Panelen bestod av Elinor Odeberg, ordförande för Unga S-kvinnor Rebella samt landstingspolitiker, Lina Stenberg, utrederska för Tankesmedjan Tiden och Anna-Karin Wall, utrederska för Kommunal. Milischia Rezai, politisk sekreterare på arbetsmarknadsdepartementet, var moderatrix.
Lina Stenberg berättade att under de senaste åren har ”working poor”, arbetande fattiga blivit ett vedertaget begrepp inom internationell forskning. Bakgrunden anses vara en utveckling mot allt fler låglönejobb och sänkta lägstalöner. Sedan 2005 har fattigdomen bland förvärvsarbetande i Sverige ökat från fyra till drygt fem procent.
Ensamstående med hemmaboende barn är en särskilt utsatt grupp. 35 procent av ensamstående mammor respektive 19 procent av ensamstående pappor lever i fattigdom. Ensamstående kvinnor med barn är den grupp bland kvinnor där flest andelsmässigt, fyra av fem, arbetar heltid. Bland samboende kvinnor med barn arbetar tre av fem heltid. Bland män jobbar nio av tio heltid. Bland samboende pappor jobbar 95 procent heltid.
– Om man tittar på det här med fattigdom och forskning kring fattigdom stöter man alltid på sådan där fördömande argumentation, sa Stenberg. ”Ryck upp er. Det är väl inte så himla jobbigt”, det är alltid det där. Det hjälper ju verkligen inte. Dels blir det ett tydligare gap mellan ”vi och dom” medan man inte hjälper till heller.
Systemstärkande tendenser
Anna-Karin Wall sa att kvinnorna bland Kommunals medlemmar har ökat sin sysselsättningsgrad sedan slutet av 1990-talet, men trots det kvarstår skillnaden mellan könen. Kvinnor arbetar deltid under en stor del av sitt yrkesliv medan män heltidsarbetar under merparten av sitt arbetsliv. Deltidsnormen i Kommunals kvinnodominerade yrken i kommunsektorn innebär att 57 procent av kvinnorna och 53 procent av männen jobbar deltid. Ett ojämställt familjeliv leder till ett ojämställt yrkesliv och vice versa.
– Jag tror att det första steget måste vara att alla får rätt till heltid, menade Wall. Vad vi ser är ju att det påverkar lönerna väldigt mycket därför att de som jobbar heltid och har en fast anställning, de har en bättre löneutveckling och vi vill ha upp lönerna. Lönerna tror jag också är en central fråga där arbetsmarknadens parter måste ta sitt ansvar att faktiskt höja upp kvinnodominerade områden, deras löner.
– Egentligen skulle ju en individualiserad föräldraförsäkring göra väldigt stor skillnad i den här frågan, kommenterade Elinor Odeberg. Det ojämna uttaget av föräldraledighet är någonting som vi vet cementerar dels deltiderna, men också könssegregationen på arbetsmarknaden. Du har vissa kvinnodominerade yrken som på något sätt är anpassade efter en kvinnoroll där man tar hand om barnen och går ned i arbetstid och så. Det finns en stark förväntan om det och föräldraförsäkringen i sin nuvarande form förstärker de här tendenserna. Den förstärker det här rationella beteendet hos arbetsgivaren att premiera män därför att man vet att statistikmässigt tar män ut 24 procent av föräldradagarna.
