Sandra Mickelssson är kanske mer känd under artistnamnet Sandra Mosh. Hon har Dj:at i flera år och har nu släppt sin första EP Skallgång. När hon inte spelar musik så snackar hon om elektronisk musik i Elektroniskt i P2 och gör även mixar i sin DJ-show i Musikguiden i P3. Tidigare i år har Sandra gjort en houseremix av Gnuccis låt "Work".
Med darriga händer och klump i magen kliver Sandra ”Mosh” Mickelsson upp på scenen inför hundratals dansande klubbgäster. Känslan av nervositet sitter i trots att Sandra numer är välrutinerad Dj.
– Mina händer brukar darra i början. Eftersom jag använder händerna så mixar jag ofta dåligt i början, det är jobbigt men det går över efter en stund, säger Sandra Mickelsson.
Jag mötte Sandra första gången i P3s korridorer, hon var en sådan person man omöjligen kunde missa. Med pastellfärgade kläder eller pastellfärgat hår och med platåskor programledde hon sin egen DJ-show i Musikguiden i P3 2011 till 2013. Men det var inte där och då det började utan på studentradion i Lund tillsammans med en vän. Det var samtidigt som den franska elektrovågen var som populärast med band som Justice och Uffie. Så det blev ett elektroniskt musikprogram som kort där efter även blev klubb och där träffade hon Dj:n Patrick Siech som är välkänd i technokretsar. Inte långt där efter blev Patrick Sandras själsfrände.
– Han såg som hans mission att lära mig spela skivor, säger Sandra och ler.
Patrick pushade Sandra att börja Dj:a och att lära sig mixa och det var oundvikligt att värja sig. Det blev helt enkelt som en producentskola.
– Jag är rädd för att folk ska tro att det är min snubbe som byggt min karriär. Men jag är noga med att påpeka att han hjälpt mig och byggt min grund, berättar Sandra.
Sandra menar att hon antagligen hade hamnat där hon är idag men att det skulle tagit betydligt längre tid.
Utlasningen från P3 vid 2013 resulterade i att Sandra började plugga på, hon läste och tillbringade timmar i studion med pojkvännen Patrick för att lära sig producera musik. Trots att Sandra inte hade producerat något eget fick hon även då en remixförfrågan.
–Ja, va fan, varför inte tänkte jag. Nu testar jag det här! berättar Sandra
Sandra har alltid varit musikintresserad men har svårt att veta exakt vad det är som inspirerar henne till att producera dansmusik.
– Jag hoppas ju på att jag har ett eget uttryck.
Men hon vet samtidigt att hon formats av olika epoker i livet som innehöll olika musikgenrer. Det började någon gång i högstadiet med hardcorescenen i lilla Västervik, till att senare blomstra ut i postrock och även indiepop. Men i dansen är det ju beatsen och melodierna som står i fokus och därför inspireras Sandra av såväl klassiskt och postrock, eftersom den musiken är ganska nära dansmusiken. Fokuset på det instrumentala.
– Texter har ingen betydelse för mig i musiken. Även när jag lyssnade på Kent så var det aldrig texten som var grejen för mig, säger Sandra.
Under de senaste åren har housen exploderat och Sandra är noga med att poängtera att hon inte ser ner på de som gillar den kommersiella housen som exempelvis Avicii men att hon inte är intresserad av den typen av musik. Många inom undergroundscenen inom elektronisk musik som Sandra tillhör anser att den kommersiella housen har förstört för dem.
– Ja, den har blivit kommersiell men det innebär ju också att fler upptäcker vår musik. Det blir som inkörsporten liksom, menar Sandra.
Sandra försöker aldrig tänka hitpotential i de låtar hon gör samtidigt som hon märker att hon drar en aning åt det hållet.
– Gnucci - remixen blev ju house, så vem vet jag kanske gör Avicii - house om några år, skattar Sandra.
En stor del av klubbandets undergroundscen består av festandet. Sandra berättar att man ser en del människor som antagligen rejvat lite för hårt i sina dagar.
Men det var så det en gång började, människor sökte sig till klubbarna i Detroit för att fly verkligheten och glömma sina trista fabriksjobb eller sina hårda liv, för att slappna av och vara sig själva för en stund.
– Rejvandet är verkligen ett fantastiskt sätt att fly verkligheten, sen är det nog lätt att det blir för mycket och jag tänker också på det ibland, hur kommer jag palla kommer jag kunna göra det här när jag är 50 ens? säger Sandra.
Det är inte många tjejer i dansvärlden, men det börjar bli bättre.
Men på en Line up brukar Sandras namn oftast vara ganska ensamt, men en del bokare har medvetet börjat sträva efter en bättre könsbalas i de artister de bokar.
– Jag hoppas på att det blir lite förändring, säger Sandra
.När Sandra håller i workshops för andra unga tjejer som vill lära sig DJ:a brukar det vara många som frågar hur man ska göra för att slå igenom. De säger att de vill, men inte vågar.
– Jag förstår inte riktigt det, för jag blir triggad av att göra saker killar gör. Om det är någon som säger att det där är en manlig grej så vill jag göra det men när det kommer till musiken så hade jag ju ingen val för det ju det här jag vill göra, säger Sandra.
Berlin är meckat inom elektronisk musik och har den starkaste undergroundscenen och i oktober gör Sandra sin första spelning där. Det finns många technoklubbar i Berlin och Sandra är ofta där själv som besökare.
– Vi brukar ibland åka till Berlin och bara vara på den legendariska klubben Berghain, jag trivs så bra där att jag inte förstår varför jag ska vara någon annanstans, säger Sandra.
