Södra Latin är gymnasieskolan som för ett år sedan invigde ett könsneutralt omklädningsrum och har kallats den mest queervänliga gymnasieskolan i Sverige. Det är min skola, där jag nästan alltid kan känna mig trygg. Jag kan hångla med en person av vilket kön som helst i korridoren utan att få konstiga blickar och visslingar, jag kan ha på mig keps och skjorta och jag kan ha min korta frisyr utan att bli ifrågasatt. Det är på många sätt mycket bättre att befinna sig innanför Södras väggar än utanför. Utanför möter jag nämligen ofta trakasserier på grund av hur jag ser ut och vem jag hånglar med. Men i skolan kan jag slippa sådant och tryggheten innanför dessa väggar har under mina ett och ett halvt år på skolan blivit livsviktig.
De senaste veckorna har den här tryggheten tyvärr äventyrats för mig och mina skolkamrater som är hbtq-personer och/eller rasifierade. En person som har uppträtt hotfullt och viftat med järnrör på stan, menar att "en bra muhammedan är en död muhammedan" och har starka kopplingar till den högerextrema hatsajten Avpixlat har nämligen blivit inbjuden till en debatt på vår skola. Personen är ingen mindre än den ökände sverigedemokraten Kent Ekeroth. När jag och andra elever protesterade mot hans närvaro på vår skola med motiveringen att han gör oss otrygga möttes vi av rektorns oförmåga att förstå oss och vår oro och ingenting hände. Beslutet stod fast hur många gånger jag än kom tillbaka till rektorns kontor med nya argument, fler personer bakom mig och till sist tårar av uppgivenhet: han skulle komma.
Vi är ett tjugotal elever som på dagen för debatten, måndag den 10 mars, bestämmer oss för att protestera. Om han ändå ska komma så ska vi visa att han inte är välkommen här med sitt hat. En halvtimme innan debatten ska börja står vi på skolgården med plakat och trummor. "Inga fascister på vår skola" står det på ett plakat och vi ropar samma sak. Det här är det enda sättet för oss att göra våra röster hörda efter att ha ignorerats av skolledningen i flera veckor.
Dock är det inte bara Ekeroth som är på besök på vår skola den här dagen, han har också sällskap av omkring tolv polisbilar och 15-20 Säpovakter. Poliserna kör bort oss från vår egen skolgård när vi fredligt försöker visa vårt missnöje mot att en fascist får tala i vår aula. Sedan vill de inte släppa in oss i vår egen skola när vi vill komma in igen.
När vi väl kommer in igen, precis i tid för att debattens början, står Säpovakter utplacerade i hela aulan. Vi uppmanas att vara tysta och inte visa några reaktioner på det som sägs under debatten, att dölja vårt eventuella missnöje. Om vi inte lyder kommer Säpo “lyfta bort oss”. Situationen känns surrealistisk.
Är det vi, 15-20 elever som valt att protestera mot Ekeroths närvaro på skolan, som är hotet? Är hela skolan fylld av Säpovakter och poliser som blockerar alla ingångar för att ett tjugotal elever står på skolgården och visar att fascister inte är välkomna på vår skola? Ska jag sitta tyst och glatt lyssna när det står någon framme på scenen och trampar på mitt och mina vänners människovärde?
I lördags knivhögg nazister feminster efter Ta natten tillbaka-demonstrationen i Malmö, på självaste Internationella kvinnodagen. En av dem som knivhöggs ligger fortfarande på sjukhus med livshotande skador. I måndags morse möttes elever på Vasa Real här i Stockholm av hakkors klottrade på sin skolbyggnad. I december attackerade nazister från Svenska Motståndsrörelsen en fredlig demonstration i Kärrtorp.
Det blir så oerhört tydligt vem polisen och Säpo skyddar när jag länkar ihop dessa händelser med det som hände på min skolgård. De skyddar fascister, nazister och rasister framför hbtq-personer och rasifierade. De blockerar ingången till en gymnasieskola när elever som demonstrerat vill komma in i sin skolbyggnad igen så att Kent Ekeroth kan stå i aulan och prata ostört. Men de låter nazisterna härja fritt, trots att det verkliga hotet mot vårt samhälle är just nazisterna. Det är de som hatar. Det är vi som står upp mot deras hat och säger att de inte är välkomna.
Min skolledning, polisen, Säpo och alla ni som inte ställer er upp och gör motstånd är alla ansvariga för att fascism, nazism och rasism växer i det här landet. Demokrati är inte att sitta tyst i en aula på sin egen skola och höra sitt människorvärde debatteras, och inte få säga emot för att en är hotad med att bli "utlyft" av Säpo. Demokrati är inte att få säga precis vad en vill om det en säger ofta kan klassas som hets mot folkgrupp. Särskilt inte oemotsagt.
Demokrati är att få göra sin röst hörd, att inte behöva oroa sig för att bli attackerad av en beväpnad nazist som vill skada en på grund av att en kämpar för ett jämlikt samhälle. Demokrati är att vara trygg i sin egen skola. Och det är jag faktiskt inte längre.
