Att media ofta skildrar män och kvinnor på ett väldigt könsstereotypt sätt är ingen nyhet. Detta framgår tydligt i skildringen av politiker, där fokuset på kvinnliga politiker ofta kretsar kring utseende eller privatliv snarare än den faktiska politik de vill bedriva. Journalisternas individuella inställning har setts som en förklaring till den snedvridna rapporteringen. Men den här uppfattningen utmanas nu av Liudmila Voronovas doktorsavhandling, Gendering in Political Journalism.
Enligt denna avhandling ligger problemet inte hos de enskilda journalisterna, utan snarare i den situation som journalisterna befinner sig i. Det är istället marknadskrafter och politiska villkor som bär skulden till den ensidiga mediebilden. Liudmila Voronovas beskriver hur journalisterna själva ofta inte vill återge stereotypa skildringar av kön utan att de i själva verket är väldigt genusmedvetna.
Förvånande resultat
– Det var två saker som förvånade mig mest med studiens resultat. Först och främst att journalister både i Sverige och Ryssland är så genusmedvetna och angelägna om att främja en jämställd utveckling. Vi hör ofta kritik från genusforskare riktad till journalister – om att de inte är bryr sig tillräckligt mycket om könsstereotyper och att de inte försöker förändra könsmaktsordningen i samhället. Men när du träffar journalister talar de samma språk som genusforskare, till och med journalisterna i Ryssland som ofta var tvungna att använda engelska begrepp såsom ”gender-aware” för att kunna uttrycka sig. Och de har samma mål. Naturligtvis kan det till stor del förklaras med att de jobbar för så kallad kvalitetsmedia, där de etiska normerna är väldigt strikta och där journalister nästan dyrkar objektivitet och neutralitet. Så jag är inte saker på att jag skulle få samma intryck om jag pratat med journalister i andra typer av media, såsom skvallertidningar eller kommersiella kanaler.
För att få en tydligare bild av vilken betydelse den samhälleliga och kulturella kontexten har intervjuades politiska journalister i både Sverige och Ryssland. Dessa två länder har väldigt olika politiska klimat, vilket även studien visar. Liudmila Voronovas berättar vidare hur Sveriges medieklimat förvånade henne.
– En annan sak som förvånade mig var att marknadslogiken i Sverige faktiskt är en av de drivande krafterna för kritiska diskussioner om genus och ojämställdhet inom den politiska sfären och samhället i stort. Den tidigare forskningen visar att så fort media börjar att bry sig om inkomster tenderar de att fylla innehållet med könsstereotyper: stereotyper säljer bättre. Men i Sverige är journalisterna säkra: genusintegrering är en del av kvalitetsmedias marknadsföring! Om de vill sälja tidningar behöver de skriva genusmedvetna artiklar.
Rysslands ekonomiska och politiska situation lämnar däremot ett väldigt litet utrymme åt journalister att skapa könsneutrala artiklar. För att alls få tillgång till politiker måste journalister anpassa sig efter de styrande politikernas vilja. Journalister blir därmed ofta tvingade att framställa kön på ett traditionellt sätt. Medan könsstereotyper kan vara ryska journalisters enda sätt att kritisera politiken har svenska journalister ett större utrymme för att bedriva kritisk och granskande journalistik.
En osäker jämställdhetsutveckling
Liudmila Voronovas ser stora risker med könsstereotypa skildringar i media.
– Forskare från nästan alla världens hörn har visat att könsstereotypa skildringar inom den politiska journalistiken har en stort inflytande på läsarna – både som väljare och som potentiella deltagare i den politiska processen. Media porträtterar ofta kvinnliga politiker som opålitliga, hysteriska och utseendefixerade. Om kvinnliga politiker inte representeras i media på andra sätt riskerar de att förlora röster. Manliga politiker däremot, åtminstone i Ryssland är ofta porträtterade i media som fäder av nationen utan tid till ett privatliv. Så, det är väldigt viktigt att journalister inser vilken makt deras ord har: De kan upprätthålla könshierarkier i samhället, men de kan också förändra den nuvarande situation genom att visa upp en mer öppen politisk sfär.
För en jämställd utveckling är det viktigt att medias skildringar av kvinnor och män blir mer mångfacetterade och mindre stereotypa. Liudmila Voronovas menar att det finns olika vägar att gå för att få bukt med den här problematiken.
– Som mina intervjupersoner sa finns det flera sätt att få ett slut på könsstereotyper inom journalistiken. Ett sätt är att vänta på att samhället ska förändras. Om det inte skulle finnas någon bristande jämställdhet i samhället, skulle det antagligen inte bli en ojämställd rapportering. Det är åtminstone vad vissa journalister tror. Men då kommer vi naturligtvis att kanske få vänta för alltid. Ett annat sätt är att vänta på att politikerna ska agera: om de beslutar att det är fördelaktigt för dem att främja jämställdhet kan de trycka på journalisterna att stödja deras idéer. Men journalisterna själva vill inte ha den här typ av ”top down” lösningar. På så sätt är det enda möjliga vägen att förlita sig på journalister – deras ansvar, deras känsla för gränser, deras förmåga att kritiskt filtrera könsstereotypa bilder av politiker. Jag skulle säga att svensk kvalitetsmedia redan nu har en väl formulerad etisk ideologi. Journalisterna räknar representationen av kvinnliga och manliga politiker, de lyssnar på kritiken som de har fått från sina läsare och ifrån forskare. Det är väldigt viktigt att det fortsätter så.
Enligt Liudmila Voronovas är journalistikens framtid oviss när det gäller rapporteringen kring genus. Hon menar att utvecklingen följer marknadens logik och att det därmed finns risker för en bakåtgång, men hon hyser ändå hopp inför en mer jämställd framtid.
– Om vi ska tala om journalistikens framtid behöver vi först och främst fundera på de ekonomiska trenderna. I denna mening kan framtiden för den politiska journalistiken antingen bli väldigt ljus eller väldigt ledsam. Vi vet att idag är 45-50 procent av kvalitetsmedias läsare är kvinnor. I Sverige tar man hänsyn till detta, men i Ryssland fortsätter många journalister att se sin läsare som en medelålders man. Så snart journalister och annonsörer börjar titta på den befintliga statistiken kommer de förhoppningsvis att börja räkna med även kvinnor som konsumenter av deras produkt.
– Det kanske låter en aning cyniskt, men som journalisterna själva säger ”Tidningar är en kommersiell produkt, vilket vi inte bör glömma”. Samtidigt kan marknadens logik skada genusintegreringen i kvalitetsmedia. Det finns exempelvis forskning som visar att svensk media följer samma mönster som rysk media när det kommer till ekonomi, men skillnaden är att de inte har mött samma utmaningar. Det innebär att det finns en risk att en dag kommer det inte längre löna sig för svensk media att främja jämställdhet. Och då är frågan om journalister kommer att kunna hålla dagens standard?
– Jag tror på både svenska och ryska journalister, deras ideal och deras makt. Så jag hoppas att forskningen i framtiden kommer att visa att det inte finns några skillnader mellan Sverige och Ryssland när det kommer till genusrepresentationer i media: att båda länderna är på toppen av listan när det gäller att integrera ett jämställdhetsperspektiv i det journalistiska innehållet.
