EU-parlamentet består av 35 procent kvinnor och fortsätter att vara en bastion för vita övre medelålders män. Det konstaterar Malin Björk som valdes till toppnamn på listan till EU-parlamentet av vänsterpartiets kongress förra veckan.
Var fjärde kvinna i Europa har utsatts för könsbaserat våld. Aborträtten i Spanien hotas av högern, i Europaparlamentet röstade en enad höger, inklusive de svenska moderaterna, emot kvinnors rätt att bestämma över sina egna kroppar (Estrela rapporten i december 2013). Löneskillnaderna ligger stadigt högt med ett genomsnitt på ca 17 procent. EU-parlamentet består av 35 procent kvinnor och fortsätter att vara en bastion för vita övre medelålders män. Tyskland med flera länder fortsätter att bejaka sin hemmafru-modell snarare än att bygga ut barn- och äldreomsorg.
Det borde alltså inte vara kontroversiellt att hävda att EU behöver mer feminism. Ändå är det få svenska partier och politiker som driver feministisk politik i EU. En del gör som biståndsminister Hillevi Engström (M) som i Musikhjälpen säger att hon stödjer kvinnors reproduktiva rättigheter, samtidigt som hennes parti var med och sänkte Estrela rapporten. Men Vänsterpartiet har länge arbetat för en mer feministisk politik i till exempel Europaparlamentets utskott för kvinnors rättigheter och jämställdhet. Ett arbete som rönt respekt över partigruppsgränser och som gav posten som ordförande i utskottet till Eva-Britt Svensson i Vänsterpartiet 2009, en post som Mikael Gustafsson (V) övertog 2011.
(V)i har bland annat stått upp för rätten till ett liv utan könsbaserat våld, för kvinnors rätt till bra arbetsförhållanden, för utökad barnomsorg, för lika andel kvinnor och män i beslutsfattande, för investeringar i omsorgs- och välfärdssektorn och för att förbättra papperslösa kvinnors situation.
Europaparlamentet hanterar inte bara lagstiftning, det är också en arena för debatt och opinionsbildning. Där kommer Vänsterpartiet att försvara kvinnors rätt till sina kroppar och sexualitet. EU beslutar inte i dessa frågor idag, och bör inte heller göra det. Men vi kan använda Europaparlamentet som en plattform för att stärka kvinnors rättigheter och kvinnorörelsen.
Våra politiska motståndare säger att (V)i är EU-motståndare och därför inte är trovärdiga i vårt arbete i Europaparlamentet. Jag menar att det är precis tvärtom! Vi analyserar och ifrågasätter vad som verkligen behövs för att stärka kvinnors rättigheter i Europa och säger inte okritiskt ja till mer överstatlighet. Vi slår vakt om demokratin, insyn och öppenhet. Där EU vill ge företräde till marknadens rättigheter prioriterar vi demokrati, arbetsrätt och mänskliga rättigheter. Handen på hjärtat tycker nog många att ett EU kritiskt förhållningssätt är viktigt, och att inte blint bejaka EU:s politiska linje som innebär ytterligare privatiseringar och marknadslösningar, försvagad arbetsrätt, och nedskärningar i den gemensamma välfärden. Vi genomskådar beslut som försämrar för kvinnor, för löntagare, för minoriteter, för välfärden, och för sammanhållningen i samhället.
(V)år feminism tar ett helhetsgrepp och vi vet att kvinnor har olika levnadsvillkor och erfarenheter. Den feminism som (V)i står för inspireras av flera perspektiv samtidigt och tar med sig anti-rasismen, funkispolitiken, klassperspektivet, och HBTQ-frågorna ner till Bryssel.
Och vi är kritiska – mot den bristande demokratin i EU, mot EU:s militarisering och mot inhumana flyktingregler. Klyftorna växer inom och mellan länder i EU. I årets EU-val riskerar fler mörkerkrafter komma in i EU-parlamentet: Sverigedemokrater, nynazister från Grekland, högerextremister från Ungern, Front National i Frankrike. Vänsterns politik är deras främsta och tydligaste motpol. Vi som progressiva parlamentariker kommer utan tvekan möta mycket motstånd och även (kvinno)hat. Men med stöd från väljare här hemma och i nära samarbete med en stark kvinnorörelse kommer vi att kunna mota tillbaks dessa krafter, det tvekar jag inte en sekund på.
V(i) är för internationellt samarbete och vi agerar i solidaritet med de greker, portugiser och spanjorer som inte vill se sina pensionssystem urholkade, sina skolor och sjukhus stängda, sina arbetsrättsliga regler nedmonterade. Detta är vår EU-politik, det är den solidaritet som vår politik bygger på.
Det är inte tid eller plats för en mesig, liberal jämställd-ism. Det är dags att stå upp för en progressiv vänsterfeminism – som inte kompromissar med extremhögern. Tillsammans kan vi mota tillbaks dessa krafter, det tvekar jag inte en sekund på.
EU behöver mer feminism, och din röst spelar roll!
