I regeringens promemoria, Ett tryggare Sverige, har allianspartierna presenterat de kriminalpolitiska åtgärder som de nu går till val på. Som vi tidigare har kunnat höra från de borgerliga partierna handlar det i stor utsträckning om straffskärpningar i form av längre fängelsestraff, minskad straffrabatt vid upprepad brottslighet och begränsad villkorlig frigivning.

De uppmärksammar också våld i nära relation och en uttrycker en vilja att skärpa straffen vid sexualbrott och förespråkar en mer flitig användning av fotboja vid besöksförbud. De vill också införa brottsrubriceringen synnerligen grov våldtäkt och oaktsamhetsbrott avseende våldtäkt som två nya brott, och överväger frågan om brist på samtycke, beroende på vad den utredning som nu pågår kommer fram till.

En eventuell samtyckeslag har debatterats flitigt i media det senaste året och Moderaterna var länge det enda partiet i Alliansen som inte velat utreda frågan. Sedan en tid tillbaka, vilket vi framkom igen vid Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige (Roks) partidebatt i onsdags, vill Vänsterpartiet och Miljöpartiet att en samtyckeslag ska införas utan vidare utredningar då de menar att underlaget för en sådan redan finns. Även Feministiskt initiativ vill införa lagen. Socialdemokraterna och de övriga partierna vill invänta resultat från utredningen.

Ny utredning

Initiativtagarna till Fatta-kampanjen, som driver kampanj för en samtyckeslag skrev, kommenterar regeringens förslag på sin Facebooksida. De ser positivt på att allianspartierna har en ambition att ta sexualbrott på stort allvar, men saknar den politiska viljan att genomföra en samtyckeslag.

Uppdraget att utreda förslaget om att införa en särskild brottsrubricering vid oaktsamhet i samband med våldtäkt tilldelats Mari Heidenborg, som är lagman vid Solna tingsrätt. Vid andra brott, till exempel misshandel, finns redan möjlighet att döma personer, även om det bara går att styrka just ett oaktsamt beteende – som vållande till kroppsskada. För Dagens juridik förklarar Ask att förslaget riktar in sig på de brott där gärningsmannen inte insett men borde ha förstått att brottsoffret befann sig i en särskilt utsatt situation.

Dagens juridik rapporterar att Heidenborg utöver att granska möjligheterna för oaktsamhetsbrottet ska göra en översyn av våldtäktsbrottet och överväga om en samtyckesbaserad regleringsmodell för våldtäkt bör införas. Hon ska även granska rättsväsendets hantering av våldtäktsärenden, analysera orsakerna till att så få åtal leder till fällande dom, samt överväga åtgärder för ytterligare förbättringar av rättsväsendets arbete på området. Dessutom ska regeringens förslag om att införa brottsrubriceringen synnerligen grov våldtäkt, som Ask själv drivit gaska hårt, också övervägas i utredningen.

Populistisk ton

Även Sveriges kvinno- och tjejjourers riksförbund (SKR), har reagerat på regeringens förslag. I ett pressutskick gläds de åt att mäns våld mot kvinnor på det här viset uppmärksammas som en valfråga, men håller sig relativt reserverade till Alliansens fokus på hårdare straff. Vi frågade förbundssekreterare Olga Persson hur hon ser på de kriminalpolitiska förslagen.

Olga Persson, SKR.

– Det är klart att man kan och bör diskutera den populistiska tonen i förslagen, men strängare straff i relation till den straffrihet som i dag råder för de flesta som utsätter kvinnor och barn för våld måste samtidigt tas i beaktande. Det är ett jättestort problem att ett sådant vanligt och allvarligt brott så sällan leder till varken åtal eller fällande dom.

– Sedan tycker ju inte vi att ett straff bara ska vara ett straff. Den svenska kriminalvården har ett bredare ansvar än så och vi önskar att man hade jobbat mer med en feministisk ansats istället för att bara hålla de behandlingsprogram som finns så individbaserade som de görs i dag. På så vis skulle förövare kunna lära sig mer om strukturerna bakom deras eget och många andras beteende för att bättre kunna ta ansvar för sina handlingar och bli mindre våldsbenägna. Våldet kommer ju inte upphöra för att några sätts i fängelse en tid.

Menar du att det saknas en politisk vilja att anpassa kriminalpolitiken på det här området efter feministisk forskning?

– Ja det tycker jag definitivt saknas, och att man fortfarande har väldigt svårt att prata om män som grupp när det faktiskt är mäns våld mot kvinnor som diskuteras, trots att vi set att det är just män som till största del står för det våld som såväl kvinnor och barn som andra män utsätts för. Förutom den forskning som redan finns och skulle kunna användas för behandlingsprogrammen, ser vi också behovet av fortsatt forskning på sambandet mellan rådande normer och mäns livsstil, att de oftare dör i förtid, oftare hamnar i missbruk, kriminalitet, våldsamma beteenden och så vidare.

Hur skulle du sammanfatta ditt intryck av regeringens förslag?

– Jag tycker att förslagen är bra, men ofullständiga. De behöver kompletteras med ett långsiktigt arbete där vi behöver satsa stort och brett med de förebyggande åtgärder som i längden kan minska mäns våld mot kvinnor och där behöver vi också utgå ifrån feministiska förhållningssätt och genusvetenskaplig forskning.