Fallet med den åttaåriga flickan Yara som misshandlades till döds i Karlskrona har väckt många upprörda reaktioner och känslor. Hur denna vanvård kunde ske utan att någon ingrep är en fråga många ställer sig. Hård kritik riktas bland annat mot socialtjänstens insats och Yaras tragiska död har kastat ljus på förutsättningarna för socialt arbete. Karlskrona kommun, som var flickans hemkommun, har gjort en utredning som visar på stora brister i socialtjänstens rutiner.

I början av oktober kom också en mer heltäckande rapport om socialtjänstens arbete med barn och unga. Underlaget till rapporten är 24 inspektioner under 2013 och 2014 där Inspektionen för vård och omsorg (IVO) har granskat nämndernas hantering av barnavårdsärenden. Precis som Karlskrona kommuns utredningar visar granskningen att det finns allvarliga brister i hur socialtjänstens arbete går till.

Ödesdigra konsekvenser

Enligt IVO är den allvarligaste bristen att relativt många anmälningar inte har lett till någon utredning. Som fallet med Yara visar kan följderna av uteblivet skydd få ödesdigra konsekvenser. Ytterligare ett problem är att många utredningar inte slutförs inom lagstadgad tid. Att handläggningen håller sig inom den angivna tidsramen är en viktig aspekt för barn och unga som befinner sig i en svår situation. IVO menar även att barnrättsperspektivet bör implementeras ytterligare. I dag samtalar inte nämnderna med barn och unga i tillräckligt hög usträckning. Det önskvärda barnrättsperspektivet ger barn och unga möjligheten att göra sina röster hörda i frågor som rör dem.

Enligt ledningen i nämnderna är tidsbrist och stress huvudsakliga anledningar till att verksamheten blir bristfällig. Problem med att rekrytera och och behålla erfaren personal, samt kompetensbrist och sjukskrivningar försvårar arbetet ytterligare. För att få bukt med den här problematiken eftersöker vissa nämnder mer stöd i ärendehanteringen, bättre introduktion av nyanställda samt tydligare rutiner, samverkan och organisation från ledningen.

IVO:s rapport visar även att barnets boendeort kan ha betydelse för vilket skydd och stöd det får. Vissa nämnder har allvarligare brister än andra och nämnderna skiljer sig åt i hur snabbt de åtgärdar påtalade brister. Rapporten pekar även på att bemanningen varierar stort inom landets socialtjänster. Detta innebär att boendeort kan vara avgörande för vilken hjälp som finns att få.

Ohållbar arbetsmiljö för socialarbetare

Heike Erkes, ordförande i Akademikerförbundet SSR, ser med stort allvar på socialtjänstens utveckling.

– Under rätt lång tid har socialtjänsten varit haltande och vi har fått mycket varningssignaler från medarbetare som har det väldigt tufft. Vi är noga med att följa upp situationen med undersökningar för att se vad som händer på området. Dessa undersökningar bekräftar att det finns stora brister. Det är dock viktigt att lyfta fram att det även finns goda exempel där socialtjänsten fungerar bra, men det finns för många undantag där den inte gör det. Det fokuseras mycket på att det är socialsektreterarna som brister, men det är sällan frågan om ett systemfel lyfts.

Heike Erkes skulle vilja se en nationell handlingsplan för socialtjänsten.

– Vi måste gå ifrån tillfälliga lösningar och istället införa en handlingsplan som gäller hela nationen. Vi vill inte förstatliga verksamheten, men det måste finnas en plan där brukare, politiker, medarbetare, fackliga representanter och forskare sätter sig ner och resonerar hur det ser ut och varför det har blivit så. Sen handlar det även om ekonomiska prioriteringar. Ska en kommun satsa på arenabyggen eller ska man lägga pengarna på andra saker? Även bristen på personalresurser ser vi som en orsak till den rådande situationen.

Flera faktorer samverkar

Heike Erkes berättar vidare att hon ser försämringen av a-kassan och sjukförsäkringen som ytterligare en bidragande faktor till att socialtjänsten står inför stora utmaningar.

