Hur kan Socialstyrelsen tolka sina förordningar olika i september och i januari? Hur kan dina ministrar gå ut och lova ett ökat anslag till Terrafem om det inte ligger i deras ansvar att driva igenom detta? Dessa frågor riktar ledningen för kvinnojouren Terrafem till statsminister Fredrik Reinfeldt efter att det utlovade, höjda stödet till verksamheten uteblivit vid årets anslagsbesked.
Vi på Terrafem är glada för det engagemang för att motverka våld i nära relationer som du flera gånger uttryckt. Vi är också glada att dina jämställdhetsministrar inför oss och offentligt visat stor uppskattning för det arbete vi gör. Nyamko Sabuni var den som invigde vårt stödboende 2007, och Maria Arnholm var hos oss så sent som i september och drack kaffe och pratade med de kvinnor som får skydd hos oss.
Vi är ledsna att behöva skriva detta brev, ledsna att vi måste berätta hur besvikna och bestörta vi är. Om vi inte omedelbart får nya positiva besked måste vårt nationella stödboende för invandrarkvinnor och deras barn stänga.
I augusti förra året slog vi larm om att vårt skyddade boende var i fara. Vi fick stort stöd från forskare, politiker och debattörer (SvD Brännpunkt 2013-08-23). Vi skrev också till dig, och fick ett uppmuntrande svar som avslutades med en förhoppning om att ”situationen löser sig till det bästa”.
Den 3 september 2013 lovade ministrarna Maria Larsson och Maria Arnholm på SvDs Brännpunkt fördubblade medel till kvinnojourer, vilket skulle betyda ”en förstärkning för bland annat de kvinnojourer som arbetar nationellt, som exempelvis Terrafem, Roks och SKR”. Efter detta besked sköt Stockholms Stad till medel för att rädda Terrafems skyddade boendet året ut.
Fredagen den 17 januari fick vi besked från Socialstyrelsen om bidraget för 2014, och kunde konstatera att vi inte får en krona mer än 2013. Ministrarna håller visserligen sitt löfte från debattartikeln den 3 september om att öka anslagen till de kvinnojoursorganisationer som arbetar nationellt, men det gäller bara de övriga två som nämns vid sidan av Terrafem.
Maria Arnholms statssekreterare, som var inbjuden till vår konferens till minne av Fadime Sahindal den 21 januari, gav oss beskedet att ministern inte kunde blanda sig i Socialstyrelsens beslut.
När vi vänder oss till Socialstyrelsen får vi efter mer än en veckas påtryckningar ett svar där man inte ens kommenterar det faktum att vi inte fått några pengar till vårt skyddade boende, utan bara varför vi fått pengar till vår telefonjour: ”den del av Terrafems verksamhet som omfattar telefonjour är av riksintresse, och därför har statsbidrag beviljats” (e-mail 2013-01-30). Man gör det med hänvisning till den förordning om statsbidrag till vissa organisationer inom det sociala området, enligt vilken kriterierna uppfylls av organisationer ”som bedriver verksamhet av riksintresse”.
Socialstyrelsen har betraktat vår telefonjour som ett ”riksintresse” sedan 2004, och vi har i alla år fått statliga bidrag till denna verksamhet, trots att vår organisation inte formellt uppfyller kriterierna för en riksorganisation. Motiveringen är att ”Terrafems speciella inriktning med uppbyggnad av en nationell flerspråkig jourtelefon får betraktas som unik i sitt slag” (sedan 2010 har samma beslut meddelats utan specifik motivering). Vi har alltså tidigare fått statliga pengar för vår telefonjour, inte för vårt skyddade boende.
Varför har vi då i år haft anledning att tro att vi skulle få ökade, kanske till och med fördubblade, medel som också skulle kunna finansiera vårt skyddade boende så att det skulle kunna vara kvar? Jo, för att Socialstyrelsen själva gett oss det beskedet.
När vi i september fick besked från ministrarna Arnholm och Larsson om ökade medel till ”kvinnojourer som arbetar nationellt” förutsatte vi att dessa skulle gå via Socialstyrelsen. På uppmaning från Stockholms Stad som akut räddade vårt boende, och för att vara på den säkra sidan inför det kommande året ställde vi en direkt fråga till Socialstyrelsen: kan vi ”beviljas medel till Terrafems skyddade boende för år 2014?” Det skriftliga svaret lyder: ”Socialstyrelsen kan inte se att det utifrån gällande förordning skulle finnas några hinder för Socialstyrelsen att, vid bedömning av ansökan, kunna bevilja medel för den sortens verksamhet som ni hänvisar till”.
Ministrarna Arnholm och Larsson kallar i augusti vår verksamhet en ”kvinnojour som arbetar nationellt”. Socialstyrelsen har i 10 år beviljat medel till vår nationella verksamhet. På direkt fråga i september ser Socialstyrelsen inget hinder för att bevilja vårt nationella skyddade boende medel. I januari får vi inga medel med hänvisning till att vi inte uppfyller kriterierna för att bedriva ett nationellt arbete. Vad är det egentligen som gäller?
Nu står vi här med juridiskt bindande avtal med hyresvärdar och personal, och framför allt med kvinnor och barn som behöver skydd. Och ett besked från Socialstyrelsen som betyder att vi tvingas stänga.
Situationen har inte, som din brevskrivare hoppades i augusti 2013, löst sig till det bästa. Den är värre än någonsin tidigare.
Vems är ansvaret? Hur kan Socialstyrelsen tolka sina förordningar olika i september och i januari? Hur kan dina ministrar gå ut och lova ett ökat anslag till Terrafem om det inte ligger i deras ansvar att driva igenom detta?
Vems är ansvaret för att Terrafems nationella skyddade boende för våldsutsatta invandrarkvinnor – de som du och dina ministrar säger att ni särskilt värnar – nu måste stänga?
