Moderator för seminariet var Helle Klein, chefredaktör för Dagens Arbete. Hon prisade nya rapporten Nationalismens Europa hotar kvinnors rättigheter som ett unikt samarbete mellan Kvinna till Kvinna och Stiftelsen Expo.

I rapporten beskrivs hur nationalismens många fiender alla kan samlas under begreppet ”den andre” och vara allt från muslimen eller invandraren till bögen, juden eller feministen. Vem ”den andre” är varierar med kontext men grundläggande är att nationalismen bygger på treenigheten folk, familj och fosterland, och att den heterosexuella kärnfamiljen med traditionella könsroller är nationens minsta enhet.

Rapporten fokuserar på fem nationalistiska och högerextrema politiska partier i Europa. Studien utgår från Balkans erfarenhet av stark nationalism och dess konsekvenser för människor även nu i efterkrigstiden. På plats under seminariet fanns Azra Causevic, aktivist inom hbtq- och kvinnorörelsen i Bosnien och Hercegovina. Causevic berättade om de tre senaste händelserna då ultranationalisterna attackerade hbtq-aktiviteter och drog slutsatsen att feminismen är en kraft som kan stå emot dessa krafter. Feminister är allt nationalisterna inte är.

– Feminism inkluderar, nationalism exkluderar! Nationalism handlar om stigmatisering, uppdelning, segregering, att dra gränser. Nationalisterna får legitimitet att ta makten över kvinnors kroppar genom den etniska identitet de skapar. Kvinnors kropp används som slagfältet. Även det offentliga rummet beslagtas av dem.

I kölvattnet av de blodiga konflikter som drabbade Bosnien och Hercegovina, återskapas en imaginär ”andre”, en fiende. Denna fiende placeras i olika lådor: kön, klass, ras, religion eller etnicitet, enligt Azra Causevic. Hon lyfte även upp vikten av individuellt ansvar i tider då nationalismen är på frammarsch.

Traditionella könsroller

Lena Ag, presenterade Kvinna till kvinnas bidrag till rapporten. Genom Kvinna till kvinnas internationella samarbete med kvinnoorganisationer märks hur ett ”vi och dom”-tänkande i en del länder stärks och hur nationalisterna bidrar till ett samhällsklimat med öppen fientlighet mot kvinnor och hbtq-personer.

– Situationen på västra Balkan är en illustration som visar hur området genomsyras av stark nationalism sedan inbördeskriget på 90-talet. Traditionella könsroller stärks av nationalismen, vittnar kvinnorättsförsvarare i Balkan. I Sverige går SD framåt och i med det får de ökade möjligheter att driva den politik vi uppfattar som kvinnofientlig. Vi har granskat fem nationalistiska partier som går framåt i sina respektive länder och väntas få utökat inflyttande i EU-parlamentet efter valet. Om det blir så bedömer vi att deras inflytande kommer att få konsekvenser för det politiska klimatet i Europa, för det europeiska samtalet om jämställdhet.

Synen på familjen

Enligt nationalisterna hotas nationen om kärnfamiljens struktur utmanas. Därför är den konservativa familjesynen en självklar del i den högerextrema ideologin.

Lena Ag nämnde fyra områden som nationalisterna fokuserar på. Det handlar om rättigheter som kvinnorörelsen i Europa i decennier har arbetat för:

• Rätten till eget liv, kombinera eget arbete med barn och familj, ekonomisk självständighet, barn, omsorg

• Reproduktiva rättigheter

• Stereotypa sätt att se på kvinnor

• Våld mot kvinnor

– Inom nationalismen är kvinnan navet i nationen. Hon ska garantera den egna nationens överlevnad genom barnafödandet. I Österrike kräver Frihetspartiet (FPÖ) att allmänna medel inte ska gå till barnomsorg utan kvinnorna ska stanna hemma och sköta barnen tills de går i skolan. Ungerns regeringsparti Fidesz, ändrade nyligen konstitutionen till att definiera familjen som enbart innefattande heterosexuell kärnfamilj med barn, förbjöd samkönade äktenskap och slog fast att livet startar vid befruktningsögonblicket. Förbud mot diskriminering på grund av bland annat kön har tagits bort. I Sverige vill SD avskaffa ”pappamånaden”, driver förslag om vårdnadsbidrag och att återinföra sambeskattning.

Samtliga partier i rapporten är enligt Kvinna till kvinnas generalsekreterare kritiska till just fria abort. För dessa partier är demografin viktigt.

– De menar att egna kvinnor ska föda fler barn, medan ”andra” kvinnors barnafödande uppfattas som hot mot nationen. SD vill inskränka aborträtten och att den ska gälla upp till vecka tolv, säger Lena Ag.

Nationalisternas könsroller är stereotypa och baseras på biologin. För att illustrera SD:s syn på kvinnor och män citerade Lena Ag partiets jämställdhetspolitiska talersperson Paula Bieler: ”rent evolutionärt så har kvinnor en större tendens att söka sig till omsorgsbranscher och mer känslomässiga argument. Män är mer rationella och har mer jägarinstinkter.”

