatteavdraget har gjort att väldigt många vanliga inkomsttagare, kvinnor och män, får mer betalt när de jobbar. Feminism för mig är inte att kvinnor med låga inkomster ska få högre löner.

Maria Arnholm menar att Folkpartiet är det bästa partiet för en liberal feminist som hon själv. Och även om de inte alltid drar jämnt med de andra allianspartierna är hon inte beredd att öppna upp för några tvärpolitiska allianser i jakt på feministiska framgångar. Trots att till exempel Stefan Löfvén har uttryckt att det finns en möjlighet för ett samarbete mellan Socialdemokraterna och Folkpartiet.

– Vi har ju någon sorts överenskommelse mellan de två regeringsalternativen att det av de rödgröna eller alliansen som får mest röster får lov att bilda regering. Jag tror det är bäst för väljarna och partierna att det är det vi går till val på. Det är också det som Löfvén behöver presentera för väljarna hur det ska se ut. För Folkpartiet är det inom alliansen vi kan genomföra vår politik och det är det vi går till val på.

Hur ser du på att Folkpartiet i jämställdhetspolitiska frågor står väldigt långt ifrån till exempel Kristdemokraterna?

– Om alla allianspartier tyckte som Kristdemokraterna skulle det vara svårare, men de är ett rätt litet parti. Och tittar man på 1991-1994 när den första pappamånaden infördes så infördes också ett vårdnadsbidrag som Kristdemokraterna ville ha, så man behöver samarbeta och hitta lösningar. Men det är klart att vi står långt ifrån dem i en del av de här frågorna, det gör vi.

En mer hypotetisk samarbetspartner skulle vara Feministiskt Inititativ, om de tar sig in i riksdagen 2014. Men på frågan om det skulle vara bra om de kom in i riksdagen blir svaret ett snabbt nej. På den punkten är Maria Arnholm tydlig – den liberala ideologin trumfar feminismen.

– De är socialister och jag tycker inte att det är bra med socialister, men det är mer på ett personligt plan. Jag tycker att de ska komma in i riksdagen om det är 4 procent av väljarna som stödjer dem.

Men om de kommer in i riksdagen, skulle Gudrun Schyman vara en potentiell samarbetspartner på jämställdhetsområdet?

– Jag är övertygad om att våra partier nog skulle rösta likadant i många frågor, det tror jag absolut, men däremot så ser jag inte FI som ett parti man skulle bygga något slags ansvarstagande samarbete kring.