I över 400 år, tillfångatogs och lastades mer än 15 miljoner män, kvinnor och barn på skepp i afrikanska hamnar för att föras över Atlanten och säljas som slavar i de europeiska kolonierna i Västindien och Amerika. Kampen mot slaveriet var den första internationella rörelsen för mänskliga rättigheter.

Varje år den 25 mars, på den internationella minnesdag för offren för slaveri och den transatlantiska slavhandeln, hedras minnet av de som gjorde motstånd, kämpade och dog i det brutala slavsystemet.

1650 ser Sveriges regering till att Corso i Ghana blir svensk koloni. Ett svenskt fort, Carolusborg, och flera handelsstationer, inrättas. Kompaniet exporterar slavar till bland annat Västindien. Kvinnor som förslavas våldtas av plantageägare eller förmän och deras barn föddes in i slaveriet.

1786 Västindiska Kompaniet bildas med Sveriges kung som delägare. Kompaniet ges rätt att bedriva slavhandel på afrikanska kusten. Den svenske guvernören på Saint Barthélemy skapar apartheid lagstiftning på den svenska slavön.

Sverige avskaffade slaveriet 1847 den 9 oktober, men rasistiska föreställningar har fortsatt att ha en bred uppslutning i Sverige vilket visar sig i kränkningar och övergrepp av romer, samer, muslimer, afrosvenskar och nationella minoritetsgrupper.

I februari 2014 släppte Mångkulturellt Centrum rapporten om Afrofobi- En kunskapsöversikt över afrosvenskars situation i dagens Sverige på uppdrag av regeringen. I rapporten, skriven av Tobias Hubinette, Victoria Kawesa och Samson Beshir beskrivs hur föreställningar och stereotyper om Afrika och om svarta människor som går tillbaka till kolonialtiden påverkar ännu idag många afrosvenskars vardagsliv. Den svenska färgblindheten, som gör det nästintill omöjligt att tala om ras, hindrar svarta svenskar att kunna definiera och sätta ord på erfarenheter av vardagsrasism och rasdiskriminering. Detsamma gäller den svenska exceptionalism, en självbild som säger att Sverige stod utanför kolonialismen och att frågor om ras och rasism därför inte angår dagens Sverige.

I dag bor ca 180 000 afrosvenskar i Sverige, men Afrika beskrivs fortfarande som utan kultur, historia och civilisation. Afrosvenskar blir utsatta för afrofobi i sin vardag. I skolan, på bussen, i affären, på gatan och på arbetsplatser utsätts man för allt från negativa kommentarer till skällsord och våld. Hatbrott, våld och hot med rasistiska motiv har ökat mot svarta människor i Europa under senare år. Som en reaktion på rasismen har unga afrosvenskar börjat organisera sig och ställa krav på att samhället ska garantera att deras mänskliga rättigheter ska respekteras.

Detta är en kamp som egentligen började med de modiga kvinnor och män som vågade stå upp mot slaveriet en gång för länge sedan och idag, den 25 mars hedrar vi deras kamp för mänskliga rättigheter.

• Feministisk Initiativ vill att läroplanen förnyas med antirasistiska mål. Alla elever som gått ut grundskolan ska ha lärt sig att icke-diskriminering, lika rättigheter och möjligheter är grundläggande demokratiska principer. Läroböcker med rasistiska föreställningar och stereotyper bör gallras bort.

• Feministisk Initiativ vill att undervisningen om rasismens historia i Sverige och övriga Europa och dess kopplingar till europeisk kolonialism och nationalism är en del av läroplanen på högstadie- och gymnasienivå.

• Feministisk Initiativ vill att alla gymnasieskolor ska ha en diskrimineringskontaktperson som aktivt arbetar med att förebygga diskriminering, rasism och mobbning på våra skolor.