Våldet mot kvinnor är för SD en icke fråga så länge det inte går att koppla till invandringen, sammanfattade Lena Ag.

– SD erkänner inte att feminister och kvinnorörelsen i Sverige i många år drivit fram ett mer jämställd samhälle. Istället hävdas det att det svenska jämställdheten är något speciellt svenskt. SD använder jämställdheten som ett retoriskt grepp i en argumentation mot invandring. Nationalisterna beskriver våldet som något som inte existerar i det egna samhället utan något som drabbar de andra kvinnorna eller svenska kvinnor i mötet med ”de andra”, såsom muslimer. 2012 lanserade SD:s kvinnoförbund hedersvåld som det allvarligaste kvinnoproblemet i Sverige och deras lösning: begränsa invandringen!

EU-valets resultat

Journalisten Annika Hamrud, Expos medskribent i rapporten belyste att så många som 100 högerextremister och nationalister beräknas komma in i EU-parlamentet. Hamrud klargjorde vissa egenskaper hos dessa fem partier som rapporten fokuserar på.

– ”För ett bättre Ungern”, Jobbik, är en högerextrem rörelse som har fått cirka 20 procent av stödet i landet. Ledande regeringspartiet Fidesz är ett nationalistiskt parti, men när man räknar nationalistiska partier, talar man inte om Fidesz, utan enbart om Jobbik. Österrikiska Frihetspartiet FPÖ, har starka rötter i nazismen under andra världskriget. Det finns en stark koppling mellan detta parti och SD, bedömer Hamrud.

– Nationella fronten i Frankrike, ligger högt i opinionsundersökningar och kommer att utöka sina mandat från 3 till 20 efter detta EU-val.

– Frihetspartiet i Nederländerna leds av Geert Wilders och är en motsvarighet till SD i Sverige.

Alla dessa partier är olika, konstaterar Annika Hamrud och därför menar hon att det inte är lätt att definiera likheterna.

– Nationalistiska partier söker den plats som finns i respektive land och definierar vad nation är för dem, vad det betyder att vara holländare eller svensk. Och det handlar om olika saker och därför är de olika. I Ungern handlar det om stoltheten över det en gång starka Ungern, det stora landet som splittrades.

Annika Hamrud menar att dessa partier anpassar sina politik till dagens politiska klimat. De är bra på att omformulera sin politik för att bli mer rumsrena.

– Nationella fronten ompaketerar med Marie Le Pen gammal politik och framför den på ett annat sätt, men i grunden har de inte ändrat sig. Nationella fronten uttrycker inte antisemitism längre men fokuserar mot muslimer som hot. Det som är nederländskt är att vara ”liberal och tolerant”, pro-gay. Då värnar Frihetspartiet om homosexuellas rättigheter genom att kasta ut muslimer, som enligt partiet är ett hot. Men samma parti har i EU-parlamentet röstat emot alla lagförslag för homosexuellas rättigheter, klargör Annika Hamrud.

– Hur konstrueras nationalism här i Sverige? SD försöker arbeta likt det holländska partiet. Konstruera att jämställdhet har vi alltid haft, inget vi uppnått nu, det är en del av oss svenskar.

Effekten för kvinnor

Annika Hamrud förklarar att i de flesta partiers program står inte mycket om kvinnor. Holländska Frihetspartiet har överhuvudtaget ingenting i sitt program om kvinnopolitik. Men deras politik berör kvinnans rättigheter på ett övergripande sätt, genom att skapa en nation och ”de andra” som fiender, något som samtliga talare vid seminariet nämnde.

– Effekten kan man se i det större sammanhanget. De ser på folket som två skilda grupper. De som tillhör och de som inte gör. Det handlar om kvinnor som tillhör nationen, som ska vara hemma och föra släkten vidare. Om kvinnan inte tillhör då ska resurserna inte tilldelas henne, som Nationella fronten till exempel kräver. De vill att kvinnor ska få särskilda barnbidrag för att stanna hemma och föda fler barn, men bara om de är franska. SD bryr sig inte heller mycket om kvinnor, utan bara om ”svenska kvinnor”.

Avslutningsvis fick jämställdhetsminister Maria Arnholm samt Socialdemokraternas Ylva Johansson reflektera över rapporten. Båda menade att rapporten visar ett allvarligt hot vilket ökar vikten av att delta i EU-valet och fortsatt samarbete för att värna om jämställdheten. De var eniga om att politiker inte ska skylla ifrån sig utan ta ansvar i kampen mot de krafter som hotar jämställdheten. Fast de hade sina partipräglade uppfattningar om hur.

– Dessa partier (nämnda i rapporten) är fåniga och korkade, men de är också farliga. De betraktar kvinnors kropp som territorium och nationalism handlar om territorium, sade Johansson.