Stora delar av Medborgarplatsen var fylld av människor som ville protestera mot Israels ockupation och mot den senaste veckans flyganfall som hittills har orsakat 125 palestiniers död, varav 22 barn. Enligt palestinsk vårdpersonal och FN-organet OCHA är 70 procent av de skadade kvinnor och barn. Ilskan var stor på Medborgarplatsen. Vänsterpartisten Dror Feiler, konstnär och aktiv i Ship to Gaza krävde upprepade gånger att de som nu har beordrat och utför bombardemanget mot Gaza ska ställas inför rätta:
– De ska ställas inför rätta i den internationella brottmålsdomstolen i Haag, ropade han.
Anna Westee, nyss hemkommen från en resa i ockuperade Västbanken berättade att hon besökt Askar Camp, ett flyktingläger i Nablus, där hon pratat med ungdomar och frågat dem om de har kvar något hopp:
– Det har de, och det hoppet stavas BDS, sade hon med hänvisning till den internationella bojkotts- och avinvesteringskampanj som pågår sedan flera år tillbaka efter ett upprop från det palestinska civilsamhället.
Bojkott var något som de flesta talarna återkom till. Mehmet Kaplan, riksdagsledamot för Miljöpartiet, talade om tre steg. Det första att som under demonstrationen bryta tystnaden, för det andra ge pengar till insamlingar som pågår, som Södermalmsmoskén nu genomför, för behövande i Gaza.
– Det tredje steget är bojkott, det är det som känns i ett lands ekonomi, sade han.
Dror Feiler, Anna Wester.
Amne Ali, riksdagskandidat för Socialdemokraterna uppmanade också till bojkott:
– Carl Bildt, vädjandets tid är förbi, sade hon och hänvisade till att utrikesministern några dagar tidigare sagt att ”det enda vi kan göra är att vädja”.
– En ekonomisk bojkott av Israel är den enda vägen framåt, vi måste uppmana FN, uppmana det internationella samfundet, uppmana Sverige att bojkotta Israel, och jag uppmanar mitt eget parti att ställa sig bakom det, sade hon och uppmanade också de samlade att höra av sig och trycka på politiker att ta ställning i bojkottfrågan.
Även Feministiskt initiativs Amany El Gharib talade på manifestationen och beskrev skräcken att som Gazabo varje morgon öppna datorn för att granska den senaste uppdateringen av namnlistan över de palestinska dödsoffren och inte veta om familjemedlemmar eller vänner ska finnas med på den.
