Jeanette Larsson, den före detta polisen som bland annat uppmärksammats för sina avslöjanden om Skånepolisens rasistiska jargong, har engagerat sig mycket i hatbrottsfrågor. Hon uttrycker en oro men inte så stor förvåning gällande polisens hantering av hatbrott.

– I det stora hela så har det inte hänt så mycket på den fronten sedan jag slutade. Själva ursprunget till hatbrottsarbetet inom polisen kommer från Stockholm, men Bente Böckman, som var chef för arbetet har slutat på grund av att hon fick inte jobba med det hon ville, det gick helt enkelt inte att utföra uppdraget.

Det finns ingen egen enhet för hatbrottsärenden eller kompetensutveckling för poliser som arbetar med det, poängterar Jeanette Larsson. Istället finns en person på Skånepolisen som är chef för hatbrottshanteringen, men som också jobbar med att fördela alla andra ärenden. Alltså är det inte ett prioriterat område inom polisen och ingen sitter på expertkunskapen, menar hon:.

– Framförallt så pågår det ingen utbildning i hanteringen av hatbrott, det är en lögn när de säger sådana saker till media, för det finns inte.

Varför är det så?

– Polisen har ju trots allt en stark vit, heterosexuell norm, jag tror helt enkelt inte man har intresse för det här. Sedan handlar det också om att man inte kan se resultat så snabbt när man jobbar mot hatbrott. Bland annat är det ofta svårt att bevisa uppsåt, därför försöker polisen satsa på brott som de snabbare kan se resultat på i statistiken. Inom polisen kallas det effektivitet, men jag tycker det är inhumant.

– Man måste ha en uthållighet, någon som saknas i dag. Dessutom, om det hade funnits en större spridning i representationen inom poliskåren, med romer, homosexuella och så vidare så hade det i sig varit annorlunda. Men de vill inte ha andra där, de säger att de vill ha en mångfald inom rekryteringen, men det stämmer inte, de vill ha kvar sin vita manliga heteronorm.

Jeanette pekar också på att polisens verktyg för att ens kunna arbeta med hatbrott är oanvändbara, då det inte ens finns en enhetlig definition av vad hatbrott är. Hon menar att det tolkas väldigt olika från stad till stad, vilket inte är rättssäkert.

– Dessutom har politiker varit vaga i sin formulering kring det här i regleringsbrevet till polismyndigheten. För några år sedan stod det mer uttryckligt att polisen ska jobba aktivt med de här frågorna, men i regleringsbrevet som finns i år, liksom de senaste åren, så står det inte med längre. Det gör ju att polisen också kan skylla på att politikerna inte krävt att det ska fokuseras på hatbrottshantering.

– Det är en länk av myndigheter och personer som samverkar, och vi behöver både sätta press på politiker och polisen. Rent konkret behöver vi en egen enhet för hatbrottshantering, en enhetlig definition kring vad ett hatbrott är, politiker måste markera vikten av arbetet i regleringsbrevet och framförallt måste det finnas utbildning för poliser i de här frågorna.

– Sen får vi inte glömma att det är ju inte bara polisen som är problematiska när det gäller hatbrott, även resten av rättsväsendet lider av brist på kompetens och åklagarsidan och domarsidan är ofta ännu värre. Jag tror helt enkelt att arbetet kring hatbrott i alla led måste skärpas och det är därför bra att det uppmärksammas nu. Det måste komma kritik utifrån för att vi ska kunna få till en ändring inifrån.