Irans akuta problem, såväl ekonomiska och sociala som politiska är strukturella och djupt rotade i det system som har varat mer än 35 år. Men Irans ekonomi och levnadsstandard sjunker successivt och i rasande takt till följd av de ekonomiska sanktionerna. I iranska medier skylls dock den misskötta ekonomiska situationen helt på den före detta presidenten som styrde i åtta år. Den ökände Mahmoud Ahmadinejad styrde med direktiv och beskydd av den högsta religiösa ledaren Khamenei. Den nuvarande president Rohani, som erkänns som reforminriktad i västvärlden, lyder också ledarens direktiv. När det gäller brotten mot mänskliga rättigheter samt kvinnors rättslöshet, har inga konkreta åtgärder hittills antagits av Rohanis regering, trots vallöften. Tvärtom har läget förvärrats enligt rapporter från bland annat Amnesty.

Den liberala universitetsläraren Mohammad Maleki, som nu är 80 år gammal och svårt sjuk, har inte låtit sig tystas trots flera år i fängelse under olika perioder och ständiga polistrakasserier. Maleki får inte uttala sig i inhemska medier. Den 5 februari, samma dag som Carl Bildt befann sig i Teheran, intervjuades han per telefon av en nättidning utanför landet och berättade att han återigen har kallats till förhör. Något som enligt Maleki förekommer regelbundet. Han säger i intervjun:

– Herr president Rohani, jag har aldrig hållit tyst, inte när regimen äventyrade våra liv och utsatte oss för ekonomiska sanktioner… inte nu heller, jag protesterar mot löpande avrättningar, brotten mot mänskliga rättigheter, att oliktänkande sitter i fängelser… Ni trakasserar inte bara mig, ni utsätter hela min familj för repressalier, nu orkar jag inte längre! Jag är inte ensam i detta, ni förstör livet för alla familjer till de oliktänkande. Lämna oss i fred…

Bildt föreslår "långsamt arbete"

Varken Maleki eller de hundratals modiga män och kvinnor som liknar honom, hörs numer i västerländska medier. Det gör däremot president Rohani, utrikesminister Zarif och deras utländska gäster. I en intervju med Cecilia Uddén under besöket i Teheran sade Carl Bildt att om ”vi får en öppning mellan Iran och omvärlden så tror jag att vi långsamt kan arbeta med de här frågorna (mänskliga rättigheter, red anm.)”.

Parvin Ardalan, en av Irans mest kända kvinnorättsaktivister, nu bosatt i Malmö, reagerar mot ordvalet ”långsamt” i intervjun och tycker att det som pågår nu är en bekant och beprövad diplomati som kretsar kring regimens kärnkraftsprogram samt ökad ekonomisk handel. Med denna linje hamnar de mänskliga rättigheterna i skuggan. Hon är skeptisk till om en sådan inställning överhuvudtaget lämnat utrymme för seriösa samtal kring mänskliga rättigheter under Carl Bildt resa till Iran.

- Varken den iranska regimens eller Sveriges intressen verkar röra respekten för mänskliga rättigheter eller kvinnors rättigheter just nu. Som det ser ut ligger dessa frågor i själva verket bakom den röda linje som ingen av parterna vill överskrida.

– Nu tävlar europeiska företag om att hamna först vid avtalsbordet och få de mest förmånliga villkoren på Irans marknad. Vid sådana tillfällen blir frågor om mänskliga rättigheter och särskilt kvinnors rättigheter osynliggjorda. Det är ju lönsamt att inte tala om sådana ämnen med den iranska regimen! Några diffusa diplomatiska fraser utbyts dock. De mänskliga rättigheterna nämns i diplomatiska sammanhang, men inte som villkor.