– Väldigt mycket förändrades när a-kassan försämrades 2007. Många blev även utan sjukförsäkring, vilket resulterade i att fler blev beroende av försörjningsstöd. Denna förändring ökade kommunernas kostnader. Att bevilja försörningstöd kräver mycket tid för en socialskerekterare. De händerna, den arbetskraften hade behövts för att jobba förebyggande med familjer i kris, ungdomar med missbruk och så vidare. Det tar ju väldigt mycket resurser ifrån annat.

Även fackförbundet Vision har länge efterfrågat en nationell handlingsplan. Det berättar Kristina Folkesson, Visions socialpolitiska strateg.

– Vi har länge velat ha en nationell handlingsplan, då vi ser att det finns så stora brister som får konsekvenser för hela socialtjänsten. Men den här rapporten är ett bra första steg för att synliggöra det som är bra och det som är dåligt. Vision tittar särskilt på arbetsvillkoren inom socialtjänsten och där ser vi att det är stora skillander mellan kommunerna. I rapporten finns en kolumn som speglar hur många ärenden man sitter på som enskild socialsekreterare. Det är viktigt att arbetsbelastningen synliggörs.

Kristina Folkesson framhäver även vikten av en väl fungerade digital arbetsmiljö.

– En sak som ett fungerade datasystem kan tyckas vara banal men det kan vara avgörande. Som socialsekreterare har du mycket dokumentationskrav och i dag är många datasystem inte synkade, vilket ökar arbetsbelastningen ytterligare. Den
tekniska kapaciteten är för dålig, så den digitala arbetsmiljön har också brister.

Rapport utan nyheter

Socialtjänstens stora brister har väckt starka reaktioner bland dess medarbetare. Ett exempel på det är ”Nu bryter vi tystnaden”, ett nätverk med socialarbetare som är medlemmar i SSR och Vision. Nätverket organiserar anställda inom socialtjänsten som har tröttnat på sin arbetssituation. MärtaLisa Tillema är en av företrädarna för nätverket. Hon anser också att att försämringarna i arbetslöshets- och sjukförsäkringen fått negativa konsekvenser för socialtjänsten.

– För oss är den här rapporten ingen nyhet. Vi driver framför allt tre viktiga frågor för att förbättra socialtjänsten. Dels vill vi ha bort New Public Management då det undergräver hela vår profession. Vi blir till administratörer som är väldigt långt borta från socialt arbete. Man måste ha i beaktande att socialtjänsten kom till i ett samhälle som faktiskt höll ihop. Då hade man tillgång till en fungerade a-kassa och ett fungerande sjukförsäkringssystem. I dag så görs människor som är arbetslösa eller sjuka till fattiga. 25 procent av alla ensamstående föräldrar måste söka sig till socialtjänsten då lönen inte räcker till. Vi är inte skolade att ta hand om sjuka eller arbetslösa, det är försäkringskassans och arbetsförmedlingens uppgift.

Tydligare barnrättsperspektiv

Att ges möjlighet att hjälpa utsatta barn, psykiskt sjuka och missbrukare, vilket socialarbetarna är utbildade för, är ett av kraven från nätverket.

– Vi vill även ha ett ärendetak för antalet ärenden en socialsekreterare kan få. Man ska inte kunna trycka på människor hur mycket ansvar som helst, utan då får man en kvalitetsförsämring, säger MärtaLisa Tillema.

Hon framhåller även hur socialtjänstens arbete genomsyras av tanken om kostnadseffektivisering.

– Det är inte så att vi inte vill ha ett tydligare barnrättsperspektiv, men det ges inga möjligheter. Det viktigaste är att hålla budget. Kostar det något extra så blir det inget. Vi höjer hela tiden trösklarna så att det blir svårare och svårare att söka hjälp. Det är socialtjänstens sätt att se till att pengarna räcker till. Gör man det tillräckligt besvärligt har man ju sorterat ut en massa människor. Det förstör hela socialtjänsten. Det tar emot så mycket att säga till alla att det inte går att lita på socialtjänsten. Men vi är där nu och då har det gått väldigt långt.