Enligt Eva von Vogelsang, som lett arbetet med rapporten, är målsägarbiträdet den viktigaste framgångsfaktorn i våldtäktsmål. Hon menar att ett målsägarbiträde ska utses så snart ett sexualbrott anmäls, eftersom den som anmäler ofta befinner sig i chock och behöver stöd under processen samt information om vad som sker i en förundersökning. Förslaget är inte nytt, utan lades fram redan 2005 av Claes Borgström i samband med en statlig utredning om situationen för sexualbrottsoffer.

Tanken då som nu är att förundersökningsledaren ska utse ett målsägarbiträde på samma sätt som hen är skyldig att begära en offentlig försvarare åt en brottsmisstänkt. Elisabeth Massi Fritz, advokat specialiserad på brott mot kvinnor och barn, anser att förslaget är bra men vill gå längre än så.

– Jag tycker även att vi ska ställa krav på vilka som utses som målsägarbiträde. Det finns alldeles för många som inte tar uppdraget på fullt allvar och som tror att de kan sköta den uppgiften med vänsterhanden. Jag ser många sådana fall tyvärr. Vi måste se till att offren får de bästa och de som är specialiserade. Ett våldtäktsoffer behöver stöd, hjälp och juridiskt biträde hela vägen. Det innebär till exempel att alla som arbetar med fallet, polis, åklagare och domstolar ska ha en utbildning och engagemang som gör dem lämpade att arbeta med dessa frågor.

Det är enligt Elisabeth Massi Fritz bra att rapporten är tydlig med att polisens arbete måste förbättras. Att de ska bli bättre på att bemöta offret, vara mer professionella och informera om brottsoffrets rättigheter genom tydlig information om målsägarbiträde, skadestånd, hur en rättegång går till, kontaktförbud etcetera.

– Över hälften av de som utsätts för brott som kommer till mig får inte denna info. Jag är övertygad om att vi kommer få se fler fällande domar om offret bemötts på rätt sätt från början till slut.

Onödiga avgränsningar

Av Rikspolisstyrelsens rapport framgår att kvaliteten på polisens förundersökningar och utredningar i våldtäktsmål är väldigt ojämn. Det händer ofta att förstahandsåtgärder uteblir, som att undersöka brottsplatsen och prata med vittnen. Genom att inkludera våldtäkt i begreppet grova våldsbrott ska det bli tydligare vilka metoder polisen ska använda i sitt arbete.

Våldtäktsutredare föreslås dessutom arbeta i team tillsammans med andra utredare inom grova våldsbrott så att de får fördjupade kunskaper i spaningsledning, tvångsåtgärder samt börjar använda metodstödet PUG – en metodhandbok för utredning av grova våldsbrott. Det i sin tur bedöms leda till kvalitativt bättre utredningar och minskade brister inom området.

Rikspolisstyrelsens rapport omfattar inte våldtäkt i nära relation. Det förklaras med att den som utsätts för våldtäkt i nära relation ofta har starka känslomässiga band till den misstänkte. Advokaten Elisabeth Massi Fritz tycker likväl att rapportförfattarna har fel.

– Detta ska gälla alla våldtäkter. Det ska inte finnas begränsningar, säger hon. Massi Fritz anser även att lagen om målsägandebiträde ska ändras så att ett våldtäktsoffer har möjlighet att själv överklaga en friande dom i skuldfrågan.

Hon ser många fall där en åklagare av olika skäl väljer att inte gå vidare med en överklagan till hovrätten efter en friande dom.

– Till exempel i gruppvåldtäkten i Kumla där jag företrädde ett barn som blev utsatt för grov våldtäkt. Åklagaren bestämde sig för att inte överklaga. Jag överklagade åklagarens beslut till överåklagaren som höll med mig och i hovrätten blev det en fällande dom. Om jag inte hade agerat så hade min klient aldrig fått en upprättelse. Och om överåklagaren inte hade hållit med mig så hade vi fått överklaga själva och riskera att betala rättegångskostnader. Helt fel!

Måste bli gjort

RFSU anser att polisen är på väg i rätt riktning och ser positivt på förslagen som ska förbättra utredningarna vid sexualbrott. I ett pressmeddelande framhåller RFSU att en ökad kvalitet på förundersökningar och utredningar ökar förutsättningarna för fler fällande domar över landet. Samtidigt betonar RFSU vikten av förebyggande insatser och efterlyser ett intensivare arbete med jämställdhet och samtyckeskultur.

Även Stiftelsen Tryggare Sverige har uttalat sig positivt om rapporten och dess förslag. Samtidigt anser generalsekreteraren Magnus Lindgren att den lag som redan finns räcker långt. Han konstaterar att rätten till ett målsägandebiträde infördes redan 1988 och att det Sverige finns både kunskap och bra lagar. Problemet, menar han, är att det inte blir gjort:

– Vi är oändligt trötta på all retorik. Det är dags att gå från ord till handling också när det gäller dessa mycket intigritetskränkande brott.