Nyheten om Carl Bildts problem med sitt twittrande från Iran på grund av internetfiltreringen blev rubriker både i Sverige samt omvärlden. Samtidigt föreslår en iransk kvinnorättsaktivist på sin Facebook-sida att Bildt ska passa på och söka ord som ”women”, ”bröstcancer” eller ”feminist” och se om det ens går att se Googles förslagna hemsidor till dessa ord. Så gott som alla iranska kvinnoorganisationers hemsidor är blockerade och inga oppositionella politiska partiers hemsidor kan nås utan särskilda antifilter-program som är komplicerade för vanliga användare.

- Min tolkning av Carl Bildts besök och uttalanden är att huvudsyftet med resan var att fortsätta förhandlingarna kring urananrikning, lätta sanktionerna samt återuppta och utvidga ekonomiska relationer. Irans allvarliga brott mot de mänskliga rättigheterna kunde inte prioriteras inom ramen för denna förhandlingsagenda. Den iranska regimen kunde undvika ämnet, säger Parvin Ardalan.

Kvinnors situation försämras

En ny lag som omfattar 50 detaljerade paragrafer har trätt i kraft under Rohanis regi. Syftet är att uppmana kvinnor att föda fler barn så att landets befolkning minst fördubblas till år 2051. Detta så kallade familjeplaneringsprogram, som Khameneis beordrat och välsignar, är strukturerat så att kvinnors rätt till preventivmedel, tillgång till en rad yrken och utbildningar inskränks ytterligare så att de tvingas stanna hemma och födda barn. Detta har skapat stor oro hos kvinnorättsaktivisterna.

ISNA, en av Irans officiella nyhetsbyråer avslöjar att arbetslösheten bland kvinnor ökat ytterligare under 2013. Staten uppmanar, genom gatureklam och mediepropaganda, kvinnor att gifts sig tidigt, stanna hemma och föda allt fler barn istället för att utbilda sig och försöka etablera sig på arbetsmarknaden. ”Fler barn, bättre liv” är parollen medan de flesta iranier är kritiska till befolkningsökningsprogrammet. Detta eftersom majoriteten av landets unga familjer knappt kan klara av ekonomin med två barn, något som de flesta i Iran begränsar sig till.

Fattigdomen bland kvinnor ökar för varje år. Enligt officiella siffror försörjs 2.5 miljoner hushåll av en kvinna. 82 procent av dessa kvinnor är arbetslösa, vilket i praktiken innebär att de befinner sig utanför den reglerade arbetsmarknaden. Åldern inom prostitution har sjunkit till 13. Allt fler barn under 18 gifts bort i fattiga områden, medan medel- och överklassen väntar med att gifta sig till 40-årsåldern. Kvinnors möjlighet till arbete och utbildning är i dag sämre än någonsin i Iran och den nya presidenten Rohani har, trots inhemska och internationella löften, inte lyft ett finger eller visat stöd för de som protesterar mot dessa orättvisor.

Parvin Ardalan bekräftar att inga förbättringar när det gäller kvinnors rättigheter än så länge har skett under Rohanis period. Förutsättningarna för verkliga reformer saknas med de nya lagarna som ytterligare begränsar kvinnors möjligheter. Ardalan undrar med anledning av Bildts resa till Iran om Sverige menar allvar med sina insatser till försvar för mänskliga rättigheterna.

– Sveriges regering har det svenska folkets opinion att ta hänsyn till. Svenskar borde ställa frågan: vad har hänt nu? Hur kommer det sig att Sverige som fram till någon månad sedan identifierade Iran med terrorism, kvinnofientlighet och en stat som kränker de mänskliga rättigheterna, plötsligt ser Iran genom ett ”Snöigt och vackert Isfahan”. Hur kommer det sig att Sveriges utrikesminister startar sin viktiga historiska resa i en turiststad och med sightseeing!? Och varför köps Rohani-administrationens förklaring när det gäller avrättningarna i Iran? Hur kan Bildt upprepa samma scenario, som skyller massavrättningarna på problem skapade av de afghanska flyktingarna och narkotikasmugglingen?