Klockan är strax efter tio på morgonen, det är redan 25 grader varmt och utanför Hovedbanegården, Köpenhamns Centralstation, strömmar turister ut från tåg och taxibilar. De pratar svenska, engelska, tyska, spanska och franska, de är EU-medborgare på semester.

Det rör sig även andra EU-medborgare på Köpenhamns gator, de pratar oftast rumänska och bulgariska och bär på stora säckar som de fyller med tomflaskor som de hittar i papperskorgar och på trottoarer. Det är den sortens EU-medborgare som en del danska politiker inte vill ha på besök. När jag närmar mig en kvinna som letar i soporna utanför turistkontoret och frågar på engelska om hon vill prata skakar hon på huvudet och säger:

– No interview, I work, och pekar på den halvfulla påsen med flaskor och burkar.

Att tigga har varit förbjudit sedan 1860 i Danmark, men i sommar har polisen även fått särskilda riktlinjer om att köra bort och bötfälla utländska hemlösa som sover på offentliga platser.

Enligt den aktuella tolkningen av sociallagen så krävs det dessutom att en har danskt personnummer för att få plats på härbärge och erbjudas annat stöd. De hemlösa EU-migranterna lever under hård press och många vittnar om fysisk och psykisk ohälsa, en del hamnar även i missbruk och kriminalitet.

”Ett europeiskt problem”

Rasmus Koberg Christiansen är avdelningschef på organisationen Maendeneshjem på Vesterbro i centrala Köpenhamn. Hit kommer omkring 500 personer om dagen för att få en sovplats, ta en dusch, uppsöka hälsorummet eller för att konsumera droger i det lagliga drogkonsumtions-rum som finns i Danmark sedan två år tillbaka.

– EU-migranter från Östeuropa är vår andra största grupp av icke-danskar, den största gruppen av icke-danskar är svenskar. De största problemen som personer från Östeuropa har är inte drogrelaterade, utan det handlar om fattigdom och arbetslöshet. Några av dem har drogproblem, de kanske kom hit med förhoppningen att hitta ett jobb, men sedan fick de inget jobb och då kanske de började med droger, eller så kanske de redan hade missbruksproblem när de kom.

Drogkonsumtions-rummet på Vesterbro är öppet för alla, oavsett nationalitet, men Maendeneshjems övriga aktiviteter omfattas av lagen som hindrar organisationer och kommuner att hjälpa personer som inte har danskt personnummer. Detta är både frustrerande och problematiskt menar Rasmus Koberg Christiansen, som efterlyser en debatt på en högre nivå:

– Det är självklart ett problem att EU-migranter från till exempel Östeuropa inte har tillgång till sociala rättigheter, det är en grupp som är i stort behov av hjälp, men som vi inte kan hjälpa. De utgör ett parallellt samhälle i själva samhället, de lever liksom ”utanför”. Men det skulle också vara problematiskt att helt öppna upp, då skulle det attrahera många från fattigare EU-länder som skulle komma hit och gynnas av socialtjänsten. Så det är en väldigt komplicerad diskussion och jag har inget rakt svar, för jag kan se det från båda sidorna. Jag tror vi måste lyfta den här frågan till en högre, politisk nivå. Det här är inte ett nationellt problem, det är ett europeiskt problem, säger han.

Talar sju språk men samlar burkar

I en annan del av Köpenhamn ligger Folkets Park som i sommar har blivit en tillfällig övernattningsplats för många av stadens hemlösa EU-migranter. Överallt ligger sovsäckar, tält, väskor och cyklar, och på en klätterställning för barn hänger kläder på tork. Det är inte många som vill bli intervjuade, och de vill absolut inte bli fotade. Daniel från Rumänien säger att han skäms:

– Jag ser för hemsk ut, jag går omkring med rakhyvlar i fickorna i jakt på en toalett med spegel så att jag kan raka bort det här skägget. Min familj som bor kvar i Rumänien vet inte att jag är hemlös, jag vill inte att de ska veta eller känna igen mig i tidningen.

Daniel är 32 år och har som många andra från hans hemland en lång historia av migration bakom sig. Efter att ha lämnat Rumänien 2003 flyttade han till Spanien, där han trots att han är utbildad matematiklärare och pratar sju olika språk, hamnade i byggbranschen och jobbade hårt för att skicka pengar till sin familj. När den ekonomiska krisen kom till Spanien flyttade Daniel till Irland och sedan till Italien. Det svåra ekonomiska läget i Italien tvingade Daniel att flytta ännu en gång, den här gången till Danmark där han nu har bott i fyra månader.

– Det är inte lätt här, jag känner mig diskriminerad för att jag är från Rumänien, och då är jag ändå inte rom, de är ännu mer utsatta! Jag vill bara så gärna jobba, det är det enda jag vill, men det är omöjligt att få ett jobb här. Det är därför jag samlar burkar och flaskor, det svider att behöva säga det, men det är så det är. Jag och två personer till får sova i en trädgård, de som bor i huset är snälla som låter oss vara där, ibland hjälper vi dem med praktiska saker som tack.

Får inte erbjuda hjälp

Mikkel Skov Petersen arbetar på organisationen Missionen för hemlösa och möter EU-migranter som far illa både genom sitt jobb och i sin vardag. Han är kritisk till Trine Bramsens uttalande och den allt hårdare politik som drivs mot EU-migranter utan arbete och bostad:

– Det känns hemskt att vi som organisation inte kan erbjuda dem hjälp på grund av den här lagen. Det är också sorgligt att se hur politikerna väljer att prioritera bort eller ignorera dessa människor av rädsla för att skrämma bort väljare.

– Det är obegripligt hur myndigheterna kan anse att den europeiska ojämlikheten och migrationen kan stoppas genom att trakassera hemlösa EU-medborgare i Köpenhamns parker och att skapa reglerna som innebär att dessa även nekas social hjälp och hälsovård. Den migration som vi ser nu har orsakats av djupa ekonomiska och sociala skillnaderna inom EU, och så länge det är så kommer människor fortsätta att flytta dit arbete och möjligheter – inklusive Köpenhamn.