Det indiska samhället genomgick stora förändringar under kolonialismen. Män från låga kaster och underklassen hamnade mest i fängelse och dömdes ut som brottslingar utan reella skäl. Detta ledde till att kvinnorna i dessa klaner, som redan var urfattiga, drevs till prostitution för att försörja sina familjer. Med tiden blev prostitution ett accepterat yrke som gått i arv bland kvinnorna tillhörande vissa kaster. Allt detta har i det moderna Indien lett till utbrett sexslaveri och sexhandel i underklassen. Fenomenet kallas för intergenerationell prostitution.

Apne App betyder ”självhjälp” på hindi och är namnet på en organisationen som i mer än tio år har arbetat mot trafficking och sexhandel i prostitutionsstråken i New Delhi, Kolkata och Bihar som kallas för ”red light”, samt mot den ärvda prostitutionen.

Abhilashal Kumari, ordförande för Apne App, tog emot på organisationens kontor som ligger intill India internationall center campus i New Delhi. Hon är doktor i sociologi vid universitetet i New Delhi och har varit aktiv inom kvinnorörelsen.

– Som bas har vi två områden att jobba på, det ena är prostutitionsstråken i olika städer och stadsdelar. Och den andra är arbetet bland klaner och folkgrupper som praktiserar intergenerationell prostitution. Vi fokuserar på barn, yngre döttrar och ger dem möjlighet till utbildning samt yrkesutbildning för att bryta deras isolering. De får också kunskap om hygien, hälsa och lagliga rättigheterna. De får kunskap om genus och vilka möjligheter de har för att få hjälp av regeringen. Vi försöker också hålla flickorna på skolbänken så länge som möjligt, det bidrar till att de håller sig borta från prostitution. Både prostitution och intergenerationell prostitution som går i arv, leder till isolering av kvinnorna från det övriga samhället.

Kumari menar att Apne App försöker att organisera kvinnorna och få dem att inse situationen och vart den leder. Ett sätt att få kvinnornas uppmärksamhet är att organisera studiecirklar och erbjuda utbildning i de ämnen de gillar.

– Till exempel om en grupp kvinnor vill lära sig laga mat, då hjälper vi dem med utbildning och att öppna ett litet kafé eller driva catering. Men även när de kommer så långt, lämnar vi inte dem ensamma. Vi följer upp verksamheten och ger dem bättre möjligheter att få inkomster.

Men det är inte bara stöd till kvinnorna för att komma ur sin isolering som Apne App ägnar sig åt. En viktig del av organisationens arbete handlar om att kämpa mot trafficking och sexhandel.

– Vi jobbar med barn och kvinnor för att få så många som möjligt att lämna prostitution. I Kolkata och Bihar och andra städer med redlight-områden, måste barnen gå ut när kunderna kommer och det är inte tryggt för barnen att vistas hela dagarna på gatan. De kan bli utnyttjade och drogberoende. Mödrarna vill inte att deras barn ska vara på gatan heller. Så vi har mellan 30 och 60 barn som vi tar hand om i våra skyddade rum. Men i Delhi finns inga redlight-områden, istället har vi klanerna som jobbar med intergenerationell prostitution. Apne app har ett center i området, där barnen kommer och deltar på olika kurser. Det håller dem borta från gatorna, men ger också möjligheten att se alternativ till det liv som de tror är deras plikt och öde.

– Vi är inte en stor organisation men vi har nått mer än 3 000 kvinnor även om alla inte har lämnat prostitutionen. Det är ett stort steg och det går långsamt. Men vi har lyckats att hjälpa nästan 250 barn att gå till skolbänken.

Enligt Kumari spänner åldern för de prostituerade kvinnorna från 10 till 40 år. Apne App tycker att det är lättare att påverka de äldre kvinnorna. De har erfarenhet, kan reglerna och klarar sig bättre.

– Det är svårt att nå barnen som säljs när de är under 18. Det är olagligt och hallickar ser till att barnen blir osynliga för våra ögon. Vi kan inte hitta barnen trots våra många räddningsprojekt. När barnen tas till de muslimska områdena, då hålls fasaden genom falska äktenskap, så att vi inte kan bevisa att tjejen utnyttjas i prostitution. I Indien har vi ”personlig lag”, som betyder att olika religioner kan ha sina egna lagar när det gäller familj och äktenskap. Detta har gjort att handeln med unga tjejer i muslimska områden ökat. I redlight-områden, där horhus existerar öppet, smugglas tjejerna in från Nepal och andra fattiga länder. De köps där och säljs här i redlight-områden. Det är väldigt unga och dessvärre lätta lura och skrämma. Om polisen frågar flickorna hur gamla de är säger de att de är 22 år.

– Det är olagligt att sälja barn i prostitution, det kan ge mellan tre och sex års fängelse, men det hänger på att den anmälas, om ingen anmäler så kommer det att fortsätta.

Prostitution är inte olaglig i Indien, men att prostituera sig på offentlig plats är olagligt. Då kan kvinnorna gripas. Nu har vi försökt att förändra lagen utifrån den svenska modellen när det gäller trafficking. Så nu är transport av och handel med kvinnor i sexuell syften olagligt. Det innebär att hallickar riskerar att bli arresterade i stället för kvinnorna, men ännu inte sexköparna.

– Det finns däremot en stark lobby i Indien som påstår att prostituerade ska räknas som sexarbetare och att prostitution är ett val. Vi som är kvinnorättsaktivister tycker att prostitution inte är något val, utan brist på valmöjligheter för kvinnor. Det finns olika orsaker till prostitution. Fattigdom, problem i familjen, och så vidare. Så kvinnor hamnar i prostitution på grund av problem och i brist på andra möjligheter. Redlight-områden finns för det mesta i de fattiga områdena och de som bor och jobbar där tillhör samhällets underklass. På vilket sätt kan vi kalla prostitution för en kvinnas val? Har de kvinnorna något annat val?

Jag undrade hur organisationen finansierar sin verksamhet. Enligt Abhilashal Kumari får Apne App donationer av både internationella fonder och lokala befolkningen. Förutom det får Apne App bistånd från regeringen för sina projekt och program i rehabiliteringen av prostituerade kvinnorna.